Jenny

Förvånas. Beskåda. Begrunda. Imponeras. Detta är våran nya soffa. Våran som i min och pojkvännens. Ett stort steg på förhållandestegen om vi ska prata bildligt, men den står iallafall här och utstrålar bekvämlighet och ikea-feeling.

Ett riktigt kap vill jag lova, och idag när min kära fader var i krokarna så åkte vi och hämtade den och fraktade in den hit. Sedan hade han bråttom till ett möte och jag lovade dyrt och heligt att jag kände några starka typer som kunde komma och hjälpa till med bärandet av den gamla soffan.

Men så insåg jag att detta inte var en omöjlig uppgift. Att de starka typerna jag känner skulle skratta åt mig med tanke på att förrådet inte ligger mer än 30 meter härifrån.

Men. Nog ångrar jag mig ganska bittert. Med rivsår och klämda fingrar och fem liter svett och lite blod så tycker jag hemskt synd om själv. Synd om mina grannar också som kommer få problem med att öppna sina förrådsdörrar eftersom hela helvetessoffan inte fick plats utan en liten bit envist sticker ut.

Nåväl. Med beskedet om att en av mina bekanta är friskförklarad från cancer kan man inte böla över några blodiga fingrar.