l ö v e

Jag blir full med vemod så fort jag ens nuddar vid tanken att lämna er, min trygghet.
Ni fantastiska människor som har format mig till den jag är.
En del av oss har gått tillsammans från dagis, från barnsben, och nu ska vi helt plötsligt snart lämna Hammarstrand och på något sätt försöka växa upp.
Glöm mig aldrig, för jag kommer aldrig glömma er.

Snart är det ett nytt år, vilket innebär väldigt många förändringar.
Tillexempel är det då klass 9B vandrar ut från Anders-Olofskolan, och aldrig mer kommer tillbaka på samma sätt.

Steinbeck skrev en gång; det förefaller mig, att om du eller jag måste välja mellan två banor av tankar eller åtgärder, bör vi minnas våran död och försöka leva på så sätt att den inte bringar någon lättnad för världen.

Glöm aldrig, att ni är vinnare allihopa.


Kommentarer
Postat av: Andrea

Yes! Jenny is back! Här för att stanna?



Men jag håller faktiskt med, det är sjukt att alla ska skiljas åt nu! Helt plötsligt inser jag att jag snart måste välja VART jag ska gå. Spelar jag som en fegis och kör på Östersund eller satsar jag allt på ett ställe som det tar 10 timmar med tåg att åka till?



ÅÅH! Ångest!

2009-12-11 @ 21:43:44
URL: http://ordsomord.blogspot.com
Postat av: En Nyman

Du är tillbaka! :)

2009-12-12 @ 00:39:35
URL: http://ennyman.blogg.se/
Postat av: Andrea

Problemet är just det, jag vet verligen inte vart jag ska ta vägen!



Fast den största rädslan är nog att jag inte ska komma in eller att jag inte ska duga till och vara dålig. Jag vet att jag ställer otroligt höga krav på mig själv och att andra tycker att jag "skriver bra" ect. men ändå tvekar jag på mig själv.



Kanske har vi alla innerst inne halvtaskigt självförtroende ibland eller så är jag, som vanligt, bara speciell? Hahaha,

2009-12-14 @ 13:00:47
URL: http://ordsomord.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0