FRÅN OCH MED NU (JAG GÖR SLUT)
Efter julhelgen sändes dessa program på TV, samtidigt. TV3 - supersize VS superskinny TV4 - du är vad du äter kanal 5 biggest loser. Som en stilla och tyst påminnelse att alla julkilon ska bort och ingen ska ha tid att njuta av kakan till kaffet utan dåligt samvete. Idag ska man vara så nöjd och säker och "boostad" som det numera heter, i sig själv att man kan flina åt dessa dumheter och äta kakan till kaffet iallafall.
Men nu är det dags.
Dags att erkänna för sig själv att jag insidigt skulle kunna vara deltagare i biggest loser. Att allt som heter träning är något jag har förnekat under vintermånaderna och att det gör mig till en bitter och fruktansvärt lat människa.
Det är dags att ta tag i det jag släppt (livet), rutiner som exempelvis sömn och mat (istället för yoghurt och enkronors-godisar i skolfiket) skall härmed införskaffas.
Sanningen är en definationsfråga. Därför gör jag min egen. Från och med nu raderar jag karamellkungen ur mitt liv. Pizzeria Reveljens nummer slängs i soppåsen. Tar adjö av att äta glass med sked direkt ur burken samtidigt som jag gråter till Sex and the City, och vinkar slutligen farväl till allt som heter chips.
Idag satte jag för första gången min fot på ett gym. HEJA
Skåda mitt nya jag. Puss från Jenny och hennes ICA-sallad
JA ÄNNU DUMMARE ÄN MIG
650 kommentarer angående Blondinbellas kropp. Fascinerande. 650 personer tar sig tid att kommentera medan Bella glassar runt i Bahamas på kryssning med en kompis och sitt bankkort där det sitter miljontals kronor som hon har tjänat ihop. Mellanmjölks-Sverige
BITTER (MED EN TEKOPP)
Idag, på veckans enda sovmorgon så klev jag upp klockan 6 för att färdas land och rike runt (från hudiksvall). Bakom mig lämnade jag min gosiga svärfamilj och fina pojkvän och framför mig välkomnade jag måndagen medan jag tjuvlyssnade på alla som pratar för högt i kollektivtrafiken.
Besviken som ett djur gick jag hem klockan fem, efter en uppgift som förtjänade att eldas upp och inte alls gick som den skulle. Slängde på springkläderna efter gröt till middag för att få ut allt som bara ligger som restprodukter efter en fotbollsmatch i kroppen och skaver och gör ont tills det till slut möglar och gör mig till ett askmoln/vulkan med risk för utbrott.
Nu, mammor och minimodeller. Uppryckande att det finns människor som är ännu mer korkade än mig.
MED GRUSADE FÖRVÄNTNINGAR OCH FIL TILL MIDDAG
k
Gymnasietiden ska tydligen vara de 3 bästa och allra roligaste åren i hela livet.
Jag förstår principen. Att ha tillräckligt mycket ansvar för att bo ensam men inte för att betala räkningar är det ljuva i att vara 17 år, men om detta är de bästa åren så vill jag faktiskt inte fortsätta leva.
Här är några bilder på roliga saker som hänt under gymnasietiden. Jag har varit i Spanien med min bästa vän och firat min 17års-dag med massor av gamla vänner och varit på andra sidan jorden med min pojkvän.
De bilderna kan sumera guldkornen av mina ungefärliga 600 gymnasiedagar.
Med förväntningar om roliga fester hela tiden, mys med kompisarna, roliga middagar och ny bekantskap kan jag inte göra annat än bli bitter när jag sitter i min grågröna soffa och reflekterar över allt det som inte blev som det skulle.
För om sanningen ska fram är gymnasiet tre års press, tafatta försök att bli nöjd, konsumtionshets på rea, ensamhet, filmjölk, brustna tonårshjärtan, uppsagd kontakt, vemodiga träffar med gamla vänner, träning, promenader till skolan i 25 minusgrader, tunga kassar från ICA, medmera-kort, jämförelser, tvättider och sorgliga Bon Iver-låtar.
Förutom att ha hittat min själsliga motsvarighet i kvinnan längst ner på bilden kan jag inte säga att jag åstadkommit särskillt mycket alls förutom att per automatik gjort det som jag förväntats. För det är det allt handlar om. Förväntningar.
PROJEKTSÖKANDE
17-årig, för det mesta trevlig tjej, söker hobby. Någonting att spendera ett par timmar i veckan åt så man slipper baka morotsbröd för att det roar en.
PS. (smart att frysa in)
DS
VARNING FÖR FJANT
grattis på våran femmånaders-dag. Trodde aldrig att jag skulle kunna ha ett så långt förhållande med någon förutom mina sköldpaddor, så tack för det.
VÄLKOMMEN TILL MIN SKIT
Jag kommer ihåg en historia om en bil. Den skulle säljas på tradera och istället för att förfina det hela, skriva en försäljningsannons, så valde försäljaren att skriva sanningen och ingenting annat än sanningen. "Klädseln är ful men bekväm, radion är trasig och handbromsen är väldigt trög", ungefär så stod det.
Lite fula ankungen över det hela, och eftersom alla sagor har ett lyckligt slut så såldes bilen för jättedyra pengar eftersom alla ansåg att den hade potential trots sina brister.
Därför - här är min skit. Det är oorganiserat, snett, fult, ganska tråkigt, och självkart kommer ni ångra de minuter av era liv ni spenderar här eftersom mina ord inte spelar någon roll alls.
FÖR ER HAR JAG SAKNAT
En vecka som alldeles snart är slut och som inte varit ansträngande för tio öre. Jag har andats in, ut och insett att det enda varaktiga är förändring och att det är välbehövt ibland. Därför, med osthyvel som redskap, blev mina gamla blå halltapeter nedskrapade och bortslängda och mina händer fulla med blåsor.
Nu är det åtminstone fint där och jag är NÖJD. Ommålat, ommöblerat, och dessutom har jag slagit på stort och köpt mig en TV. Ett besök på körskolan har även avverkats och i skolan ligger jag i fas. Två vänninor som jag saknat har jag catcha't litegranna med och sådant är ju altid trevligt.
På fredag har jag en lektion, utvecklingssamtal och sedan går taxin till Hammarstrand, pojkvän, mormor och morfar och såklart en lillasyster som fyller hela 5 bast. Mysigt kan jag tycka.
Nu, middag med Moa. Det ena varaktiga är som sagt förändring.
ALLTING KOMMER ORDNA SIG, OM JAG FÅR SOMNA BREDVID DIG
Återigen en sån där negativ influens i mitt liv, stenhjärtat har krackelerat. Helt plötsligt utan förvarning slutade jag skylla på tonårshormoner som jag tidigare varit övertygad om att kärlek var synonym till.
Fascinerande och skrämmande på samma gång, att vilja vara med någon så mycket att tankarna och hjärtat hela tiden befinner sig någon annanstans.
Idag har jag i ren ilska över att helgen inte blev som jag tänkt mig tvingat mig själv till drastiska beslut. Två hinkar färg, en skrapa och en roller inhandlades i förmiddags och sedan dess har jag lekt Martin Timell i hallen.
"Äntligen hemma" sa ju han förresten.
FÖRPUBERTALA FUNDERINGAR
Missförstå mig rätt. Jag borde vara utvilad, redo att satsa på skolan och fit for fight efter tre veckor i Thailand, men huvudet är så fullt av reflektioner att jag inte riktigt vet vart jag har mig själv.
Saker och ting verkar så mycket tydligare än de någonsin gjort förut.
Att Östersund har stått stilla, som om man pausat med fjärkontroll, medan jag varit borta och upplevt massor av nya saker. Samma människor på samma förutsägbara fester, samma krogrundor, samma rutiner och samma snack som går.
Nu. Imorgon. Förevigt.
18.20
Börjar sakta men säkert inse att jag snabbt börjar anta skepnaden av en sådan människa som jag avskyr.
En sådan som gnäller om för lite pengar men inte ens försöker skaffa sig ett jobb, en sådan som gråter över semesterkilon i duschen och som skjuter upp att skaffa gymkort.
En sån som bedövar lusten att spela fotboll med att endast driva runt ihopp om att finna något roligare men inte vågar vara med på nya saker.
En sådan som mest är melankolisk och tänker på det som en gång varit i en slags förskönad variant.
En sådan som livet passerar medan gnäll och klagan spelar den centrala rollen som partner. Så roligt.
En människospillra av något som en gång varit en hel person med massor av spring i benen och uppfinningsrikhet.
Undertecknat ensam, bitter, kall och småfet
ETT GLATT HALLÅJ
Man kan ju inte låta bli att känna sig ungefär som en miljonär när man bokar en resa till Thailand på en söndag med avgång på en Torsdag. Nu på Torsdag alltså. För att upplysa er som inte vet så är det tisdag hela dagen idag vilket innebär att det är två dagar kvar tills jag och min pojkvän åker iväg i nästan en månad.
Tills dess gör jag såna där tråkiga grejer som ändå blir roliga för att man längtar så mycket, springer på banken, växlar pengar, packar och packar upp för att sedan packa om, har ångest över alla klädesplagg som jag inte har och hatar de som finns. Men som sagt, det finns någon tjusning med det hela.
att jag jobbat och sparat ihop dessa korvören tänker jag inte berätta för någon i hela världen. Aldrig någonsin.
HAR DU SETT 2
Tänk vad mycket folk kan som man inte vet. Här sjunger Elin, målvakt i mitt fotbollslag, så fint att gåshuden tog över varenda bit på hela kroppen samtidigt som ögonen tårades. Och innan den dagen visste jag bara att hon var en duktig målis.
Man vet så lite.
MEN HAR MAN SETT PÅ MAKEN
Vad gör ni egentligen där inne, frågade mamma och bankade på dörren. Ingenting sa vi, fast vi egentligen tog tusentals kort i spegeln iförda våra nya klänningar som vi skulle använda kommande dag på skolavslutningen i nionde klass.
Varför i hela fridens namn man gjorde så kunde mamma inte förstå, medan vi fortsatte leka Tyra Banks inne på min 70tals-inspirerade och gräsligt fula toalett.
NÅGON GÅNG BLIR SMÅ BARN STORA
ALLA HAR VI VARIT SMÅ
Hittade igen lite gamla bilder en blåsig dag som denna, mitt i allt knäckkokande. 2009 var året mina vänner.
På den sista bilden var jag på min första fest, tror jag. Min storasyster skulle ta studenten och vi var ett ganska konstigt gäng samlade i en liten lägenhet.
Alla var packade medan jag var nykter och obekväm. Slutligen fick jag ta hand om min kompis som kissade ner sig och förlorade synen efter en 70:s med polsk smuggelsprit.
Ja, vi har alla varit små.
BITTER OCH ENSAM
Bitterfittornas risksförbuns egen ordförande. Dumma mage och dumma mig som alltid drar på mig diverse åkommor vid helt fel tidpunkter.
Dumma lillasyster som alltid ska krylla av dagisbacillurer och förbannade barn som ser så gullig ut att man inte kan låta bli att pussa.
Dumma mig som vet att barnet är en smittohärd men inte kan låta bli.
Dumma barn som är sjuka och dumma dagis som slänger ihop ungar i en bunt så de får slemma ner varandra bäst de vill.
Dumma samhälle som gör att mammor och pappor måste ha jobb och därför lämna ifrån sig sina barn.
Dumma samhälle som gör att barn blir otrygga och växer upp till mördare och våldtäcktsmän.
Och dumma mig som är sjuk precis nu. Dumma tid som inte räcker till och dumma skoljobb som är alldeles för många.
KÄRA 16ÅRIGA JAG
VAD ÄR EGENTLIGEN MENINGEN
Du och jag är marionetter. Skådespelare i livets stora pjäs, och normer, åsikter från andra och samhällets krav får oss att röra på armar och ben. Vi lever på lånad tid och andas ut i ett universum som är så stort att vi inte spelar någon roll överhuvudtaget om man verkligen vågar tänka efter.
Atomer som vi består av består i sin tur mest av tomrum, och skulle vi ta bort allt tomrum ur alla människor i världen skulle vi allihopa få plats i en sockerbit.
7 miljarder människor. I sockerbiten som du rör ner i kaffet klockan kvart över 3 (för så har det alltid varit)
Vi fyller våra dagar med intressen, skyndar till träningar, skrattar för att vara artiga, äter middag för att vi är hungriga, läser läxor för att vi är tvungna. Jämför oss med varandra, gråter över komplex och hatar våra garderober som alltid är lika trista och tråkiga.
Det finns en autopilot som manövrerar vardagen och vi medans vi söker och letar efter meningen, som troligast är en illusion för att vi ska vilja överleva.
klicka om du också vill bli dum i huvudet och saknar sömnsvårigheter i ditt liv
VARJE ANDETAG, VARJE STEG JAG TAR, VARJE GÅNG JAG LER, I ALLT JAG SER - JAG SAKNAR DIG.
Jag säger den vanliga meningen varje kväll innan jag somnar, men det är lika tråkigt varje gång när du inte svarar. Att ha kontakt över telefon eller genom datorn är inte alls samma sak som att sitta inflätad i dina ben till ett vänneravsnitt. Att äta clementiner och chokladfingrar är inte lika gott när du inte sitter brevid.
Åh allra finaste syster vad jag längtar efter dig.
