Levande 3,0

Vänner och andra. Har ni letat min dödsannons i tidningen? Funderat på vart jag tagit vägen?
Jag har legat på sjukhuset med njurbäcksinflamation. Ett svårt ord som bör kommas ihåg om man någon gång ska leka "hänga gubbe". Hur som så var febertempen uppe på 40,6 innan pojkvännen tvingade med mig på akuten och vi blev alltså kvar på sjukan i ett par dagar. Idag har jag hämtat ut penicillin för nästan en tusenlapp. Tackar min lyckliga stjärna över att jag inte är 18 år och har en vårdnadshavare som heter MAMMA som är snäll och ställer upp i lägen då hon behövs.
Jag vet att jag missat våran gemenskap Söndagsångesten två veckor i rad. Beklagligt.
Till er kommer här en krönika som handlar om Livet. Söndagsångesten är såklart inkluderad.
 
Jag unnade mig några dagar i sommarstugan i år. Klistrade ihop det med byten av pass och scheman och på så vis gick det till. För att jag; som är en slyna på arbetsmarknaden och bara tackar och tar emot skulle få någon längre sammanhängande ledighet kommer inte på fråga. Hur som helst. Till mormor och morfar vid havet med jordgubbar i filen till frukost och limpmacka till kvällsfika och kvart i tre fika och annan fika mest hela tiden. Där fanns en ljudbok som vi lyssnade på om kvällarna samtidigt som vi spelade 500 medan mörkret slöt sig som en filt utanför. "Jag har kokat tvåhundratusen potatisar men kan inte erinra mig i en enda av dessa"
Som ni förstår så handlar denna ljudbok om Vardagarna. De förtjänar stor bokstav eftersom de är ungefär 90% av alla dagar som finns trots att de är omöjliga att komma ihåg. Dagar då ingen fyller år, då man inte är på något exotiskt ställe, då man är stressad, dricker för mycket kaffe, har småtråkigt, tittar på Vänner på TV, köper en halvful tröja på extrapris, struntar i att träna, fryser för att man har för lite kläder - ja allt sådant ni  vet.
Och Lars Eriksson, som gjort ljudboken, har alltså kokat ungefär tvåhundratusen potatisar i sitt liv. Men han kommer inte ihåg en endaste en.
 
Är det inte tragiskt så vet väl inte jag. Att man aldrig lägger märke till eller uppskattar de dagar som är framför en precis hela tiden. För att likna det hela vid någonting så är vardagarna den förälder ett skilsmässobarn bor hos, och de andra dagarna är föräldern som bjuder på glass och resor och gosaker hela tiden och trots sitt brist på engagemang blir favoriten.
 
Nu börjar skolan. Vardagarna blir ett faktum. Vardagarna blir hela min existens. Jag skulle ljuga om jag sa att jag gillar det inrutade schemat varenda dag måndag till fredag, men med bara ett år kvar så lovar jag att härda ut. 365 dagar på ett år bör göra ungefär 300 vardagar. Jag är redo för er.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0