Draft: Okt. 8, 2009

Kära dagbok. Lars Winnerbäck är en fin man, har jag kommit fram till idag medans min hjärna kämpade som en råtta i ett hjul för att komma på några futtiga subjekt och predikat. Det gick inget vidare tror jag.

Jag blir lika konstig varje gång jag läser en dödsannons. Det gör jag dock inte så ofta eftersom vi av okänd anledning inte har en dagstidning, men ändå så händer det ibland. Att kolla på bilder, på någons barn, någons pappa, någons farfar och läsa en liten sorgsen text hör till det bästa jag vet. Jag känner mig så levande då, på något vis. Det är så magiskt.
"Löven blir gula på vår vandring genom parken
att dö är att resa en smula, från grenen till fasta marken."

Nu väntar en veckas praktik, som jag hade tänkt spendera i sängen. Men icke! I 9;onde klass är det tydligen viktigt att man faktiskt gör något. T Y P I S K T. Jag beger mig iallafall till östersund.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0