gamla favoriter


ruskigt bra.

hehehhe, söta f12or.

bilden i sig är ingen favorit, det är självaste bäversoffe som sticker upp i hörnet som står för underhållningen.



sanna klämmer på stackars erikas nannisar medans barnet i fråga mördar en tant med blicken.

pyjamasparteeeyy

en riktigt fet favorit. Jag sa hej, och detta är alltså svaret. Jävla stjärnor!




en beväpnad tärna, hehehehe

en gång i tiden hade jag lugg.



vår, värme, vänskap

jag och min cykel är coola, inga tvivel.


och avslutningsvis, en favorit från konfirmationslägret, bilden togs några minuter innan jag avled.


jag lever.



Förlåt alla mina fanz för dålig uppdatering! Jag lovar att  bättre mig och släng upp fler outfit-bilder och sminktips, jag looovar!
Lite sarkasm så här på morgonkvisten.


I helgen har jag visiterat Östersund tillsammans med världens bästa thilde. Mycket skratt, massor av pinsamheter och en jävla kyla.
Nu väntar staden och en stor milkshake på mig känner jag.
pussipussi

det fattar väl vilken knatte som helst.



Med enkel mattematik kan man räkna ut att det är 4 och en halv månad kvar tills man ska börja gå runt och visa upp sig i bikini. Det innebär att ungefär varenda blogg kommer tipsa, fixa och trixa med viktminskningar och bantningskurer och träningstips, vilket jag anser är slöseri med tid.

Självklart ska man må så bra som möjligt, men gränsen mellan sund och osund är så hårfin så den knappt syns.

put on your glasses, cause you are gorgeous


vår vackra by, eller hur de nu va



På den här raksträckan har jag slitit ut många skor. Den är fin på nåt sätt, högtidlig.
Jag längtar så in i bomben tills den kryllar av liv, och människor i tunna sommarkläder har tid för varandra, med varandra. När allt bara är, precis så som det ska vara. Då tänker jag andas in, och sen ut, och bara vara.

Givetvis är det lätt att glömma allt som är dåligt, och bara fokusera på fördelarna. Men jag känner verkligen på mig att den här sommaren kommer bli något ut över det vanliga. Wihoooo!

nobelpics, och nej jag är inte sent ute......


Bengan. Klockren, klockrenare, klockrenast.

Beppo. Någonting att luta sig emot när det blåser, och jag förstår inte hur du alltid kan vara så tålmodig och alltid svara på mina idiotiska frågor.

Jimmy och Krilleboi. Favoriter.

Malin min malin. No words are needed.

Idispidis. En gång i tiden cirkulerade våra liv runt dina kattungar, typ. Saker är lite mer seriösta nu, men vi läser fortfarande varandras tankar hela tiden.

Slutligen, en bild på mina söta dejter.

:)



Min lilla lilla Anna. Inte för att hon är så himla liten längre, men hon luktar fortfarande bäbis, och det är det som är huvudsaken.
 
Erika tillexempel luktar bara dagistvål och ibland blåbärssoppa, när hon bestämmer sig för att använda det som parfym och kladda in hela sig och en bit av soffan med det. Sött. Det tyckte säkert mamma också.

Den här dagen överlevde jag relativt smärtfritt, ett matteprov är avklarat och det känns skööööönt.

Nu ska jag väl sätta igång med mina 82 NOfrågor. Ja. Eller nej. Fast va? Troligast inte, jag kan ju inte vara ambitiös på alla områden samma dag. Men hundskrället kan ju få en liten prommis..
Men först och främst så är det ett stackars ensamt winenerbröd som ligger och ropar efter mig i skåpet, så jag får väl se till att äta upp det bara för den goda sakens skull. (hummorist, javisst!)

puss så länge.

grattis

OKEJ. Jag gör det här erkännandet bara för att växa som människa.
All negativ kritik som familjemedlemmar har lust att rikta mot mig, på mig, för att sedan skjuta sönder mig till små molekyler ombedes kontakta kundavdelningen först. För att komma till "vad-var-det-vi-sa" avdelningen, tryck ett. För att komma till "hahaha LOL-avdelningen" tryck 2. Och för att tala om att "du-hade-fel-jag-tänker-plåga-dig-i-resten-av-ditt-liv-åtminstonde-hela-året" vänligen tryck 3.

Min stolthet har hindrat mig från att tala om det här, men äh, vem bryr sig om den?
Jag orkar inte bära omkring på mina variga, dunkade öron längre. Det kanske inte var så himla smart att trycka igenom en nål och sätta in ett par örhängen. Efter många om och men fick jag av mig dom, och nu kan jag gå runt och klämma lite så sprutar det ut gul, kletig, vätska och lite blod. Hur mysigt som helst. Jag får inte in dom igen för den delen heller. Sådär.
Nu var det sagt. Ute. Det kommer bli den största snackisen efter det där om att George Clooney kommer till Brunflo, det känner jag på mig.

J

ät mig inte inatt, alla gastar i källarn

Just nu är det ruskigt skönt att vara ensamstående tonåring!
Under kvällen har jag badat bubbelbad, med ljus, och ingen har velat kommit in och kissa, eller skrikit; lillebror, vill du sova med mig eller mammaaaa!? och bankat på dörren. Ingen har sagt åt mig att det är för tidigt för att sitta och titta på sommarkläder på internet.
Ingen gnällde på mig för att jag plaskade ut vatten fulla badrummet.
Ingen bad mig plocka undan efter mig när jag fikade.
Ingen sa åt mig att det var onödigt att hyra Tzatsiki - vänner för alltid. Ingen kallade mig fjantig för att jag är livrädd för Beck. Ingen talade om att det kanske inte var så smart att hoppa omkring naken när det är insyn från tre håll. (Wops, jag märkte det. Hehhhhh)

Slutsats; flytta till Sören Charmören mamma! Men du kan ju komma hem och stoppa om mig, nån gång ibland bara.
Jag tänkte bara att ni behövde en livsviktig update.
J

"tjiiina, kolla på min piiirciiiing"

Efter ett intensivt besök hos mina, i lagom dos, söta kusiner sitter jag nu här tillsammans med några av mina bästa vänner; lars winnerbäck, kissie, dessie och paowis. Vi har det hur mysigt som helst, lite dreamteam över det hela.

Jag glömde ju bort att skrika, att hojta, att vråla, att bevisa min existens och mitt kunnande.
Kanske dags att göra någonting åt den saken, för trots allt går tiden fort, allt för fort.

du läser mig, kapitel för kapitel

ehehehhe


Kära Bris. Människor på gatan brukar vända sig om och ropa glåpord som skelis efter mig, och jag har aldrig förstått varför.. Nerrååå
Som uppmärksamma människor kanske ser så sitter det för tillfället örhängen i mina öron. Hur kom dom dit, kanske ni frågar er då. Och då kanske jag svarar; har man en isbit, en nål, en tändare och lite fantasi så kan vad som helst hända. Och en pålitlig vän behövs ju också, såklart.
Kanske en extra för att hålla handen med.

Nu vankas fredagsmys och chipsätning på ruskigt hög nivå med några fina vänninor, vilket kommer bli både gott, mysigt och intressant. Det händer trots allt mycket under veckorna som man inte riktigt har tid att prata om annars.

ni får ett x

last goodbye

Idag la jag officiellt mina blåa fotbollsskor på hyllan. Det kändes som att det var dags nu, efter nio år och en riktig guldsäsong ifjol.
Givetvis kommer jag fortsätta följa mina brudar på avstånd, för dom är ju trots allt bäst i världen.

Det har nog aldrig varit min grej riktigt, det är mer som det har blivit.
Det fanns en tid när jag kunde svenska damlandslagets uppställning utantill, och tog för givet att jag en dag skulle ha min plats i startelvan. Men med tiden blir man allt mer realistisk, och jag känner i mitt hjärta att det var rätt val att släppa taget.

Sleep tight.

jenny

Man ska inte göra om samma misstag två gånger, är ett ordspråk som min farfar lever efter och som jag tycker är riktigt klokt.
Efter den tre timmar långa filmen Pianisten, som gjorde så att min röv bokstavligt talat smakade trästol, så kom jag till en insikt.
Vi har inte gjort misstaget att låta någon slemmig orm med grym övertalningsförmåga nå hela vägen till högsta makten, och på så sätt skapa ett totalt korrupt land - det gjorde Tyskland,  men det betyder inte att vi inte kan dra lärdom av det.

Han vet vilka knappar han ska trycka på, och vilka kort han ska spela. Han ser det så många andra politiker väljer att blunda för, ökningen av varg och björn, bara som ett konkret tillexempel. "Det är inte hållbart att leva i ett samhälle där barn fruktar varg mörka morgonar när dom går till skoltaxin."

Givetvis har han rätt. Bara vid den punkten är det många jägare och bönder som instämmer med höga röster.
När han talar om nedläggningarna av bensinstationer i bondsamhällen, och understryker att det är mer än en kiosk med service, utan också en social mittpunkt så träffar han också mitt i prick, för han behärskar verkligen konsten att manipulera.

Men svenska medborgare, dags att vakna och inse att Sverige Demokraterna står för så mycket mer, så mycket hemskt. Människor kan inte kontrollera var dom blir födda, och inte heller i vilket klimat - och därför inte heller färgen på sina skinn.

Vi måste bevara svenska traditioner, med och alla vi barn i bullerbyn och skolavslutning i kyrkan och allt vad det nu innebär, menar Åkesson och till viss del instämmer jag.
"Maud Olofsson vilse i fablernas värld" lyder rubriken på hans blogginlägg.
Men snälla Maud, kom då tillbaka och rädda oss från den styggaste vargen av dem alla. Ta mig fan allt är förlåtet.

kuuuuuul

Alltså jag känner bara hur behovet växer av att få tala om vilket hysteriskt roligt barnprogram jag såg här om veckan!
Det handlade om en spindel, som hade massor av syskon.
Två av dom var av någon konstig slump sländor, och när dom lekte tillsammans brukade det sluta med att sländorna flög sin kos och den stackars lilla spindeln, med sina åtta ben, stod kvar och såg efter dom.

Mycket ledsen och besviken var den lilla stackaren, över att han inte fått vingar som dom andra.
En dag, så höll dom två sländorna på att prata om hur kul det skulle vara att flyga och titta vad som hände bakom krönet. Spindeln tog ut sin frustration ordentligt, och skrek argt; nu struntar jag i det här, jag går och nätsurfar istället! heaheaheaheaheaheahea
Sedan åkte den lilla spindeln iväg på sitt nät.


- jag skickar även en cyberpuss till min fina, fina vän moa, som är den allra starkaste jag känner. Gud har prövat henne på så många olika sätt, men hon bara fortsätter vara fantastisk och går och besöker en stackars sjuk sate alldeles spontant. :')

euh

Nejmen så trevligt, jag fick nyss en tidning från Sverige Demokraterna! Jag går alltså till sängs nu tillsammans med lite rasistisk läsning. Ta hand om er så länge.

euh

Nejmen så trevligt, jag fick nyss en tidning från Sverige Demokraterna! Jag går alltså till sängs nu tillsammans med lite rasistisk läsning. Ta hand om er så länge.

I notebooked him

Ni söker ett mirakel, vi söker efter ett mirakel. Nåt enkelt som sveper förbi, förbättrar, helar. Jag gillar inte att vara varken fascistisk eller pessimistisk (eller jo, kanske) men det kommer inte hända.

Jag betraktar mitt förflutna via facebook, och undrar hur allt hade varit om saker som hände inte hänt, om folk som flyttat inte hade gjort det och så vidare i all oändlighet.
Hade vi hållit ihop då, som vi dyrt och heligt lovade varandra när vi satt tätt ihopkrupna inne i dungen med alla smultron om somrarna? Ibland undrar jag.

Nån liten rackare tänkte välja min mamma som gymnasium, hon känner sig utan tvivel hedrad! :)

jag luktar svett och mitt hår ser hemskt ut, men jag lever.

När jag sitter här och tittar tillbaka på mina gamla gulliga f12s blogginlägg blir jag ganska rörd över hur filosofisk jag var en gång i tiden.
Första inlägget skrev jag den 27 mars, 2008, klockan klockan 19.40, och det handlade om kaninsperma. I första meningen har jag stavat fel på möjligen, och skrivit mökligen istället. Det har jag suttit och skrattat åt i sisådär två och en halvtimme nu, vilket kaske talar om hur otroligt glamouröst och fantastiskt roligt mitt liv är för tillfället när jag går runt här i mina mjukisbraxor och tycker synd om mig själv.

Igår skrattade jag åt Paows blogginlägg (och ja, jag är en patetisk människa, men hon och dessie förstår mig på ett sätt som ingen annan gör.. (u) skämt åsido) om att tjejer ska vara tjejer och killar ska vara killar.
Vi ska liksom behålla den här stenåldersgrejen med att tjejer ska städa och diska och vara pryda och killar ska vara manliga, snuskiga och stökiga, enligt Paow då alltså som med största sannolikhet sniffat för mycket blekningsmedel.

Då skrattade jag i en hel dag lite från och till åt hennes åsikter, och sen skrattade jag lite till åt att hon bara umgås med stereotypshomosexuella söta fjantkillar. Det kanske är sååå 2010 att ha en egen åsikt, och kvinnan i fråga förlänger ju mitt liv, så det är väl liksom win-win.






eeehm vaaa

Och det är exakt i denna sekund varenda människa alternativt apa fyller i en kommentar och talar om för mig vad tusan ni väljer för gymnasieprogram.


puss

eeehm vaaa

Och det är exakt i denna sekund varenda människa alternativt apa fyller i en kommentar och talar om för mig vad tusan ni väljer för gymnasieprogram.


puss

Att leva ett liv utan ånger kräver massor av träning.

Det är så sant som det är skrivet, och jag skrev det ju i ärlighetens namn alldeles nyss så det borde ju stämma.


Kanske att en lastbil körde över mig när jag låg och sov? Eller Edward Cullen hoppade in genom mitt fönster och sög slut på mitt blod, så det är därför jag känner mig så himla konstig och har ont överallt? Jag har faktiskt ingen aning.

Över till dagens lillasyster nytt; barnet har slingat håret blått hos frisören, och har alltså blivit antingen satanist eller smurf. Kanske lite av båda? Hm.


buss.

Idiot, tänker jag när det kommer någon och pressar ner sig bredvid mig på bussen trots min desperata jack-utläggning. Det finns undantag, givetvis.
(D.vs om det är någon som är snygg, trevlig, eller luktar riktigt gott.)

Men för det mesta så är det ju inte så, när jag beger mig ut på bussäventyr. Ett exempel är den gången jag hamnade bredvid en man, ganska stor, 30+, som satt och lekte med en död fisk han hade i jackfickan hela vägen till Östersund. En riktig stjärna, så att säga.
Spyfärdig och totalt fascinerad över denna konstiga människa klev jag ur bussen, och jag har tänkt på dig varenda dag sen dess.

Så om du läser detta, så kan du vänligen fylla i en kommentar och tala om vad du lider av, för  jag har undrat, så himla länge nu.

euuuuh

Min lillasyster har haft magsjuka inatt, vilket var precis lika mysigt som det låter. Idag har jag inte rört det lilla barnet på hela dagen, för att undvika att hennes äckliga dagisbaciller skulle överföras till mig.

Men hon slog sig ju. Och hon grät ju. Och hon ville att jag skulle blåsa, ju. Så jag lyfte upp. Och jag blåste. Och hon kräktes. I mitt hår.
Så nyduschad, med okräkiga kläder sitter jag nuhär och inser att jag just gjorde en Jenny. Det måste ju sannerligen vara en bedrift att ett barn som inte spytt på 20 timmar gör det på mig, i mitt hår.


j


krossad moped

Atrikeln, som jag försökte länka till nedan som handlar om en pojke som åkte 80 mil på sin moped för att träffa en flicka är fin, väldigt fin. Jag har funderat, och spekulerat, och undrat. Vad hände egentligen med dom två? Åker dom just nu i denna sekund på mopeden, tätt ihopslingrade i solnedgången?
"Hon är historia nu, och var en idiot som inte visste vad känslor var." Svarade han mig på facebook.

Så nu, tillbaka till verkligheten och in i duschen.
j

engagemang med hjärtat

Mitt sånt där vad-spelar-det-för-roll-om-hundra-år-resonemang höll sig tyvärr inte i längden, för egentligen kanske det var en realitetsflykt. Lite dålig tajming kan man tycka, att jag kört mina betyg i botten till 195 poäng lagom tills det är dags att söka.
Men vårterminen finns kvar, och nu engagerar jag mig fullhjärtat, för möjligheterna att göra nåt annat är inte så stora.

When you want more than you have, you think you need
and when you think more than you want, your thoughts begin to bleed
I think I need to find a bigger place, cause when you have more than you think you need som space.

Society, you're a crazy breed
I hope you're not lonely, without me
Society, crazy indeed
I hope you're not lonely, without me
Society, have mercy on me.

detvarsköntattslippavarajag, men nu är jag tillbaka.

tjalalalalalala

Hon kom
in i den dystra hallen där man ska hänga sina kläder så finniga små miffon kan roa sig med att rota i ens fickor
Hon såg
hur lite som förändras och hur mycket som aldrig kommer göra det
Hon segrade
och avslutade sin tid i grundskolan med ett högt buret huvud och ett leende på läpparna.


J

när man får en paus, efter all skit livet har kastat på en - är det bästa man kan göra dricka en öl med en kompis.



Efter regn kommer solsken och efter skola kommer lov. Jag tror aldrig att jag har längtat såhär mycket efter sand mellan tårna, mysiga sommarkvällar och att kunna umgås i omåttliga mängder med dom jag tycker mest om. Men samtidigt ska jag inte stirra mig blind på framtiden, utan fånga nuet, för det är ju också bra. (HAHAH, vem försöker jag egentligen lura!?)

Nåväl, åter tillbaka till min årskrönika. Jag måste ju för all del sprida den superviktiga informationen om att gubben med skägget som alltid går och går amputerat bort båda benen.

i still see it all


Time goes by. En bild från sommaren 2009.
När det är skollov inser man hur många vänner man egentligen har. Eller kanske snarare få.

Vänner som finns där, kommer finnas där.
Det är endast skolan som förenar oss, tydligen, så det är nog mest artighetsfraser det här; åh, vi måste verkligen göra nåt på lovet! Från alla parter, alltså.

Snart är grundskolan över, och då ska jag gräva i minnets arkiv och le åt allt vi har varit med om tillsammans och allt vi har haft. Men någonting inom mig tvivlar på att vi kommer hålla ihop, för klarar vi det inte ens på ett skollov lär vi knappast göra det när vi slängs ut i livet.
Men jag vill ta tillfället i akt, innan jag helt enkelt måste säga åt mig själv på skarpen som Pippi Långstrump och börja med min årskrönika - tack för den här fina tiden, jag ska le och tänka tillbaka på er. På oss.

J


BIG NAAAW

Jag hittade av en slump en pojke som jag träffade på nyår.
http://op.se/berg/1.1182059

En sådan romantiker. Funderar på att skriva på facebook om han inte kan ta sin moped hit istället, det är ju faktiskt betydligt närmare.. Men det skulle nog bli pinsamt, så jag avstår nog. Eller kanske inte. Jaja, tiden får väl utvisa vad som händer. (L)

- skämt åsido så ska jag spendera lite tid med min söta syster, som förövrigt varit ute och åkt längdskidor för första gången idag, och gjort oräknebara faceplants. Riktigt bra underhållning måste jag säga.
j

det sitter visst inte i hårfärgen

Det var en gång två flickor skulle gå ner i en mörk källare för att hämta en Fanta dom lämnat där.

Sofie: Du går in först.
Jenny - Näe, den här gången tänker jag inte. Du måste lära dig!
Sofie: Men jag ska lära mig nångång, jag lovar.
Jenny - Alltså du kommer verkligen aldrig göra det, gå in först alltså.
Sofie: Men jo, detklart jag kommer, men inte nu.
Jenny - Ja, men okejdå! Vi går in samtidigt?
Sofie: Ja, det kan vi göra! Men bara om du går in först.


1, ett

Han sa, förlita dig inte för hårt på John Blund,
för allt kan förändras på en nanosekund.
Extraordinära fantasifilurer finns bara när man tror på nåt,
på en mening.
Sedan, utan att tveka, så gick han.


dubbel godnatt



Hela min flock. Iallafall nästan. På min 12årsdag, haha!

Det är så sorgligt med demens. Ungefär det sorgligaste som finns. Grabben med elstöts-frissan och den kanarieliknande kvinnan längst ner till höger har jag spenderat en stor del av mitt liv tillsammans med, och nu kommer dom inte ens ihåg att jag existerar. Undrar tafatt vad jag heter när jag tar mod till mig och går dit. Som sagt, sorgligt.

I can still recall, our last summer




Snön är vit och jag är vit. Saknar mina kalmariter, alla fina kroatiska killar, mitt bruna skinn som verkar ha emigrerat, mitt solblekta hår och den exotiska tillvaron.

Menmen, nu ska jag möta upp Moa (nu lät jag som blondinbella kände jag, men vad göra?!) för chipsätning, filmtittning och troligen långa diskussioner och samtal om livet och tillvaron. Vi är bra på det, Moa och jag.
Det är fint det också.

bosses mamma



Det är så mycket som är fint här i livet förstår ni, om man verkligen tänker efter.
Tillexempel en liten lillasyster som sover djupt, andas tungt, gnyr lite smått i sömnen efter sin docka. Så oförstörd, så oförbredd, på att livet kommer pröva henne på många olika sätt.

Så liten, så försvarslös. Så fantatiskt.

i will survive

Om ett knappt halvår, så flyttar jag härifrån. Då kan jag bestämma själv om och när jag vill komma hem. Kanske aldrig är en bra tidpunkt. Mamman vill umgås med sin nya kärlek, ha ett eget liv, vila från trotsiga barn. Det unnar jag henne. Här är jag ändå bara i vägen, på alldeles för många sätt.

Och jag har ju trots allt två egna ben som jag kan stå på, så det blir nog fint det här.


en klapp på kinden fast i det tysta
KRYSTA
varför sätter man barn till världen som man inte ens vill ha, jag bara frågar.


systeryster sannamanna





Det pratas om det här med brödraskap. Det är något över det hela, den där hårda kramen som rent tekniskt sett bara är en dunk på axeln. Man har en bror - någon som alltid finns där i vått och torrt, i regn och solsken.

Jag har en syster, eller rent tekniskt sett har jag två. Men en av dom har funnits där i 15 år, och vi har gråtit tillsammans och skrattat tillsammans, hittat på visor och sagor tillsammans, lärt oss saker tillsammans, slagits med varandra, hon har orsakat nästan alla ambulansfärder jag har varit med om, och hon har tvingat mig äta ur hundskålen.

Blod är tjockare än vatten, men vänskap är tjockare än allt, och vi har båda.

Draft: Nov. 26, 2009

jag, modell
hon mätte sin midja vareviga kväll, räknade kalorier och fetthalt
frös konstant fast det inte var kallt men
när jag förstod och hon förstod att jag förstått så var hennes maniska beteende ett minne blott
eller
på gravstenen står det att hon brukade vara glad
eller
föll ner i träsket av skelett, och kom aldrig upp heller

år 2010 så sparkar jag för dom som aldrig vågar ta chansen att göra det, jag kämpar för dom som inte orkar och jag ska lyckas för dom som aldrig får försöka.

suuug

Someday I'll wish upon a star
Wake up where the clouds are far behind me ee ee eeh
Where trouble melts like lemon drops
High above the chimney tops thats where you'll find me oh
Somewhere over the rainbow bluebirds fly
And the dream that you dare to,why, oh why can't I

RSS 2.0