Jenny

Ni vet hur det känns när man tittar på någon som man har känt någon gång fast som man inte känner längre. Denna någon har förändrats och utvecklats så mycket att det där som var erat och ni bara är små fragment någonstans i bakhuvudet. 

 

"På min tid". Kanske har jag inte befogenhet att uttrycka mig så eftersom jag inte är femtio år (än),  men min tonårstid börjar till min strora lättnad och samtidigt min stora sorg vara över. För att vara 14 år är det allra bästa. Samtidigt det allra värsta.

 

Jag minns hur jag resonerade när jag var 14. Så här i efterhand är det lite skämmigt, lite roligt och lite sorgligt. Jag tyckte inte alls att jag var tidig med alkohol, många i min umgängeskrets hade sysslat med det mycket längre. En del fick till och med dricka för sina föräldrar. Jag var 14 år och gick i åttan när jag var full för första gången. Det var min storebrors äldre kompis som av, idag, uppenbara skäl ville ha lite "sällskap". Vad innebörden av sällskap var hade jag ingen aning om, men tjatade med mig mina bästa kompisar i någon slags tonårsrevolt och difus dimma av ilska pågrund av mina föräldrars skillsmässa. 

Vi kom dit mitt i natten och han bjöd på vad vi än ville ha. Ingen av oss hade någon större lust att stanna över natten trots att han frågade, utan alla vinglade till slut hem till sig. Jag stannade på min grundskola och kissade framför en skylt där det stod att hundar inte fick vistas på området. Jag började skratta mitt i min tragiska fjortonårs-fylla och sedan började jag gråta. Det var så läskigt att vara full och ensam och 14 mitt i natten.

 

Jag kom hem och en rödgråten liten mamma satt vi köksbordet med telefonen i handen. Hon hade varit SÅ orolig. Och hade ringt och väckt SÅ många människor för att hitta igen mig. Och VAR hade jag varit. Och avslutningsvis var hon inte arg, BARA besviken. 

 

Jag sjönk ihop till en liten lerpöl och erkände vart vi hade varit, varför och att vi hade blivit bjudna på "du vet när man häller hälften sprit och hälften sprite". Att detta var en grogg hade jag inte en susning om. Jag hade egentligen ingen susning om någonting, förutom att mina bröst var för små och att jag var tvungen att  testa alla gränser i hela världen.

 

Mitt i all förvirring i åttonde klass finns det mycket som är fint. Sommarlov som varade en evighet då man jobbade med att sälja jordgubbar. Cykelutflykter och picknickar och spontana grillkvällar vid sjön. Myggbet och tält. Grillmiddagar och sockerdricka. Åh du kära tonår jag är glad att du börjar lida mot ditt slut.