För jag vet allt om dig. Visste. Har vetat
Du kommer vakna upp en dag i ditt rum och inse att du inte bor där.
Du kommer sträcka på dig och inse att nattlinnet sedan fjärde klass är alldeles för kort i ärmarna samtidigt som du äter frukost och sänder en tanke till en gammal vän.
Vid närmare eftertanke så vet du att du och dina vänner inte har samma kontakt längre, och när du tänker ett steg längre så vet du knappt vilka som hör till vänskapsgruppen och vilka som står och trampar på hallmattan i yttersta bekantskapskretsen och som man bara hejar på för sakens skull.
När du går förbi din gamla skola kommer du till insikt om att du inte har en aning om vilka som går där inne, vem som sitter i samma fönster som du suttit i miljontals gånger och vem som går i dina korridorer. Dina gamla korridorer.
När du funderar på den stora frågan "exakt när förändrades det" inser du med avsmak för dig själv att du varit så upptagen att du inte märkt att det varit en långdragen process och du har inte rört ett finger för att förändra.
Jag saknar er ikväll, jag saknar er så mycket att jag bara gråter och gråter, lyssnar på nostalgisk musik på spotify och dricker litervis te.
Kom ihåg att allting är utbytbart och tillfälligt så slipper ni smärtsamma uppvaknanden.
Med vänlig hälsning
har du en dålig dag precis som jag
Så kanske du mår lite bättre av att titta på den här. Detta är alltså hela min sommar på tre minuter, åtminstone de bästa delarna. Jag är väl inget filmskapar-proffs men man måste ju börja någonstans.
kram
peddogogisk
En bild från ett sommarlov när jag var ledare på fotbollsskolan. Idag har jag haft min första lektion pedagogiskt ledarskap och det var jätteroligt. Ser ni hur pedagogisk jag är på bilden? Istället för att skrika på ungjävlarna som krossade vartenda ben i hela kroppen så utstrålar jag bara: "ligg på mig om det får er att må bättre kära vänner för här är alla kompisar och vi har det så kul tillsammans och ni är så duktiga fast ni ramlar på bollen"-feeling. Pedagogiskt va?
Eller kanske bara pedda med närmare eftertanke eftersom min kära kollega Daniel till höger sa: "hörrni ungar ligg med mig" innan vi skulle ta bilden.
hej och välkommen slå dig ner och känn dig nerslagen
Hej på er. Här är det precis som jag vill ha det för tillfället, vitt och tomt och ödsligt.
Här är som sagt mitt gamla jag, och om någon vänlig själ har en tråkig kväll så lovar jag att ni kommer skratta om ni går tillbaka i arkivet och rotar lite grann, för där finns det mycket smaskigt och tokigt och sådant man kan skratta åt.
Här finns det bevis för att jag använt "xD"-gubbar i riktiga meningar och jag har skrivit ett helt inlägg om kaninsperma. Det är nog inte ett ämne som berör mig så mycket just idag, men som sagt - det skrivna ordet finns kvar.
Och jag finns kvar. Här.
/TRISTESS
Utkast: Nov. 13, 2010
Skrattar litegrann, minns lite, ler lite, gråter lite. Arkivet är så fullt av saker jag redan glömt och gått vidare ifrån.
du har alltid varit med mig
Någonstans i bilden
längst ner i hörnet
i mitten av min text.
Kraxa olyckskorp, bevisa din existens,
förpesta luften omkring dig,
jag vet ju att du så hemskt gärna vill.
Gråt olyckskorp, ta ut din sorg och din ilska
gråt för att de gjorde dig illa och med sina tankar och ord
gjorde dig till en grå,
kraxande, oönskad obetydlig varelse .
Bred ut dina vingar olyckskorp, flyg iväg
