Om alla utkast
Det finns många utkast här. Sådant som varit för känsligt, för pinsamt, för priviat, för sorgligt, för tråkigt eller för internt. För obegripligt, för känslomässigt för en sådan som mig eller alldeles för dystert. Ibland tycker jag mycket om att gå tillbaka längst bak till 2009 och gräva mig framåt i sakta mak utan att känna att jag slösar tid eller ha bråttom till något. Ungefär som att gå på upptäcksresa fast i sin egen gamla verklighet.
Första veckan i gymnasiet 03.14
"Jag började böla här om veckan. Inte gråta, eller grina. Som en riktig bäbis snorade jag mer än vad jag gjort på flera år, utan förmåga att kunna sluta. Sedan skämdes jag såklart. Mamma försökte trösta. Hon sa att det här är ett äventyr. En erfarenhet. Något som kommer påverka resten av livet. Men hon grät nog också, åtminstone litegrann innerst inne. Jag vill ju inte bli vuxen och bo ensam i en stad där jag inte känner någon alls. Jag är ju faktiskt bara femton år och om inte det är att växa upp för tidigt så vet inte jag. Kanske är det vad hon är ledsen över också, att vi inte har något val varken hon eller jag.
Jag har ju längtat efter det här. Länge. Så länge att jag knappt minns något annat. Vi skulle lämna Hammarstrand och vi skulle aldrig mer komma tillbaka, sa vi allihopa. Det finns ju ingenting där. Nu står jag här på mitt fula äckliga orangebruna golv i centrala Östersund och längtar hem så mycket att det gör ont precis överallt. Jag hatar det här stället efter en vecka. Det är kallt, full insyn överallt, sängen vinglar, allt är nött och fult, ingrott och gammalt. Jag förmodar att ingen av mina föräldrar har så större lust att börja renovera endast för min trivsels skull. Det kostar ju pengar och är jobbigt och tar tid. Dessutom är det ju fullt komfortabelt att bo här, det finns ju bestick och glas efter Sanna och soffa och TV. Såklart. Alltid efter Sanna.
Det finns så mycket som jag inte vet hur man gör. Sådant där som ingen någonsin lär dig men som du ändå förväntas kunna. Putsa fönster. Alla olika inställningar på tvättmaskinen och vad skillnaderna är. Hur man lagar mat. Hur man handlar så billigt som möjligt. Hur man frostar av frysen. Senast jag åt mat på en tallrik var i tisdags. Sedan dess har jag mest ätit mackor, chokladpudding, morötter och te. Och varm mjölk med kolasås i. Det dricker jag mest om nätterna då jag inte kan sova. Då sitter jag här istället, på bänken mellan skafferiet och diskstället och jag får precis plats.
Jag vet inte om jag kommer ta studenten. Någonsin. Jag vet helt ärligt inte om jag kommer kunna klara av att bo här i tre år. Det känns redan nu att alla som var så nära nyss är så långt borta. Jag förstod ju det såklart, att alla skulle skaffa nya verkligheter, men kanske inte såhär snart.
Det är natt, jag dricker kolasås i flytande form. Och ingenting kommer någonsin bli sig likt."
Kommentarer
Trackback
