DEN DÄR (MED)MÄNSKLIGHETEN.

Ibland så är det lättare att tvivla än att tro. Egentligen vill man ju inte vara en Sån, för människor som hellre tvivlar än tror är ofta cyniska och bittra. 

Men att tro på något är svårare än det låter. Tro på någons ord och känslor med den ständigt inneboende rädslan att bli besviken eller lämnad är i sig ett heltidsjobb. Att tro att man kan, med oron att misslyckas. 

Att tro på mänskligheten är kanske det svåraste av allt, speciellt när man har näsan i aftonbladet och rubrikerna skriker ut fakta om MORD, VÅLDTÄCKT, KRIG med svarta bokstäver. Ord och bilder som är omöjliga att missa och som matar den cyniska och bittra sidan mer och mer. 

Men visst finns det väl ljus i mörkret. Såna männikor som man möter i en millesekund men som gör sådant intryck att man kommer minnas dem i en hel livstid. Exempelvis kvinnan i kassan på Mc.Donald's som köper ett Happy Meal till nästa barn som kommer in genom dörren. Bara för att kvinnan gillar att vara snäll och glada barn.

För 30 kronor så köper hon min respekt livet ut. Hon köper en förälders bestörta "MEN FINNS DET SÅNA MÄNNISKOR?!", en stor eftertanke bland alla medarbetare, ett glatt barn och dessutom en plastleksak från Kina. 

Hon hälsar vänligt från "Pay It Forward" innan hon tar sina två okryddade hamburgare ut till hunden. För 30 kronor så köper hon lite tro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0