En dag

hEllo frieNds. Jag hoppas att ni överlevt påskhelgen. Själv sitter jag mest och längtar till såna här fina sommardagar.
När man kan ta flotten ut på älven och äta gott fika och låtsas som att man fiskar när fiskespöt mest är för syns skull.
Eller åka på spontanfest och bada i en fontän på vägen hem för att få bort tårta som hamnat i håret.
Eller äta pannkakor till frukost med sin bästa kompis och sedan ta en långpromenad tills mamma ringer och frågar: Vill ni följa med och bada?
Ja det vill vi såklart säger vi.

CRYBABY

Jag lockar ut lite snor genom att böla okontrollerat som världens största bäbis. Utan anledning egentligen, mest för att jag saknar mamma, och pappa. Saknar att de befinner sig på samma ställe.
Mina syskon som är för långt bort och pojkvännen gråter jag väl lite över medan jag ändå håller på. Gråter för att hälften av alla släktingar i fotoalbumet ligger vid Slutdestination långvården och gråter för att jag är så dålig på att hälsa på. Gråter för att jag har så mycket att göra men aldrig börjar. Ont i tummen har jag också, icke att förglömma.

PICS OR IT DIDN'T HAPPEN

Här mina vänner ser ni hur det går när man ska försöka diska det fortaste man någonsin kan. "Är hon sjuk i huvudet som tar kort på sin blodiga tumme" undrar ni nu. Egentligen togs bilden för att visa kära svärmor så hon kunde guida mig,  eftersom min egen hjärna inte riktigt fungerade och jag var totalt övertygad om att jag skulle förblöda och dö på momangen. Ett samtal till Olivia och ett besök till akuten senare så är jag fortfarande levande. Fint med vänner med körkort när man klantar till det.

BRUNCH

Lite sådär mysigt nykär i ordet. Brunch. Sparar både tid och disk.

LE MIE SCARPE

Kvällen är här och tystnaden ligger som ett täcke på Konstapeln efter en minst sagt flängig och annorlunda vecka. De italienska bacillerna jag fått ställer sig ivägen för all träning men så här på kvällskvisten har jag knatat runt ett par timmar i mina gudagåvor till Easytone's vilket var skönt.
På första bilden är ett par söta skor som jag spontanhandlade när solen April-skämtade med Östersund.
Såhär på kvällskvisten har jag skapat min egen dramatik genom att skära mig på en tallrik. Östersunds sjukhus och en timme senare fascineras jag över hur otrolig svensk sjukvård kan vara, åt båda håll. Tummen vilar tryggt i ett paket och nu väntar sängen (utan Olivia).........................

MINA MANNAR.

Såklart att ni får för er att gå in här flera hundra stycken bara för att jag inte är närvarande. Roligt tycker jag, och här är jag nu. Sedan sist har vi bjudit italienarna på brunch på Clarion för halva studiebidraget, tittat på musik på Pause och skrämt ihjäl de stackarna genom att introducera dem för några av våra vänner.
Det där halva studiebidraget var totalt värt det, både för att maten var himmelsk och även för att man fick svara "jag äter brunch på Clarion" om någon fick för sig att fråga vad man hade för sig. Den känslan var nog värda sina 150 kronor vill jag lova.

KRAVMÄRKT

Man ska köpa kravmärkt mat har jag hört. Bananer med gröna lappar på där det skriker ut KRAV med versaler för att lilla Svensson som handlar bananer ska förstå, att den här bananen är gjord på ett rättvist sätt. Den som odlar den får rätt summa pengar från den som köper den och jobbar under godkända arbetsförhållanden. För 6 kronor extra får Svensson njuta på två plan, både genom att äta en god banan men även genom att känna sig som en riktig hjälte.
Det är mer än bananer här i världen som är kravmärkta. Det finns massor av varor på ICA med samma gröna lappar som skriker ut rättvisan. Kanske att du sett mig där bland hyllorna någongång, med en grön lapp i pannan. För det är nämligen så, att i allt som varit fint och roligt och enkelt har det smygit sig in massor av elaka skurkar som heter måste och krav. Deras kusiner heter borde och bör och de finns överallt där Måste och Krav inte har etablerat sig än.
Alla människor har något som är deras Eget. Någon gillar mode, någon gillar foto, någon gillar dans. Texten har alltid varit min. Inte utåt sett, tvärtom. När mellanstadiefröken klappade mig på ryggen och sa "Vilken underbar text Jenny!" så hettade alltid kinderna och jag ville helst sjunka ner genom jorden. Men pennan och pappret har alltid varit en tillflyktsort när allt annat känts alldeles för svårt.
Så kom Gymnasiet och Valet. När magsår blev ett faktum för man som 15åring kände att hela världen hängde på ens axlar och det var här all evig framtid skulle avgöras. Media-Text, för att utveckla det jag redan kan till något större, resonerade jag till slut.
Vänner gör inte om mina misstag. Saker är sällan som de låter, och när du måste skriva faktatexter och repotage med perfekta radavstånd och styckesindelningar dör lite av det där som varit Kreativten. Och när du får IG i ett betygssystem där du endast är en siffra för att någon liten punkt eller prick inte var på rätt ställe så dör en liten bit till.

"SWEDEN IS FISHING AND TREES"

4 stycken på 49 kvadrat. Det innebär ungefär 12 kvadrat till varje person. Plattänger, skor, väskor, hårborstar, smink - allting finns överallt hela tiden.
Jag undrar om det är så här det känns att vara Mamma. Att hela tiden känns ett ansvar över att både någon annans överlevnad men även deras underhållning. Att kliva upp 05.30 för att hinna duscha och ställa fram frukost, att ställa in alla Friskis och Svettis-pass för att hinna hämta dem på bussen och laga middag och sedan få dåligt samvete för att man inte har funderat ut någon rolig aktivitet utan ligger golvad framför Grey's Anatomy och städar i reklamerna.
Skjuter upp tanken om barn till ett absolut ALDRIG och skänker en sympatisk tanke till mamma.

VAD SAADE HAN

Det är så underbart när någon bestämmer sig för att röra om i den stora grytan av Perfektion som mediasverige har skapat. Sist ut var den håriga armhålan, men nu var det Erik Saades tur att åka dit.
Förstå killen. Han har precis gjort slut med Sveriges snyggaste kvinna och känner sig ensam och vilsen. Därför säljer han sig själv till högstbjudande vilket i detta fall var 1500 svenska kronor.
För de pengarna så får du följa Eric till hans loge och se en lite mer privat sida medan pengarna går till välgörenhet som det heter på Nöjesbladet.
Kort sagt så skulle vi kunna säga att du betalar ett och ett halvt studiebidrag för att Eric ska få chansen att träffa nya tjejer utan att behöva varken dejta eller leta. Han får äran att välja ur ett tonårshav av bultande hjärtan fyllda med förpubertal kärlek. Om han dessutom får ta med någon in i logen så är det hela fullbordat, och det unga stjärnskottet får ha sex medan han gör en god gärning som någon annan dessutom betalar för.
Är inte detta genegaliskt så säg? Eller är det fruktansvärt? Jag tror att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Idag så tvättar jag förresten. I mina mjukisbyxor med målarfärg på. Kanske att jag ska passa på att visa upp min stubbiga armhåla om jag möter någon efter vägen till tvättstugan.
XOXO

THAILANDOTHAILANDO

Förlåt för min förutsägbarhet. Men nog saknar man ett exotiskt land med 50gradig värme och goda fruktdrinkar en dag som denna när Östersund bjuder på snålblåst och 6 gradig kyla. Som topping på glassen skickar Storasyster sms om 20 grader och solsken i Norge. Hon och Storebroren dricker bärs i Oslo och här sitter jag och putsar disk med förstoringsglas och jagar dammråttor i samma tempo som polisen jagar ungdomar på Körfältet.

HELLO HEY

Det är Måndag idag och jag äter köttfärssås från Viktväktarna och inser att det inte handlar om dessa "poäng" som jag ändå inte förstår mig på, utan det är så att färdigmaten smakar ungefär som en rutten dinousariesoppa med tusen liter vatten. Så till alla som bantar eller är lika lata som mig och vill äta snuskig mat - absolut en bra uppfinning.
Annars så är jag nervös inför morgondagen då jag ska leka "Berg flyttar in" med två tjejer från Italien. Alltså så är det lite tvärtom, att de är de som leker med mig och flyttar in hos Bergvall. Italienskakunskaperna räcker inte så mycket längre än att jag kan presentera mig och deras engelskakunskaper verkar inte heller räcka så långt.
Alltså kommer detta bli en vecka med kroppsspråk, köttbullar, potatis och lingonsylt i fokus.

Arrivederci

VAMPIER DIARIES

En dag så fick vi en ny engelskalärare. När hon klev in genom dörren drog alla litegrann efter andan. Hon såg så fel ut på rätt ställe, så att säga. För så fort hon öppnade munnen och började prata om verb och såna ord som är så tråkiga att öronen automatiskt stänger av insåg vi att hon var en Fröken. Men en fröken med kort hår, svarta kläder och fräknar på näsan. Att hon helst lyssnade på The Beatles under sina lektioner sågs litegrann som en revoulution eftersom föregående lärare aldrig kunnat med stereon.
Hon flyttade till det lilla samhället och vigde sitt liv åt barn som klottrade på bänkarna och kastade snöbollar inomhus. Hon bodde i lägenheten bredvid min, och det gick inte många veckor innan jag och mina vänner förstod att något var fel. Mycket fel.
Hon gick alltid hem på lunchen, våran fröken. I sina svarta kläder och stora solbrillor. Vem har stora solbrillor och går hem för att slippa äta, tänkte vi. Hennes lägenhet var alltid mörk och tyst och en vecka efter våra misstankar föll dommen; Fröken är vampyr. En strategisk spaning sattes i verket.
Vi råkade gå förbi hennes lägenhet precis när hon skulle in, hälsade artigt gjorde vi såklart men i smyg försökte vi böja oss åt alla håll för att få en liten inblick.
När hon läste en över axeln försökte man spana efter eventuella huggtänder och vi var självklart mycket noga med att täcka för så mycket av kroppspulsådern som möjligt.
Men. Såhär i efterhand så visade det sig att Fröken Fräken inte alls är vampyr utan vegan. Alla de lektioner som jag spenderat genom att fantisera ihop en vampyrmassaker på en högstadieskola är alltså förgäves.
V(ampyr)eganfröken är numera en författare. Debutboken heter "Skönheten sitter på insidan och vägrar att komma ut" och lite så kan jag känna när jag står och kråmar mig framför spegeln på morgonen. Dessutom tror jag att fröken har mycket klokt att säga, som jag tyvärr missat eftersom jag letat hennes huggtänder så fort hon pratat. KÖP HÄR http://www.litenupplaga.se/959.

OM ATT VARA DEN SOM TITTAR IN.

Klockan är kvart i tolv och det är fredagkväll. (Och här är ekot) Stora planer som från en början känts genomförbara förblev just planer i vanlig ordning, eftersom jag är 17 år och 5 månader och en dag. Därför kan jag inte gå igenom den Gyllene Dörren, förbi vakter och in till krogmiljön där allt är en stor disco-orgasm varenda dag 24 timmar om dygnet 365 dagar om året.
För såklart är det så. Alla där inne skålar och har roligt. Samtalsämnena tar aldrig slut och blinkande lampor höjer danshumöret. Alla tjejkompisar står i en kompakt ring och fnittrar ikapp och dricker goda drinkar emellanåt.
Jag är upplyst om Sanningen för jag har sett. Genom rutor stora som fotbollsplaner som säger "TITTA HIT, FÅ EN FÖRSMAK" om ett liv som jag inte har tillgång till.
Kort sagt är jag återigen den på fritids som får trycka näsan mot glaset och se på när de andra spelar kula. Skillnaden är väl att jag inte hade några tänder på den tiden och hade klippt mitt eget hår i en traditionell hockeyfrilla och så här i efterhand så inser jag att inte ens jag själv skulle ha velat umgås med mig själv.
Men nu känns det bara retfullt när de som går i min klass och är mina vänner säger "krogen" på ett sånt där lugnt och harmoniskt sätt på frågan om vad de ska ägna sin kväll åt. Krogen. Trycker näsan mot glaset och försöker lämna så mycket snorkråkor jag kan för att äckla framtida 18åringar som sitter där och försöker se sofistikerade ut och retas.

Fjedagsfjukost.

Äntligen är fredagen här vilket innebär fredagsfrukost. Eller fjedagsfjukost som Lillasyster sa när hon nyss lärt sig prata.
Hur som så går jag kort dag idag, 12.45 bodybalance på fristilen, sedan gomiddag med några tjejor och sedan musik direkt-final. Trevlig helg.

RÄDSLOR.

Människor som säger "jag är inte rädd för något" är nog de som är räddast av alla, har jag kommit fram till efter många funderingar i min nya soffa, som förövrigt passar sig väldigt bra till just funderingar.
En del saker jag är rädd för har jag lärt mig att hantera och andra rädslor har någon annan lärt mig att bli av med.
När jag som 10åring var rädd för att bli tjock åt jag ingenting på nästan ett år. Kanske inte en långsiktig eller vettig lösning men för mitt tio åriga jag fanns det ingenting annat.
Jag bet sönder mina sondslangar på nätterna och för varje sekund som det rann in sondmat gjorde det ont i hela kroppen för jag fick sådan ångest att mina 25 kilo skulle förändras till andra siffror på vågen. Riktigt sjuk i huvudet var jag i fjärde klass.
När jag var livrädd för höns så band min Storasyster fast mig vid flaggstången och hällde skorpsmulor över mina fötter.
Ja, ni förstår poängen. Alla rädslor har jag på något sätt tagit itu med och lärt mig att hantera. Utom två. De liksom finns kvar i bakhuvudet sedan evigheternas evighet och kommer nog aldrig att försvinna.


Bussar. När mitt lilla jag för första gången skulle åka buss utan mamma hade jag omsorgsfullt lagt min 50-lapp i vanten. Fodret var lite löst och vips så fanns där ingen 50-lapp när jag skulle betala.
Den argaste busschauffören i hela Jämtland mumlade om att slänga av mig efter halva vägen medan en kille i 9an som jag varit kär i under hela min uppväxt satt och flinade mot den stackars fattiga tjejen som inte hade råd att åka buss.
Sedan dess så har hatet växt. De är opålitliga, luktar illa och är dyra till på köpet. Bussarna alltså. Gula långa verktyg som brukas av Satan i Helvetet och honom vill man ju inte gynna så därför åker jag sällan buss.
Manliga kassörskor. Spärr. Kan.Inte.Betala. Inte ens om jag verkligen vill eller måste.
Mitt mini-jag skulle handla godis på en kiosk i grannkomunen. Orolig som få hade jag frågat mamma hundra gånger om de verkligen pratade svenska. Jaaaaaa, sa mamma gång på gång.
"Hello girls, what can I do for you?" frågade killen på macken när jag och min syster kom in. Jag vände i dörren och sedan dess har jag aldrig handlat av en manlig kassörska förutom i skolcafeterian eftersom koffein-beroendet i längden vinner över kille-i-kassan-rädslan..
Kanske att man skulle söka psykologhjälp ändå. Det lär ju knappast skada.

Ett glatt HALLÅj

Förvånas. Beskåda. Begrunda. Imponeras. Detta är våran nya soffa. Våran som i min och pojkvännens. Ett stort steg på förhållandestegen om vi ska prata bildligt, men den står iallafall här och utstrålar bekvämlighet och ikea-feeling.
Ett riktigt kap vill jag lova, och idag när min kära fader var i krokarna så åkte vi och hämtade den och fraktade in den hit. Sedan hade han bråttom till ett möte och jag lovade dyrt och heligt att jag kände några starka typer som kunde komma och hjälpa till med bärandet av den gamla soffan.
Men så insåg jag att detta inte var en omöjlig uppgift. Att de starka typerna jag känner skulle skratta åt mig med tanke på att förrådet inte ligger mer än 30 meter härifrån.
Men. Nog ångrar jag mig ganska bittert. Med rivsår och klämda fingrar och fem liter svett och lite blod så tycker jag hemskt synd om själv. Synd om mina grannar också som kommer få problem med att öppna sina förrådsdörrar eftersom hela helvetessoffan inte fick plats utan en liten bit envist sticker ut.
Nåväl. Med beskedet om att en av mina bekanta är friskförklarad från cancer kan man inte böla över några blodiga fingrar.

En Måndag i Mars

En dag av perfektion i all sin enkelhet. Sovmorgon, bokredovisning, god lunch, en sjuk lärare, kortare lektion, staden med madeleine, gårdagens räkmacka till middag, en skjorta för 50 kronor som blev finare när jag kom hem än i affären för ovanlighetens skull, en lång springtur som jag orkade med alldeles utan att stanna. Bara jag och gruset mot mina gympaskor.
Imorgon har jag sovmorgon eftersom jag avklarade bokredovisning redan idag och sedan dubbelpass på Friskis och Svettis. Imorgon är det en ny dag, godnatt friends.

VART TOG DEN STYGGA LILLA BRÄNNAN VÄGEN


Ingen som vet ingen som vet

SPRING FÖR LIVET

Återigen. Tjejmilen. För mig som egentligen är för lat för att vara ute och springa är detta perfekta motivationen. För detklart att jag ska springa ifrån mamma. Och mormor. Samtidigt som en helg spenderas i stockholm med god mat och fint sällskap.
Därför kompisar, finn motivation i vad som står i min kalender;5 friskis och svettispass/vecka från och med imorgon. Idag har jag tjuvstartat lite men alltså, från och med imorgon kör vi järnet mot en långsammare vilopuls och en bättre hälsa. Klara. Färdiga. Gå.

PÅVÄG MOT SAMMA MÖTE

Söndag. Målar naglarna. Knopprar bort. Vet ni varför? http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2012/03/angest-idag-som-jag

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0