Söndagskrönika 2,0

Medmänniskor. Idag är det söndag i min värld.
Denna krönika har jag funderat kring hela veckan om jag verkligen vågar skriva. Även för en sådan som mig finns det vissa gränser men eftersom detta är en Söndagskrönika så krävs det brutal ärlighet. Det ska handla om det allra intimaste två människor någonsin kan göra, visa upp alla sina bristningar och celluliter och andra mänskligheter och ändå vågar tro att någon älskar en ändå - sex.

Här om veckan stod jag utanför en krog. Jag bara stod där och väntade på en kompis i och med att jag inte kommer in. Rätt så malplacerad tittade jag ner på mina skor och sparkade i gruset när plötsligt en taxi svängde in precis bredvid. Ut hoppade några glada tjejer, uppenbart påverkade av Jesu blod. Den ena av dem, som jag vet namnet på men inte mer än så, vinglade fram till mig. I snortighta läderbyxor och korsett slängde hon sig kring min hals och ville kramas. Den pinsamma tystnaden infann sig ganska fort och jag sökte desperat efter något att säga. "Fryser inte du" undrade jag. Jo, svarade hon. Men ikväll ska jag få så jävla mycket kuk så jag måste. Så jäääävla mycket!

Hon lämnade mig kvar i kylan och balanserade in på krogen på sina decimeterhöga klackar. I ett chockerat äcklat tillstånd stod jag kvar och undrade vad fan som hade hänt. Så där säger man ju inte om man är tjej, tänkte jag.
Hela veckan har jag berättar historian för olika kompisar och alla har höjt ögonbrynen på samma sätt som jag.

Att krogen är ett tillhåll för testosteron och kletiga killar är väl känt. Men att det finns tjejer som skyltar med sin sexualitet, förutom Samantha Jones, kom som en överraskning. Tragiskt nog.

För varför får killar vilja men inte tjejer? Är det något man lär sig med tiden eller något som är inpräntat sedan länge? Låt oss gemensamt skämmas en minut eller två över vår egen inskränkthet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0