Jenny

Hej världen.  Ensam i köket en fredagkväll sitter jag och gör både historiauppgift och svenskauppgift och idrottsuppgift och någonstans här ligger italieskaböckerna och skräpar inför kursprov medan jag skriver på en måbra-inlämning. Nästan så man mår psykiskt dåligt men skam den som ger sig. Varför klaga när natten är ung och jag har obegränsat med te och jag börjar jobba först klockan 11 imorgon.

Jag har förstått att det är jobbigt att vara lärare. Det känns som att alla lärarkårer överallt väljer att dra en djup offentlig suck nu i samma veva som björkarna slår ut. Om du vill så kan du läsa mer om det här.

Här blir inga barn gjorda, så att säga. Dödare än i graven och jag lider med er, stackars krakar som orkar klicka er in här. Förresten så läste jag här om dagen en liten notis om en kille som vaknade på sin egen begravning. Fascinerande att den mannen får ungefär tio centimeter i Aftonbladet medan Fredrik stadsminister får löpsedeln för att han fortfarande bär sin ring trots att han och frugan separerat.

Hur som helst. 145 mil med bil, alldes för mycket mat på Max, Burger King och annat flottigt, diverse drycker och bollsparkning i parken har jag hunnit med senaste dagarna i Oslo Town. Skojigheter, klubbar och solsken och sorgsna miner när vi lämnade systeryster och for hem igen.


Min blåa pärla är återställd förresten! Wiho

Stureplan och vitt vin och rekor i all era. Men, detta händer endast i Jämtlands län: http://op.se/lanet/ostersund/1.4705995-ensam-6-aring-pa-bjornjakt

'

Imorgon friends är det dags för början av ett nytt kapitel i fröken Bergvalls alldeles egna kaotiska vardag. För ni minns väl, en önskan som blev utskriven här för en stund sedan? Att bli instruktör på Friskis och Svettis för att jag tycker att det är så himla roligt?

Det var sommarlov och jag smakade jordgubbar med mjölk. Du hade fräknar på näsan och smakade starkt av tugummi. Jag log åt tanken att du tuggat dem för min skull. Fjärilarna jag svalt gjorde sig påminda medan du höll om min midja alldeles lagom hårt.

Detta är en liten minneslista för mitt 42åriga jag.

Friends. Nu befinner vi oss i slutspurten. En sista ansträngning så är vi vid mållinjen. 89:e minuten av en fotbollsmatch. Nog med sportiga liknelser - visst förstår ni min poäng?

När jag pratade gamla minnen med brudarna så var saker och ting svåra att placera. Årtal flöt ihop och minnesbilderna skiljde sig från varandras. Vilken dag och vilken högtid som vi gjort vad och när var det vi .....
Ångest. Börjar. Bli. Gammal.

Här är ett fint ihopplock av hur denna lilla mysiga ledighet sett ut. Tidiga morgonar med lillasyster, mysiga middagar med la famillia, skratt och sällskapsspel och idag även lite bergsklättring. Lillasyster har dessutom tagit av stödhjulen på cykeln för nu är hon 5 år. Och kanske att kärleken är lite som att cykla utan stödhjul.

En balansgång som kräver 100% fokus och ibland så får man skrubbsår på knäna.
Men när det kittlar i magen när man trampar så fort att håret blåser i vinden, så är det fint.

Mormor och morfars tjat och gnat som mest är gulligt, jordgubbar att stoppa i munnen och filen till frukost, en egen strand där man kan ligga och filosofera hela dagarna. Långa springturer och cykelutflykter. Kanske att jag inte ens tar mig iväg till mitt smultronställe under sommarmånaderna detta år eftersom prioritering nummer 1 heter jobb, prioritering 2 jobb. Men man får längta.