.

Det bor en konstig slags trötthet i mig. Den kommer inifrån och går inte att kontrollera. Jag har försökt att lura den nu i några veckor, liksom hålla den i schack. Tränat som ett djur. Ätit tonvis av vitaminer. Skapat ett mantra att det finns miljoner människor som har det sämre än jag. 
Men idag så blev den övermäktig och här ligger jag nu. Tre timmar har jag spenderat med att stirra upp i taket. "Carpe diem, fånga dagen" står det överallt och jag känner mig lite som en skymf mot mänskligheten där jag ligger och sympatiserar med mina slokande krukväxter timme efter timme i en urväxt pyjamas. Orkar inte ställa mig upp och vattna dom. Orkar inte ha på ljudet på TV:n men den står på ändå och bildar små roliga färger och mönster i mitt vita tak. 
 
Jag söker förklaringar till detta miserabla beteende. Människor i min omgivning har fullkladdade kalendrar och fyller var sekund av dagen medan min oftast ekar tom. Folk har familj och hus och partner men hinner runt allt iallafall. Supermänniskor kallar jag dom när de inte hör, för de ligger aldrig i soffan en hel dag och stirrar tomt framför sig utan egentlig anledning. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0