Jenny

Jag förmodar att ni korsat Sveriges gränser för varmare breddgrader någon gång. Njutit av tropisk värme, vita sandstränder och mysiga gränder. Gått på små marknader och tänkt på att allt ni köper nu är unikt och ingen annan har lika. 

Denna vecka har jag varit marknaden. Åtminstone en del av. Som diskplockare på Oleary's har jag sett samma föreställning samma kväll i en veckas tid. Samma tjejer som dansar på borden. Samma killar som försöker charma tjejerna på borden. Samma hungriga blickar kring 2-tiden och samma par som går hem tillsammans. Samma människor som blir utkastade och samma underåriga som smiter in fast i lite olika skepnader. 

 

Med långa arbetspass på Mc.Donald's under dagarna och jobb fram till 04.00 nattetid så har jag glömt lite hur det är att leva. Att sova. Att äta. 94 timmars jobb på en vecka lämnar inte så många timmar till annat som ni kanske förstår, speciellt inte till den stackars pojkvännen som jag träffat i ynka tre timmar.

 

Men nu väntar 5 dagars sammanhängande ledighet. 5 dagar hos mormor tillsammans med min bästa kompis, då ledorden är ÄTA SOLA SOVA. Blir bra. 

PS. Jag är numera medlem i det globala äppelträdet. Ett stycke Iphone finnes numera i min ägo. Tänkte bara förvarna er om att jag blir rolig med bilder och sådant. Snart.

Igårkväll när jag bråkade med tvätten så bäddade jag även rent i sängen. Ni vet den där känslan när man kryper ner under ett alldeles kallt och orört täcke? Kanske en av de bästa som finns. 

Så imorse när klockan ringde 08.00 så var snoozeknappen min bästa vän tills jag nästan kom för sent. Då ringde de från jobbet och undrade om jag ville ha ledigt idag för så många skulle jobba. JA DET VILLE JAG.

 

Hur som helst har jag bara tagit det lugnt idag och försökt (återigen) vila bort min lunginflamation. Det gick bra i två timmar innan de började klia i benen och vips var jag ute i springspåret och hostade. Annars har jag bara gjort trivsamma saker idag, och åtgärdat ting som jag har irriterat mig på. Typ som att det inte funnits någon lampa i fönstret. Köpt ett nytt duschdraperi. Slängt allt gammalt i kylskåpet. 

 

Imorgon ska jag ut och hurta en sväng om orken infinner sig innan det är frukost på Pause som gäller och sedan 10 timmars jobb. Ljuva tid.

Det borde inte vara svårt. Mörkt i en, ljus i en, några på 40 och andra på 60. Trosor och underkläder i en och jobbkläderna i den andra. Ni hör ju, helt logiskt. Tvättlogiken existerar och jag har förstått de oskrivna reglerna om hur varmt det bör vara och vad som inte ska torktumlas och så vidare och så vidare i evighet.

Men varje gång jag ska ge mig på Tvätten, så bryter den ner mig mentalt.

 

Jag börjar med att vika. Fint så fint viker jag allting, nöjd och glad i hågen över att jag är så ordentlig och snart kommer få fint. Viker mera. Hänger upp. Rättar till. Inser att det tar för lång tid. Blir stressad. Viker slarvigare. Slänger in. Och slutligen så slänger jag ner allt sånt överblivet som jag inte har hjärta att slänga i tvättkorgen. Omaka tjocksockar som mormor stickat. Fotbollsshorts till förbanelse. Mjukiskläder med tryck sedan 9:e klass. Sedan förbannar jag att tvättkorgen är så full att jag snart måste tvätta igen.

 

Men idag så hade jag en helt ledig dag. Tänkte att om jag lämnar tvätten i ett par timmar, låter den vila lite, så kanske sugen kommer tillbaka. Det gjorde den inte. MEN. Jag har köpt en ny, större låda att förvara underkläder och sånt i. Bearbetar tvätten från insidan med andra ord.

 

 

Kära medmänniskor och direktkontakt med cybervärlden. Jag är ledsen att göra er besvikna. Ibland så skyller jag på brist på insperation, ork eller lust. Denna gång är det tidsbristen som är den avgörande faktorn.

Som vanligt så jobbar jag på Mc.Donald's dagarna till enda, men denna vecka har jag lyckats ragga åt mig ett extraknäck på Olearys. Alltid lika roligt när bekanta eller vänner kommer in i tältet, tappar hakan och sedan anordnar kramkalas medan jag står där med disktrasan i högsta hugg. 

Därför är dagarna ganska fullspäckade. Exempelvis Torsdagen, då jag jobbar på Mc.D mellan 12-20.30 och jobbar 21-02.00 nere vid hamnen. Men inte ska man klaga. Det finns så många ungdomar utan jobb och just nu har jag två! När lönen rullar in lovar jag att det kommer vara värt det även fast jag missar hela Storsjöyran. 

Annars händer inte mycket kring min sol. Idag är jag alldeles ledig och har duschat i två timmar, sorterat tvätt och ska snart gå på affärn och handla inför ikväll då några kompisar kommer hit och äter glass och tittar på Mamma Mia. Först en promenad i det nästan drägliga vädret. 

I övrigt så gör det lite ont i systerhjärtat då Lilla E varit hos mormor i sommarstugan vid havet alldeles för länge. 

Det gör lite ont i hjärtat ibland. Då man inser att tiden ligger före en på en ganska obekvämt sätt. Att man på något vis stannat i på 12års-stadiet då man skrev sina bästa vänner på presentationen på lunarstorm. Att man inte blivit vuxnare än så medan alla runt omkring har internetbank, dricker vin utan sprite (!!), och har körkort.

 

Jag minns när jag var liten. Så liten att mamma bestämde allting, vilka kläder jag skulle ha på mig, hur länge jag fick titta på TV, när jag skulle gå på toaletten. Ibland så kan jag sakna när det var så. Oftast är jag sjuk för att jag går ut för lite klädd. Alltid är jag så kissnödig att jag nästan avlider innan jag går på toaletten. När jag somnar framför TV;n och favoritprogramet kan jag önska att hon var där och styrde upp. Sa åt på skarpen.

Jag minns dåå jag och kompisarna var helt säkra på att vi skulle dö innan vi var 25 för då måste man ju ha levt färdigt när man funnits i så många år.

 

Slutsats; för att klara vuxenlivet krävs det att man på många sätt gillar att plåga sig själv. Missar favoritprogramet för att plugga istället. Äter mat istället för cheeseburgare. Går och tränar trots att man inte vill. Låter bli att dricka sprit på Onsdagar trots att alla andra gör det. Tvättar kläder på fredagkvällar. Och skriver ett skrytigt CV och får ett bra jobb trots att man egentligen är en ganska tråkig medelmåtta med råttfärgat hår som dessutom inte är klippt sedan förra juni. (En glad och utåtriktad tjej som talar både franska, italienska och engelska flytande eh..) 

 

Vet du inte hur man skriver ett bra CV så kan du ju lära dig här. kramis

Varför finns inget bra ord för en kombinerad lunch och middag? Som en brunch fast inte om ni missförstår mig rätt.

I övrigt så gör jag inte så många knop idag. Har utfodrat min febersjuka granne och tillika bästa kompis med glass och jordgubbar, tvättat några maskiner tvätt, gråtit till björnbröder (...) och snart ska jag gå iväg på jobbet och sedan dricka kaffe med några vänner i vanlig ordning. En kaffekopp på cafét där vi alltid hänger kostar 20 kronor. I skolcafét kostar det 5 kronor. Därför dricker jag alltid minst 4 koppar kaffe för att få någon rätsida på prisbilden.  Magontet är alltid ett faktum när man lämnar lokalen, men vad gör man väl inte. 

Idag mina vänner börjar jag inte jobba förrän klockan fyra, då ett bebis-pass på tre timmar ska överlevas innan jag styr mot äventyr med några skojiga filurer. Mot Hammarstrand ska vi närmare bestämt, jag ska visa upp bästa fiskevattnet, äta gofika, sova i en stuga i skogen, spela kort och ha det mysigt.

 

not much just hangin around.
En sådan kväll då alla dricker öl på uteserveringar och hånskrattar åt att det står 941022 i mitt pass. Istället äter jag jordgubbar i min ensamhet, solar benen på balkongen och läser en bok. Fint.

Jag kommer på mig själv med att leva en vecka i förväg. Ständigt så tickar nedräkningen tills pojkvännen kommer hem och sätter sådant fokus på just ett datum att veckan som egentligen är bara försvinner i någon slags difus dimma. Sedan när han väl kommer hem så finns längtan till den 25, då löningen rullar in så vi kan göra massa roliga saker, som i sin tur blir veckan efter det då han är ledig igen.

De flesta av mina kompisar jobbar på annan ort (alla säger på vårkanten att JA SÅKLART SKA VI JOBBA I STAN FAN VA GÖTT VI KAN SES OCH FESTA TYP JÄMT OCH GRILLA OCH) sedan så blir det sommar och alla samtliga blir mammagrisar och åker hem och jobbar på långvården. De kompisar som jobbar här umgås jag ju såklart med, men det är ett evigt pusslande att samsas om tider då alla är lediga. 

 

Tränar gör jag icke då jag såklart dragit på mig en lunginflamation eller dylikt. Knaprar penicillin i detta nu och börjar sakta men säkert inse att det inte är jeansen som krymper utan jag som växer efter en fin diet på munkar, godis, chips, chokladbollar, glass och kakor och såklart massor av goda grillmiddagar. 

Nåväl. Nu ska jag efter en veckas ledighet återgå till jobbet och sprida mina baciller. Igår åt förresten alla syskon Bergvall middag tillsammans för första gången på fyra år. Värt att fira.