Jenny

Det är fint med kärlek. På håll alltså. När man ser hur små gulliga par går och håller handen, eller sitter på ett fik och tittar in i varandras ögon som att dom aldrig har sett ett par puppiler förrut. Det har även en inverkan på oss singlar, som går runt och känner oss mer och mer värdelösa. Ett exempel är ju när min söta kompis frida träffade sin pojkvän efter en hel vecka, och dom kastade sig över varandra och låg i mitten av fotbollsplanen och dregglade på varandra allt vad dom orkade. Att det var publik kunde inte spela mindre roll.
Då kände jag mig så hemskt ensam så jag var tvungen att ta fem snabba steg fram till Malin och kasta mig över henne, vilket resulterade i några ganska feta blåmärken.. Men vad gör man inte för att stilla ensamheten liksom?

Jag har gått I 9an i snart två veckor nu, och nästan allt har varit besvikelser. Ändå sen man var en liten sexa så har man gått omkring och längtat, efter kodskåp och cafeteria. Nu får vi inte ha nått av dom, och rektorskans starkaste argument angående andra punkten är att den tydligen har misskötts i tio års tid. Yeah, de lär ju hon veta, som varit här i ett halvår. Men om jag skulle skriva ett helt inlägg om henne så skulle jag kunna hålla på några månader, och 98% av alla ord skulle vara hemska och dom ytterligare 2% skulle bara vara relativt odrägliga. Så de skippar vi. :)

godnatt, och sov gott.
/jb