KRAVMÄRKT
Man ska köpa kravmärkt mat har jag hört. Bananer med gröna lappar på där det skriker ut KRAV med versaler för att lilla Svensson som handlar bananer ska förstå, att den här bananen är gjord på ett rättvist sätt. Den som odlar den får rätt summa pengar från den som köper den och jobbar under godkända arbetsförhållanden. För 6 kronor extra får Svensson njuta på två plan, både genom att äta en god banan men även genom att känna sig som en riktig hjälte.
Det är mer än bananer här i världen som är kravmärkta. Det finns massor av varor på ICA med samma gröna lappar som skriker ut rättvisan. Kanske att du sett mig där bland hyllorna någongång, med en grön lapp i pannan. För det är nämligen så, att i allt som varit fint och roligt och enkelt har det smygit sig in massor av elaka skurkar som heter måste och krav. Deras kusiner heter borde och bör och de finns överallt där Måste och Krav inte har etablerat sig än.
Alla människor har något som är deras Eget. Någon gillar mode, någon gillar foto, någon gillar dans. Texten har alltid varit min. Inte utåt sett, tvärtom. När mellanstadiefröken klappade mig på ryggen och sa "Vilken underbar text Jenny!" så hettade alltid kinderna och jag ville helst sjunka ner genom jorden. Men pennan och pappret har alltid varit en tillflyktsort när allt annat känts alldeles för svårt.
Så kom Gymnasiet och Valet. När magsår blev ett faktum för man som 15åring kände att hela världen hängde på ens axlar och det var här all evig framtid skulle avgöras. Media-Text, för att utveckla det jag redan kan till något större, resonerade jag till slut.
Vänner gör inte om mina misstag. Saker är sällan som de låter, och när du måste skriva faktatexter och repotage med perfekta radavstånd och styckesindelningar dör lite av det där som varit Kreativten. Och när du får IG i ett betygssystem där du endast är en siffra för att någon liten punkt eller prick inte var på rätt ställe så dör en liten bit till.
"SWEDEN IS FISHING AND TREES"
4 stycken på 49 kvadrat. Det innebär ungefär 12 kvadrat till varje person. Plattänger, skor, väskor, hårborstar, smink - allting finns överallt hela tiden.
Jag undrar om det är så här det känns att vara Mamma. Att hela tiden känns ett ansvar över att både någon annans överlevnad men även deras underhållning. Att kliva upp 05.30 för att hinna duscha och ställa fram frukost, att ställa in alla Friskis och Svettis-pass för att hinna hämta dem på bussen och laga middag och sedan få dåligt samvete för att man inte har funderat ut någon rolig aktivitet utan ligger golvad framför Grey's Anatomy och städar i reklamerna.
Skjuter upp tanken om barn till ett absolut ALDRIG och skänker en sympatisk tanke till mamma.
VAD SAADE HAN
Det är så underbart när någon bestämmer sig för att röra om i den stora grytan av Perfektion som mediasverige har skapat. Sist ut var den håriga armhålan, men nu var det Erik Saades tur att åka dit.
Förstå killen. Han har precis gjort slut med Sveriges snyggaste kvinna och känner sig ensam och vilsen. Därför säljer han sig själv till högstbjudande vilket i detta fall var 1500 svenska kronor.
För de pengarna så får du följa Eric till hans loge och se en lite mer privat sida medan pengarna går till välgörenhet som det heter på Nöjesbladet.
Kort sagt så skulle vi kunna säga att du betalar ett och ett halvt studiebidrag för att Eric ska få chansen att träffa nya tjejer utan att behöva varken dejta eller leta. Han får äran att välja ur ett tonårshav av bultande hjärtan fyllda med förpubertal kärlek. Om han dessutom får ta med någon in i logen så är det hela fullbordat, och det unga stjärnskottet får ha sex medan han gör en god gärning som någon annan dessutom betalar för.
Är inte detta genegaliskt så säg? Eller är det fruktansvärt? Jag tror att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Idag så tvättar jag förresten. I mina mjukisbyxor med målarfärg på. Kanske att jag ska passa på att visa upp min stubbiga armhåla om jag möter någon efter vägen till tvättstugan.
XOXO
THAILANDOTHAILANDO
Förlåt för min förutsägbarhet. Men nog saknar man ett exotiskt land med 50gradig värme och goda fruktdrinkar en dag som denna när Östersund bjuder på snålblåst och 6 gradig kyla. Som topping på glassen skickar Storasyster sms om 20 grader och solsken i Norge. Hon och Storebroren dricker bärs i Oslo och här sitter jag och putsar disk med förstoringsglas och jagar dammråttor i samma tempo som polisen jagar ungdomar på Körfältet.
HELLO HEY
Det är Måndag idag och jag äter köttfärssås från Viktväktarna och inser att det inte handlar om dessa "poäng" som jag ändå inte förstår mig på, utan det är så att färdigmaten smakar ungefär som en rutten dinousariesoppa med tusen liter vatten. Så till alla som bantar eller är lika lata som mig och vill äta snuskig mat - absolut en bra uppfinning.
Annars så är jag nervös inför morgondagen då jag ska leka "Berg flyttar in" med två tjejer från Italien. Alltså så är det lite tvärtom, att de är de som leker med mig och flyttar in hos Bergvall. Italienskakunskaperna räcker inte så mycket längre än att jag kan presentera mig och deras engelskakunskaper verkar inte heller räcka så långt.
Alltså kommer detta bli en vecka med kroppsspråk, köttbullar, potatis och lingonsylt i fokus.
Arrivederci
VAMPIER DIARIES
En dag så fick vi en ny engelskalärare. När hon klev in genom dörren drog alla litegrann efter andan. Hon såg så fel ut på rätt ställe, så att säga. För så fort hon öppnade munnen och började prata om verb och såna ord som är så tråkiga att öronen automatiskt stänger av insåg vi att hon var en Fröken. Men en fröken med kort hår, svarta kläder och fräknar på näsan. Att hon helst lyssnade på The Beatles under sina lektioner sågs litegrann som en revoulution eftersom föregående lärare aldrig kunnat med stereon.
Hon flyttade till det lilla samhället och vigde sitt liv åt barn som klottrade på bänkarna och kastade snöbollar inomhus. Hon bodde i lägenheten bredvid min, och det gick inte många veckor innan jag och mina vänner förstod att något var fel. Mycket fel.
Hon gick alltid hem på lunchen, våran fröken. I sina svarta kläder och stora solbrillor. Vem har stora solbrillor och går hem för att slippa äta, tänkte vi. Hennes lägenhet var alltid mörk och tyst och en vecka efter våra misstankar föll dommen; Fröken är vampyr. En strategisk spaning sattes i verket.
Vi råkade gå förbi hennes lägenhet precis när hon skulle in, hälsade artigt gjorde vi såklart men i smyg försökte vi böja oss åt alla håll för att få en liten inblick.
När hon läste en över axeln försökte man spana efter eventuella huggtänder och vi var självklart mycket noga med att täcka för så mycket av kroppspulsådern som möjligt.
Men. Såhär i efterhand så visade det sig att Fröken Fräken inte alls är vampyr utan vegan. Alla de lektioner som jag spenderat genom att fantisera ihop en vampyrmassaker på en högstadieskola är alltså förgäves.
V(ampyr)eganfröken är numera en författare. Debutboken heter "Skönheten sitter på insidan och vägrar att komma ut" och lite så kan jag känna när jag står och kråmar mig framför spegeln på morgonen. Dessutom tror jag att fröken har mycket klokt att säga, som jag tyvärr missat eftersom jag letat hennes huggtänder så fort hon pratat. KÖP HÄR http://www.litenupplaga.se/959.
OM ATT VARA DEN SOM TITTAR IN.
Klockan är kvart i tolv och det är fredagkväll. (Och här är ekot) Stora planer som från en början känts genomförbara förblev just planer i vanlig ordning, eftersom jag är 17 år och 5 månader och en dag. Därför kan jag inte gå igenom den Gyllene Dörren, förbi vakter och in till krogmiljön där allt är en stor disco-orgasm varenda dag 24 timmar om dygnet 365 dagar om året.
För såklart är det så. Alla där inne skålar och har roligt. Samtalsämnena tar aldrig slut och blinkande lampor höjer danshumöret. Alla tjejkompisar står i en kompakt ring och fnittrar ikapp och dricker goda drinkar emellanåt.
Jag är upplyst om Sanningen för jag har sett. Genom rutor stora som fotbollsplaner som säger "TITTA HIT, FÅ EN FÖRSMAK" om ett liv som jag inte har tillgång till.
Kort sagt är jag återigen den på fritids som får trycka näsan mot glaset och se på när de andra spelar kula. Skillnaden är väl att jag inte hade några tänder på den tiden och hade klippt mitt eget hår i en traditionell hockeyfrilla och så här i efterhand så inser jag att inte ens jag själv skulle ha velat umgås med mig själv.
Men nu känns det bara retfullt när de som går i min klass och är mina vänner säger "krogen" på ett sånt där lugnt och harmoniskt sätt på frågan om vad de ska ägna sin kväll åt. Krogen. Trycker näsan mot glaset och försöker lämna så mycket snorkråkor jag kan för att äckla framtida 18åringar som sitter där och försöker se sofistikerade ut och retas.
Fjedagsfjukost.
Äntligen är fredagen här vilket innebär fredagsfrukost. Eller fjedagsfjukost som Lillasyster sa när hon nyss lärt sig prata.
Hur som så går jag kort dag idag, 12.45 bodybalance på fristilen, sedan gomiddag med några tjejor och sedan musik direkt-final. Trevlig helg.
RÄDSLOR.
Människor som säger "jag är inte rädd för något" är nog de som är räddast av alla, har jag kommit fram till efter många funderingar i min nya soffa, som förövrigt passar sig väldigt bra till just funderingar.
En del saker jag är rädd för har jag lärt mig att hantera och andra rädslor har någon annan lärt mig att bli av med.
När jag som 10åring var rädd för att bli tjock åt jag ingenting på nästan ett år. Kanske inte en långsiktig eller vettig lösning men för mitt tio åriga jag fanns det ingenting annat.
Jag bet sönder mina sondslangar på nätterna och för varje sekund som det rann in sondmat gjorde det ont i hela kroppen för jag fick sådan ångest att mina 25 kilo skulle förändras till andra siffror på vågen. Riktigt sjuk i huvudet var jag i fjärde klass.
När jag var livrädd för höns så band min Storasyster fast mig vid flaggstången och hällde skorpsmulor över mina fötter.
Ja, ni förstår poängen. Alla rädslor har jag på något sätt tagit itu med och lärt mig att hantera. Utom två. De liksom finns kvar i bakhuvudet sedan evigheternas evighet och kommer nog aldrig att försvinna.
Bussar. När mitt lilla jag för första gången skulle åka buss utan mamma hade jag omsorgsfullt lagt min 50-lapp i vanten. Fodret var lite löst och vips så fanns där ingen 50-lapp när jag skulle betala.
Den argaste busschauffören i hela Jämtland mumlade om att slänga av mig efter halva vägen medan en kille i 9an som jag varit kär i under hela min uppväxt satt och flinade mot den stackars fattiga tjejen som inte hade råd att åka buss.
Sedan dess så har hatet växt. De är opålitliga, luktar illa och är dyra till på köpet. Bussarna alltså. Gula långa verktyg som brukas av Satan i Helvetet och honom vill man ju inte gynna så därför åker jag sällan buss.
Manliga kassörskor. Spärr. Kan.Inte.Betala. Inte ens om jag verkligen vill eller måste.
Mitt mini-jag skulle handla godis på en kiosk i grannkomunen. Orolig som få hade jag frågat mamma hundra gånger om de verkligen pratade svenska. Jaaaaaa, sa mamma gång på gång.
"Hello girls, what can I do for you?" frågade killen på macken när jag och min syster kom in. Jag vände i dörren och sedan dess har jag aldrig handlat av en manlig kassörska förutom i skolcafeterian eftersom koffein-beroendet i längden vinner över kille-i-kassan-rädslan..
Kanske att man skulle söka psykologhjälp ändå. Det lär ju knappast skada.
Ett glatt HALLÅj
Förvånas. Beskåda. Begrunda. Imponeras. Detta är våran nya soffa. Våran som i min och pojkvännens. Ett stort steg på förhållandestegen om vi ska prata bildligt, men den står iallafall här och utstrålar bekvämlighet och ikea-feeling.
Ett riktigt kap vill jag lova, och idag när min kära fader var i krokarna så åkte vi och hämtade den och fraktade in den hit. Sedan hade han bråttom till ett möte och jag lovade dyrt och heligt att jag kände några starka typer som kunde komma och hjälpa till med bärandet av den gamla soffan.
Men så insåg jag att detta inte var en omöjlig uppgift. Att de starka typerna jag känner skulle skratta åt mig med tanke på att förrådet inte ligger mer än 30 meter härifrån.
Men. Nog ångrar jag mig ganska bittert. Med rivsår och klämda fingrar och fem liter svett och lite blod så tycker jag hemskt synd om själv. Synd om mina grannar också som kommer få problem med att öppna sina förrådsdörrar eftersom hela helvetessoffan inte fick plats utan en liten bit envist sticker ut.
Nåväl. Med beskedet om att en av mina bekanta är friskförklarad från cancer kan man inte böla över några blodiga fingrar.
En Måndag i Mars
En dag av perfektion i all sin enkelhet. Sovmorgon, bokredovisning, god lunch, en sjuk lärare, kortare lektion, staden med madeleine, gårdagens räkmacka till middag, en skjorta för 50 kronor som blev finare när jag kom hem än i affären för ovanlighetens skull, en lång springtur som jag orkade med alldeles utan att stanna. Bara jag och gruset mot mina gympaskor.
Imorgon har jag sovmorgon eftersom jag avklarade bokredovisning redan idag och sedan dubbelpass på Friskis och Svettis. Imorgon är det en ny dag, godnatt friends.
VART TOG DEN STYGGA LILLA BRÄNNAN VÄGEN
Ingen som vet ingen som vet
SPRING FÖR LIVET
Återigen. Tjejmilen. För mig som egentligen är för lat för att vara ute och springa är detta perfekta motivationen. För detklart att jag ska springa ifrån mamma. Och mormor. Samtidigt som en helg spenderas i stockholm med god mat och fint sällskap.
Därför kompisar, finn motivation i vad som står i min kalender;5 friskis och svettispass/vecka från och med imorgon. Idag har jag tjuvstartat lite men alltså, från och med imorgon kör vi järnet mot en långsammare vilopuls och en bättre hälsa. Klara. Färdiga. Gå.
PÅVÄG MOT SAMMA MÖTE
Söndag. Målar naglarna. Knopprar bort. Vet ni varför? http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2012/03/angest-idag-som-jag
GODMORGON KOMPISAR.
Här sitter jag och dricker te till frukost och låtsas att jag är vuxen. Skriver in arbetspass i kalendern och läser morgontidningen med tofflor på. Den här morgonen är förresten inte så värst god, uppstigning klockan 07.00 för tvättid och efter en timmes tjorvande med tvättmaskinen insåg jag att huvudströmmen sätts på först 12.00 på söndagar................................
Nåväl, inte gråta över spilld mjölk eller spillda tvättider trots att jag får gå omkring och vara lortig enda tills på onsdag.
I övrigt trodde jag att min mamma skulle komma in och dinera tillsammans med mig ikväll men tydligen blev jag bortvald. Jaha. Av mamma. Ensam och övergiven utan tvättid dessutom. Ett hårt liv, men kanske man ska ut och springa en timme eller två och sedan duscha så man kan vistas på skolan utan att skapa obehag bland sina medmänniskor.
ATT GÖRA SLUT MED SIN TONÅRSKÄRLEK
Du attraherar mig inte längre, utan ser bara klumpig och ful ut. Du är i vägen precis hela tiden och kan aldrig kompromissa. Det var dags nu.
En kväll för länge sedan, typ förra året vid den här tiden, var jag och min vän påväg hem från affären. Plötsligt stod du där och såg så inbjudande och fin ut och vips så stod du bara här på min balkong. En kundvagn.
Vad man gör med en kundvagn på balkongen är upp till var och en, men jag har brukat min på detta vis;
Sovit i den.
Legat i den.
Lagt burkar i den.
Lagt lappar i den till människor man behöver komunicera med men inte riktigt vill träffa. Alltså skrivit typ "8 cider och 2 smirnoff tack!"
Lagt nycklar i.
Använt som förråd när jag inte orkat gå till mitt riktiga.
Men nu är alltså tiden inne. Allt är urplockat och urtorkat och undanställt och det enda som finns kvar att göra är att tippa dig över kanten och rulla iväg dig. Dags för nya äventyr för dig och dags för mig att kunna sola för balkongen.
Win-win.
LÖRDAG.
Igår avklarade jag första dagen på mitt första riktiga jobb. Lite stolt för att jag inte vände i dörren eller ringde och skyllde på magsjuka eller gnällde hos mamma innan. Det gick iallafall över förväntan och alla är jättesnälla.
I ett par optimistiskt små arbetsbyxor så är det en omöjlighet att provsmaka pommes om knappen ska sitta kvar. Strategiskt gjort av mig.
REFLEKTION
Visste väl att den här årstiden inte endast är fin och mysig. Har mina fönster alltid varit så här skitiga?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Hade jag haft tid och ork skulle jag ha mått psykiskt dåligt.
Istället så faller rullgardinerna ner ett par månader till.
LA PRIMA VERA
Hade totalt glömt bort att det fanns bar mark under det tjocka täcket av snö. Åh. Äntligen.
I övrigt så börjar jag på mitt nya jobb idag. Bara därför har jag fått tre (!!!!) finnar i pannan. Jättekul.
SOMMAR A LA JENNY
Om ni missat detta, så ta en titt på hur sommaren såg ut.
MINNS NI DEN VÄNSKAPEN
Det är torsdag och jag dricker nyponsoppa och funderar över definationer. Ordet vän kan innehålla så mycket.
I många avseenden tror jag att jag har haft tur. När det gäller Vänskapen. Den förtjänar stor bokstav, den vänskapen jag har haft.
Men Livets förändringar inträdde och vi blev stora. Att cykla omkring hela kvällarna, att spela fotboll hela dagarna, att baka kladdkaka efter sena kvällsdopp och tälta i trädgården passar inte längre oss.
Oss, som var. Vilka vi är nu är en annan gåta. Unga vuxna som hittat helt andra sammanhang och meningar än de vi hade tillsammans när vi var 13.
Men några av oss har hållit ihop. Inte lika nära, men ändå. Från dagis, till det första hånglet, till körkort och student. Sådan är vänskapen när den är på riktigt.
en lyxig fälla
Aldrig i hela mitt liv har jag sett ett avsnitt av Lyxfällan. Kanske för att hela programmet alltid verkat som ett stort skämt. Ett påhitt med skrivna manus och tårar orsakade av vitlök.
För vem är väl egentligen så fruktansvärt korkad att man hellre handlar motorcrossar på kredit istället för mat till sin 3åring? Ingen, trodde jag.
Men idag så låg fjärrkontrollen alldeles för långt bort. Lite hatisk så var jag ju tvungen att helt enkelt se och begrunda. (Ni förstår ju själva att jag inte orkar sträcka mig efter fjärren)
Såklart att man dömmer människor, 25åringar som rycker på axlarna åt att budgeten spricker med 30 tusen i månaden varje månad. Att de inte vet hur kredit egentligen fungerar och att de inte förstod att alla räkningar skulle samlas på hög. Att hon som är arbetslös klickar hem "smågrejer" som telefoner och apparater medan de hela bildar en omöjlig karusell av orden mycket vill ha mer.
Återigen någon som visar armhålan för svenska folket, fast på ett annat sätt. Som erkänner svaghet och okunskap i TV-rutan och får vara vandrande bevis för äldres fördommar om att ungdomar inte kan, att ungdomar inte vill, att de inte vet. Och förresten var ju allt bättre förr innan man kunde handla på kredit. Innan man fick såna där kort man måste dra på ICA. Och innan det där internetet kom.
All okunskap är svaghet.
galna dumma kärlek
"VARFÖR SÅN DEBATT OM HÅRIG ARMHÅLA? EN SÅN HAR JU JAG MED"
Ni vet ju att ingen vill vara åsiktslös. En sån som gnäller om resultatet i melodifestivalen utan att ha röstat.
Här kommer resultatet för Årets Fjant, med nomineringen;
Genom att kränka en kvinna och hänga ut henne i princip alla sociala medier för hennes hår under armarna framstår som ett dåligt skämt när året är 2012. Varför denna debatt tog sådan fart är svårt att veta. Det enda som är säkert är att hon provocerar och upprör!!!!! genom att visa upp denna håriga håla inför allmänheten.
Kanske är det så, att hon vågar vara något som få andra gör. Utan att vara det minsta femenistisk eller så säger hon helt enkelt bara "så här föddes jag" och pekar armhåla mot publiken. Lite "lukta i den här om ni har problem" - känsla. Helt underbart tycker jag.
Avslutningsvis, citat från syndaren:
– Folk får ju tycka vad de vill, men jag tycker man ska sätta det i proportion till annat som händer här i världen. En massaker i Syren igår till exempel, men en massa lemlästade kvinnor och män, men det HÄR får mycket mer uppmärksamhet. Man borde tänka några extra varv innan man kommenterar något, säger Lina Ehrin.
– Jag tycker det är jättekonstigt att vi inte har kommit längre.
Ett stycke tisdag
Kära ni. Tänk vad ett par kommentarer kan sätta igång suget på riktigt, därav renoveringen här hos mig.
I timmar har jag suttit och bråkat med alla dumma koder, men orken försvann och projekt för(bättring)nying läggs på is.
Det kommer fler innehållslösa timmar, jag lovar.
Ikväll är det tisdag vilket innebär att man får fika framför Desperata hemmafruar. Missa inte.
Rädsla är tillfälligt men ånger Förevigt.
Tänker skriver suddar. Suddar mer. Suddar ut allt som bara känns jobbigt för tillfället med världens största luktsudd och fortsätter framåt i en blomdoftande värld.
APPROPÅ ATT VARA 14.
Bruna sommarben
ATT VARA 14.
Läser igenom utkast. Sånt som jag tänkt publicera men som på något vis tagit en lite mer privat tvist och hamnat som fångar i arkivet. En hel tonårsrevolt sparad och akriverad.
"Min mamma har skaffat en pojkvän. Mammor ska inte ha pojkvänner. Mammor ska ha pappor och tvärtom, därför är jag arg. Så arg att jag bara skriker om hon ens försöker titta på mig med den där blicken jag hatar."
"Imorgon ska jag på fest. Igen. I fredags var vi ju i Stugun och det var så himla roligt att vi gör om samma bravader återigen. Att vara 14år och strunta i allt är bäst."
"Rökte min första cigarett igår. Vet inte om man ska skratta eller gråta."
Åh. Tänk så stora problem jag har trott att jag haft.
KÄRASTE ALEXANDER.
I lördags när jag av en spontan slump satt och bastade på nybyggda Experium i Sälen så kom Alexander Schulman innanför dörren. I vit badrock och tofflor. Hjärtat dunkade lite fortfare och små bilder dök upp i huvudet. Jag gick fram, skakade hand, (ett perfekt handslag) och talade om att jag läst precis allt han skrivit. Att jag grät i badkaret sista sidorna av "Skynda att älska" och att hans fredagskrönikor till och med är bättre än Johan Hakelius.
I sin tur blev Alex så förundrad av mig, så ung och så påläst - att han genast erbjöd mig jobb i Stockholms innerstad och vi blev bästa vänner. På söndagarna träffas vi på ett café med skraltiga stolar för att prata igenom veckan som varit innan vi äter söndagmiddag hemma hos honom och Amanda. Ibland om de ska ut barnvaktar jag Charlie och vi målar med kritor och hon skrattar mest hela tiden.
Men. Under tiden som det tog att fantisera sig till detta ögonblick av perfektion hann mina tankar smyga sig in på personlig integritet. Kanske att man inte stör människor på spa, trots att Alex Schulman står framför med sitt håriga bröst och gestaltar en dörr till möjligheternas värld.
Nåväl. Om du läser detta i cybervärlden någon dag, Schulman, så tycker jag om allt du någonsin skrivit och barnvaktar gärna ditt barn.
MÅNGA VÄRLDAR
När man vågar ta ett djupt andetag och tänka efter inser man att det är våra skiljaktigheter som formar oss människor till en perfekt kombination. Några ljusa, några mörka, några sura, några söta - det bildar en perfekt karamell i världens stora godispåse.
Men när man tänker efter en gång till så inser man att världen består av skal till ytterligare världar. Precis som på såna där program man såg när man var 11, när målade små figurer kunde gå in i en annan parallell värld. Då insåg man såklart inte att det var en spegel av verkligheten, lite hypad såklart, men i grund och botten.
För visst kommer vi från olika världar. Även fast vi kanske är från samma del av stan. Det finns I-länder och U-länder, och endast med tanke på hur långt det är mellan de konsonanterna kan man drömma om vilka skillnader det måste vara. Det finns rika och fattiga. De finns dom som svälter ihjäl medan andra lever ett liv i överflöd. Men det finns även vardagliga världar.
Vuxenvärlden. Den man får en bitter försmak på när man får betala sin egna första BH. Den magiska stunden när man inser att man har fått mens och kan vara med de andra tjejerna och snacka puberteten och allt som hör till hela kvällarna. En värld som växer sig större och större med möjligheter, ansvar och krav ju längre in i karusellen man kommer.
Nyligen insåg jag att det finns en annan värld.
Fjällvärlden. Känner mig lite dum såhär i efterhand som trott att namnet syftat på själva miljön. När jag besökte de norska fjällen så slog det mig plötsligt - i fjällvärlden går man tillbaka i utvecklingen. I en hemlig dimension dessutom, där allt är tillåtet för ingen känner en.
Man dricker öl utanför korvkiosken, kräks i handväskan, och går in och för ett ordentligt liv om felbeställda burgare, trots att man passerat 40-strecket. En underhållande pjäs på ett tragiskt vis för åskådarna medan huvudpersonen i sin tur går hem och duschar kräks ur håret. Sedan samlas man under namnet skidturister och hela teatern fortsätter trots att roller och karaktärer byter plats.
Tänk så olika allt kan vara.
SAKER JAG TÄNKER PÅ NÄR JAG HAR TRÅKIGT.
När jag och min bästis åkte till Malta på språkresa. En resa som skulle kunnat ha slutat precis hur som helst när vi kastade oss ut i en djungel av arrangörer men till slut valde EF. Tusen nya erfarenheter och vänner rikare i en återvände vi två veckor senare.
När vi var på resturang och Sanna doppade handen i pizzan och fick en blåsa som täckte nästan hela handen.
Hur fruktansvärt fula kläder och frisyrer vi har haft allihopa genom åren. Dagens outfit med blommiga badshorts är ingen höjdare.
När jag och min kompis Sofie skulle ha picknick på en berg med det hela slutade i en dramatisk historia. På väg upp hittade vi en telefon, fick tag på ägaren och sen fick vi 500 kronor!!!!! Pengar som vi var så sjukligt stolta över att de finns en hel mapp med såna här bilder på datorn (...)
När Sanna och jag vred på högsta värmen på golvet i badrummet och tappade upp kallt vatten i badkaret, la ut handdukar och drack vatten med is och låtsades att vi var på Hawaii. När vi hittade rester av ett ben som vi var övertygade om var en dinousarie som vi visade mamma, som i sin tur visade sig vara grannens döda hund (...)
När jag skulle lära mig att cykla och Sanna tvingade mig att cykla 1 mil till hammarstrand för att hon ville bada i poolen, och såklart för att jag skulle lära mig att bemästra cykeln ordentligt.
VARFÖR INGEN STOPPADE MIG FRÅN ATT GÅ UT MED MINA OBEFINTLIGA ÖGONBRYN??? På denna bild sen i påskas syns det sorgligt nog vad en tonårstjej och en pincett kan orsaka med gemensamma krafter.
Hur fjantigt mycket jag tycker om min hund. Nog är det sant att hunden är människans bästa vän och visst är det väl tur att Bente alltid lyssnar oavsett vad jag har lust att gnälla om.
Sommarjobbslönen blev huxflux en biljett till Spanien. Återigen med min kompanjon Malin som ressällskap. En liten rädsla om att inte kunna överträffa föregående resa blev till ett skämt.
Fantastiska dagar och den absolut bästa tiden i mitt liv. När vi sov under stjärnhimlen på balkongen, för att vi ville. Sprang ifrån en nota med svinäcklig alkohol, för att vi ville. När vi blev utelåsta från vårat hotell för att vi kom hem för sent (för att vi ville) och sov över hos ett gäng vi träffat tidigare. När vi åt vindruvor, drack sangria, åt saltlakrits till middag över ett kortspel - Åh. Bäst att sluta där, det finns så mycket som mamma skulle bli gråhårig(are) av.
Kram
SÖKANDE
Lovet är här. Medan solen strålar från en klarblå himmel och snön smälter i sådana mängder att man vet att skorna kommer vara blöta varje dag från och med nu i några månader framöver, tittar jag på skidtävlingar och fascineras över definationen Vi. Tänk att det är vi i Sverige som tar guldmedalj varenda gång. Det är du och jag och Carl Johan Bergman som står på prispallen även fast det bara är han som finns i bild. Att alla människor söker en gemenskap blir aldrig så tydligt som i sportsammanhang. (Igår gjorde jag och Zlatan hattrick, vilken ljuvlig känsla)
I övrigt vet jag att de här dagarna kommer passera snabbare än man hinner blinka. Att vara överallt hela tiden är målet för alla fria ungdomar vilket kommer resultera i långa liftköer och fulla krogar. En veckas frihet.
Välkommen.
