Söndagsångesten - om att allting har sitt pris

Det var fredag. En sån fredag då man har storslagna planer, lyssnar på musik så högt att grannen ovanför stampar i golvet och kläderna ligger avverkade i olika högar för att ingenting passar och sitter som det ska.
En fredag full av liv och rörelse, då telefonen plingar till hela tiden och kompisarna snart dräller in en efter en på middag. 
 
Ditt liv suger. S u g e r. Regus baklänges. Ett par konsonanter och ett par vokaler bildar ett ord som beskriver allt. Du brukar bokstavera det ibland då du sitter på toaletten och planlöst tittar ut i tomma intet i ett försök att få din existens bevisad. Ditt liv består av röda gubbar vid övergångsstället, varma mackor till middag och blöta skor och mörka himlar. Ingen annans himmel är någonsin det minsta molning. De tränar, är snygga, smala, har bra betyg, fina familjer, äter rätt, sover rätt, har bra jobb, är intressanta personer och har förmågan att ta över hela rummet så fort de öppnar munnen. Du är ju inte totalt dum i huvudet men har inte förmågan att pussla ihop alla bitar och bli den sortens människa som kan hantera allt på samma gång. Regus baklänges. Rgs är konsonanter och e och u vokaler. 
 
Du är intresserad av det mesta och följer allt man borde på det sättet man bör. Ska. Man ska så mycket. Exempelvis så ska man jobba för att man ska tjäna pengar för att man ska betala skatt för att man ska kunna gå till doktorn. Att förse människor i varselkläder med deras dagliga varmkorv med bröd (vitlöksdressing och rostad lök tack) var väl inte riktigt det du drömt om eller föreställt dig karriärsmässigt. Att din lägenhet skulle eka tom på ett ställe där männskligheten sakta men säkert dör ut och där medelåldern är ungefär 77,5 var inte det du sett framför dig.
För länge sedan lovade du dig själv att du aldrig skulle bli en sådan som blev kvar. Du tittar med avsmak på din egen gråa spegelbild medan den biologiska klockan tickar som en tidsinställd bomb innanför pannbenet. Tick. Tack. Tick. Tack.
 
Gamla vänner gifter sig åt höger och vänster, skaffar barn, reser runt, utforskar, upplever, skapar minnen, nya bekantskaper, tar examer, blir befodrade. Värdelös. Åtta bokstäver som beskriver dig.
 
Du fnyser högt då det 07.30 rasslar till i brevinkastet på din lediga dag. Med trötta fötter hasar du över golvet i dina tofflor, sprättar upp brevet, dricker kaffe. Från banken. Obehaget sprider sig i magtrakten, för aldrig har du ju glömt någon faktura. Eller fått P-bot. Eller åkt bil utan säkerhetsbälte. 
 
Det står ditt namn, din adress, ditt personnummer. Dina sista siffror, ditt banknummer. Allt finns där och du förfäras över hur skickliga bedragarna har blivit. Vem ska man ringa när det handlar om bluffakturor, polisen? Skatteverket? Du sover på saken och flinar åt summan de slagit till med. 2,5 miljoner kronor är en hutlös summa pengar. "Denna faktura betalas senast den 17/5 till företaget Life. En påminnelse skickas annars hem till dig......"  Ögonen går i kors. Du väljer att sova på saken. Du har ju ändå sovmorgon.
 
Det snackas på stan. Du brukar inte lyssna vad andra människor säger varandra, men den där eftermiddagen på café då du satt inklämd i hörnet så att ingen skulle se din ensamhet fastnar du i någon annans samtal. 
"Hur mycket fick du?" undrar en kille med hästsvans. 
"Nja rätt lindrigt ändå. Man har ju som inte hunnit så mycket höhö. Durå?"
"En halv miljon...Vet inte hur jag ska fixa det innan datumet" 
 
När du går hemåt hör du mer mummel. Alla mummlare mummlar om precis samma saker. Pengar. Datum. Bedrövelse. Sjuka summor. Du har nog feber. 
 
Det går dagar och veckor och allt är likadant. "Något annat?" undrar du flera hundra gånger om dagen och medförsäljer coca cola till diverse olika mosmenyer. 
En dag du du är ledig ringer telefonen. Ett nummer du inte känner igen och vaksamheten sprider sig i kroppen. Ditt formella jag tar över. 
 
- Ja hej det är Sofie.
- Hej Sofie! Karin, jag ringer från företaget Life AB och vi ser här att du inte ens börjat delbetala din faktura än och det är självklart ett problem som måste lösas omgående.
Du slänger ett ögonkast på pappershögen brevid micron. 
- Jag. Eeeh.
- Jag förstår att det här är jobbigt, men 96% har redan betalat in pengarna som de är skyldiga staten. Ja att  det tagit sådan tid är faktiskt bedrövligt. Man måste ju förstå att allting har ett pris. Eller hur? Vi ska gå igenom ditt liv en liten stund och se om du har något att anmärka på. Enligt våra formulär är du 59% lycklig vilket är en otroligt hög siffra idag. 
- Jag förstår inte vad du är ute efter men jag har inte missat någon faktura. Här om veckan fick jag hem en bluffaktura och den hade jag inte tänkt betala och hörs sen. 
- Enligt Life AB är du skyldig staten 2,5 miljoner svenska kronor för sättet du lever ditt liv. Du har haft en bra uppväxt med två trygga föräldrar som båda är prickfria i alla register och dessutom har bra inkomster. Du har bra kontakt med din familj och släkt och enligt våra efterforskningar har ingen som står dig nära dött. Du har ett jobb att gå till varje dag, tak över huvudet och internet och TV. Stämmer? 
- Eh men..
- Du har bra betyg både från grundskola och gymnasiet. Du har alltid haft kompisar runt omkring dig och aldrig haft några större svårigheter med någonting. Du använder inga droger och varken röker eller snusar. Du har upplevt 9500 dagar och av de dagarna har det varit sol och fint väder 2000 av dessa. Du har hört fågelkvitter i sammanlagt 4997 timmar av ditt liv och du har varit nöjd över inköp på stan sammanlagt 600000000 minuter. 
- Det här är bara för mycket. Att ni orkar! 
- Vi måste gå igenom bevisen vi har och du måste betala din faktura. Du var väl inte så dum att du inte förstod att allting har ett pris? Du har ätit glass i 81020382929 sekunder. Du har visslat i duschen i sammanlagt 59 veckor och bara det här är första halvmiljonen. Den andra halvan är för den gången du varit riktigt förälskad och haft fjärilar i magen. Då ni höll handen på stan och älskade länge och passionerat. 1 miljon bara där.
- Kom igen då, det fattas ju 1,5 miljoner. Vad är de pengarna för? Alla korvar jag har sålt och alla tårar jag har gråtit ner i mitt eget vinglas en fredagkväll? 
- Hmm jag ska titta.. Lite mycket papper... Hm. Exempelvis för första gången du gjorde en egen snögubbe. För den gången du skrattade så att du kissade på dig. Den gången din moster tog med dig på stan och du köpte din första BH. De känslorna är värda mycket. Och sedan här återstående halvmiljon för din första kyss under stjärnorna i Maldiverna. 
 
Pulsen ökar. Svetten i handflatorna blir påtaglig. Karins röst försvinner längre och längre och längre bort medan jorden snurrar på fast i 200 kilometer i timmen. Du kräks. Svimmar. Och betalar den första delbetalningen till Life AB på 15.000 kronor. För allting i hela världen har ett pris. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0