Jenny

Det finns problem och problem. Ungefär som pest eller kolera fast i en mildare variant. Problem som är problem för att man väljer att se dem som sådana. Sedan finns det problem på riktigt. Såna som gör ont för både mig och andra och är ett grått inslag i vardagen. 

 

Att se någon annans feltänk påverka någon man tycker är en pina. Ett sånt scenario när man vet vad som händer men står på sidan och tittar på, för lägger man sig i någon annans problem så är man illa ute. Människor som har problem är ofta deffensiva och fruktansvärt ilskna när man inkräktar på deras terretorium. Försvarsmuren de byggt av den bestämda viljan att De Gör Rätt fast de egentligen vet att det är totalt tvärtom - är så ömtålig att den inte klarar av någon som helst påverkan. 

 

Ibland kan man gråta en skvätt för att hålla all ilska och frustration i schack. Man kan säga till personen som tänker galet att DU GÖR FEL och få en miljon kilo skit rakt i ansiktet i ren försvarsmekanism. Man kan skrika och vara arg bäst man vill medan muren skyddar. Man kan försöka vara pedagogisk och få personen att inse sina missar. Men i slutändan så står man handfallen och bedrövad, med insikt om att ingen annan kan lösa problem åt dig och inte heller du åt någon annan.