när man får en paus, efter all skit livet har kastat på en - är det bästa man kan göra dricka en öl med en kompis.



Efter regn kommer solsken och efter skola kommer lov. Jag tror aldrig att jag har längtat såhär mycket efter sand mellan tårna, mysiga sommarkvällar och att kunna umgås i omåttliga mängder med dom jag tycker mest om. Men samtidigt ska jag inte stirra mig blind på framtiden, utan fånga nuet, för det är ju också bra. (HAHAH, vem försöker jag egentligen lura!?)

Nåväl, åter tillbaka till min årskrönika. Jag måste ju för all del sprida den superviktiga informationen om att gubben med skägget som alltid går och går amputerat bort båda benen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0