Svart som natten

så sa jag idag. Det handlade om mitt kaffe såklart. Trots att jag egentligen innerst inne föredrar mjölk så måste man ju tänka på förbränningen och sådant fjantigt. Men när jag uttalade meningen så högg det till i magtrakten. Natten. Svart.

Det senaste dagarna har varit kaotiska i en negativ bemärkelse. Det finns bra kaos, spontana infall som verkar kaosartade till en början men i slutändan ordnar upp sig riktigt bra. Men detta är ett negativt kaos, ett kaos som inte ens är mitt eget men som jag fastnat i.

Jag vet inte om jag orkar förklara för er tappra själar som kikar in här.
För kanske är det precis vad denna människa vill ha, publicitet, bekräftelse. Den som är ett mörkt ansikte som finns överallt, en skugga. När jag vinglar hem från krogen, som står inne i en dunge då jag är ute och springer och som trampar runt kring min balkong.
Som smyger omkring utanför min dörr men flyr ut genom porten så fort jag närmar mig nyckelhålet.

Som gör att jag smyger till toaletten, inte vågar gå ut efter det blivit mörkt och som gör att jag är vaken klockan 02.12 för att jag inte vågar sova.
Istället dricker jag kaffe. Svart som natten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0