Jenny

Tillsammans med min syster sitter jag här i en liten lägenhet med gröna gardiner och filosoferar över livet, relationer, jeansshorts och lite annat sådant mysigt.
Hon har förutspått våran framtid och kommande gräl, och är övertygad över om att orsakerna kommer vara min apelsinkonsumtion och min förmåga att råka kladda ner kläder som kanske möjligen råkar vara hennes.
"
1. Kläder! Vems är vems? får man låna utan att fråga? Jag vet att jag kommer bli galen då Jenny prövar 40 olika par tröjor o sedan bara slänger dem på golvet istället för att hänga tillbaks. Eller då hon tar något av mig utan att fråga och skitar ner det och JAG inte kan ha det jag hade tänkt osv........ Fan jag blir förbannad av att ens tänka mig in i detta scenario! Någon som har förslag på hur man löser detta lilla problem?? 
Hon skriver alltså såhär på sin blogg.
Men om vi ser detta ur min synvinkel, som ni oftast blir tvingade att göra när ni klickar in här - hur kommer det sig att hälften av min garderob alltid hamnar i hennes här i Östersund? Snacka om att förstöra planeringen när jag inte får tillbaka mina kläder förns jag med lite list och stor beslutsamhet får sno tillbaka dom.

Apelsinproblemet är nog ganska enkelt att lösa, jag tror nog att jag ska kunna inhandla lite C-vitamin!
Sådärja, nu har jag löst alla framtida problem (enligt henne)

Här kommer mina bråkorsaker (världskrig) ;
Träning! Hon kommer försöka dra med mig likt en liten hjälplös hund i ett koppel på galna saker och tvinga mig att gå överallt eftersom hennes uppfattning är att bussar är till för handikappade människor.
Jag kommer som den lilla lydiga hund jag är gå med på det ett tag, några månader eller så, tills jag ser ut som
Arnold Schwarzenegger och får nog.
Överbeskyddande syster-snack.
Har många gånger trott att jag är imun mot tjat efter 15 år tillsammans med min mamma och pappa, men min syser tar det till en helt ny nivå med uppmaningar som "kan du verkligen åka stadsbuss själv?" och "gå inte i vägen!" sött på sitt sätt, men blir det för mycket så kommer jag nog i ren protest gå i vägen bara för att bevisa att jag kan..

(Kanske buss-frågan var befogad eftersom jag råkade kliva av på helt fel ställe, hehe.)

Alexander Myllykoski Grattiis:)

Igår hade jag världens sötaste Anna alldeles för mig själv! Det var så himla mysigt, och vi spenderade tiden med att leka tittut och öppna och stänga burkar.
Vi avslutade dagen med en promenad upp till slalombacken för fika, men då somnade lilla skrotlisan så jag och Moa fick avnjuta våra festisar med osociala stugubor medans Anna snusade vidare i vagnen ute i hallen.
När jag lagade lunch med en snorig unge på armen som med stor envishet försökte doppa fingrarna i grytorna så sände jag en tanke till alla unga mammor.

Senare på kvällen blev det minsann hockeyträning med laget, Hammarstrand Pig Fuckers! Mina ben och fötter är en aning blåa bara, annars gick det kanonbra att spela hockey med fötterna.
Vi avslutade kvällen med 5 timmars TV-tittning. Är man alldeles för trött och skrattig för att masa sig ur soffan så är man.

Lite senare kanske det dyker upp en bild som kommer bevisa vilken enorm humor jag besitter, he-he-he.

Krångligheter och pinsamheter och roligheter och fånigheter och ledsamheter och ensamheter och tvåsamheter och allt annat, vad det nu kan tänkas heta.
Min kreativitet är ungefär lika stor som min treåriga lillasysters lillfinger, vilket inte är särskillt stort, fast allting är ju som sagt relativt - det säger han, snubben på reklamen varenda gång - allt utom pensionen då, den är absolut.
Absoluuuuuut.

Så frågan jag ställer och han redan ställt förrut, vill du bli relativt nöjd, eller vill du bli absolut nöjd?

Filmtips till alla som känner att det är överskattat att sova eller våga gå på toaletten utan medfölje; Orphan.