Jenny

Jag har kommit på att jag inte gillar tystnad.
Kanske för att jag är rädd för att det ska bli pinsamt när man inte har något att säga, eller att jag ska bli uppfattad som tyst och tråkig.
Eller kanske är det som så, att jag är rädd för mig själv när tystheten lägger sig som ett täcke.
Mina tankar virrar runt så mycket när det blir tyst, så det är bättre att vara lite kaxig, fräck och rolig på andras bekostnad. Ofta uppfattas jag som en uppmärksamhets beroende fjortis istället, men det är väl sånna smällar man får ta.
Och förresten får ni inte kalla mig fjortis offentligt förns jag står på mina egna hårförlägningar och inte kan öppna dörrarna på konsum.

hallå kamrater.
det är svinkallt ute, och jag känner mig som en björn.
Iallafall, idag har jag varit på skolan.
Och det var faktiskt mer intressant än det låter.
 Nu är det ju den tiden på året när folk har fylle fester och spyr ner sina hus, ligger med varandras pojkvänner/flickvänner skriker fitta åt varandra i korridorerna och slåss.
Japp - här vankas det betyg!
Allt detta för en liten fjuttig papperslapp med bokstäver på.
Dock är det väldigt roligt att titta på när folk dampar på varandra, så jag överlever nog.
Har funderat på att min animerade film vi ska göra på bilden ska heta Djungelns lag på Andersolofskolan och handla om just det och låten In the jungel ska spelas medans karaktärerna i fråga trycker ner varandra i toaletter, skriker fitta och dom andra sakerna jag skrev där uppe.
Får väl se hur det blir med den saken.
Ikväll orkar jag inte leka blindbock på konsumparkeringen, utan jag ska plugga franska all night long.

ma råkes.
/jB

Jag har börjat inse en sak, nu när jag tar hand om en folkilsken tvååring hela dagarna.
Erika säger inte annat än min mitt min mitt hela tiden, och mamma har berättat att det är för att hon börjar förstå att hon är en egen person. Förut har hon trott att hon och morsan har suttit ihop (stackars erika) men nu har ungen alltså börjat inse att hon har egna känslor.

Då slår det mig, som en blixt från klar himmel. Jag har inte förstått riktigt att jag är en egen person än, utan jag har fortfarande inte separerat från min systeryster sanna. Jag försöker gå i Sannas fotspår hela tiden, vara precis som sanna, tycka precis som henne och göra precis som hon har gjort.
Ganska patetiskt egentligen, att erika är två och jag är fjorton.

Kanske föds vi alla med samma förutsättningar.
med samma chanser att lyckas och misslyckas.
Kanske handlar allting om hur man tacklar sina problem och motångar,
det kanske är det som gör oss till dom vi är?
/jB

Igår så var min syster och klippte sig.  Resultatet ?Hon såg ut som ungefär en tio årig pojke, och jag låg och skrattade i nästan en timme åt hur ful hon var. Och nej, när jag tänker efter kanske det inte är så konstigt att hon har dåligt självförtoende, och självkänsla, men det är absolut inte mitt fel. Jak er snel hest. :)

Tyvärr så är jag så jävla lat, så jag aldrig orkar blogga. Mitt liv är ganska tråkigt nu,det mesta består av läxor och barnvaktning. Herregud, måste bara säga att jag älskar trotsiga tvååringar som vägrar klä på sig och bara säger nej hela tiden. Det skulle ju faktiskt vara trevligt om barnets fader skulle kunna visa sig några sekunder per halvår också.
Ibland blir jag lite förbaskad. Jag har inte valt, att skaffa ett barn. Men det har faktiskt du. Ändå, så är det jag som hämtar på dagis, ändå är det jag som är i lekparken, ändå så är det jag som lagar middag.
ÅH VAD LESS JAG BLIR.


förresten hade jag fått en grymt kul kommentar på ett gammalt inlägg. tyvärr är jag så dålig (ja skratta ni!) så jag inte vet hur man svarar. Men sånt uppskattas iallafall. :)
Nu ska jag plugga och sen ska jag sova.
jB