Jenny

På den här raksträckan har jag slitit ut många skor. Den är fin på nåt sätt, högtidlig.
Jag längtar så in i bomben tills den kryllar av liv, och människor i tunna sommarkläder har tid för varandra, med varandra. När allt bara är, precis så som det ska vara. Då tänker jag andas in, och sen ut, och bara vara.

Givetvis är det lätt att glömma allt som är dåligt, och bara fokusera på fördelarna. Men jag känner verkligen på mig att den här sommaren kommer bli något ut över det vanliga. Wihoooo!