Jenny

Jag befinner mig i ett slags chocktillstånd, jag är paralyserad. Förstörd. Eller kanske lagad?
Vad gör man när man träffar någon, som brinner som en stjärna, som är en stjärna, för något, och som rubbar hela ens existens?

Som får en att byta perspektiv, på hela världen?
Som har insett att varje individ är en stor del, och har ett ansvar, och tar sitt med ett blygt leende.
Som vid 14års ålder engagerar sig i stora frågor, som har åsikter som är starkare än Jörgen Ljungberg, men lyfter på hatten och säger; bara för att jag tycker såhär, innebär inte det att jag har rätt.
Som är insatt i politik, driver feministiska frågor och har en uppfattning om världen på sitt eget sätt, och inte för en sekund tvekar att stå för det.

Som har insett att varje människa är en del av en kedja, och vägrar att acceptera att arbetare i tredje världen dör i cancer för att framställa skor. Som bär ekologiska kläder, och blir svart sina veganögon när köttindustrin kommer på tal.

Som pratar om meningen med livet, döden, könsroller, nazism, rasism, kärlek, fördommar och hat.
Som bara är, precis som han vill vara utan att be om ursäkt för det.
Ja förresten är han ju kille också, Viggo. Vem fan visste att det finns såna killar?

Jag är förfärad. Jag är bestört. Jag är frälst.

Med hopp om en ljusare framtid - och tillsammans med en ny vision och livssyn - så vill jag bara säga;
lagom är aldrig bra nog, mediokert och hyffsat räcker inte, för egentligen - vad begränsar oss?
Detta förbaskade självtvivel som följer med oss överallt. Det, mina vänner, skall skickas till helvetet och brinna i evigheternas evighet, år 2010.
För jag kan. Och ni kan.


Det är du och jag som utgör ett vi, och ett vi är en stor del av ett oss.
Tillsammans, så är vi dubbelt så starka, och kan påverka dubbelt så mycket.

Inspererad som aldrig förr
eran jenny

Inte för att vi hinner
Medans vi vandrar
Men vi klandrar varandra
Ihopp om att vi vinner

När man sparkar och tjuter,
slåss och skjuter
När man fortfarande visste vem man var.

???????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
när man tänker för mycket trots att man är snuvig.

Jävla helvetes TV, egentligen. Dom bara ligger där och pussas i underkläder, inte komplicerat alls överhuvudtaget. Det får alla singlar att känna sig ännu värdelösare, alla som har någon håller lite hårdare, och dom hatiska, förstörda människorna, dom som jag, känner ett litet mycket litet sting längst inne i hjärtat.
Helt okomplicerad underbar närhet.
Det är nog jag som är det komplicerade, tror jag.

Känslorna i burken får ligga jävligt stilla, för jag orkar inte mer. Inte nu, inte då, inte någonsin.
*Och jag byter kanal.*

Cigarettes and innocence are scattered on the floor
It's the first of October and the summer is gone
You can't walk away and try claim that none of this was real
Sometimes autumn is confusing and I know exactly how you feel

Min säng var väldigt obekväm igårkväll. Jag låg och brottades med mitt samvete i flera timmar.
Tänk - vem visste att jag hade ett sånt?

Tacksam vart jag också, när jag låg där och vred och vände på mig.
Tänk vad många människor som bryr sig om mig, av oklar anledning, eftersom jag oftast är en besvikelse, en belastning eller bara ställer till det. Men satan vad jag tycker om er.

20/12 2009.
Jenny Bergvall svär på sitt liv och sin heder att hon aldrig någonsin mer ska förstöra folks skönhetssömn och alltid ha med sig sin telefon, vart hon än tar vägen.

Amen broder.

K Ä R L E K, mamma, kärlek.
Så sa min lillasyster en morgon, när hon slog upp sina stora blå ögon.
Vad är egentligen kärlek, kanske ni frågar er nu.
Och då tänkte jag svara; kärlek är ett överskott på endorfiner, människor är helt enkelt höga, och säger och gör saker dom egentligen inte menar. Spyr ord åt höger och vänster, jag älskar dig och jag har aldrig känt så här förut och fan och hans moster.

Då kanske ni frågar er, vad är en känsla?
Och då tänkte jag svara; En känsla är något man bär med sig, tillexempel bajsnödighet, kissnödighet, hunger, och törst. Det är ungefär dom känslor vi behöver för att kunna överleva.
(Tro mig - jag har låtit bli att kissa i ungefär 40 timmar, och det höll på att ta en ändelse med förskräckelse!)
Så fyra känslor är nödvändiga för att kunna leva. Resten - hela kärleksbiten, är SÅ. HIMLA. ÖVERSKATTAD.

Och slutligen, så kanske ni tänker - HERREGUD vilket deprimerande inlägg, vilken hatisk tjej som måste ha skrivit det, vilket hemskt sätt att se på världen! Ja, kanske.
Återigen till frågan; vad är kärlek?
Svar; Kärlek är, att plocka in sin tallrik i diskmaskinen innan mammas nya pojkvän kommer. 



over and out

/jb

Jag blir full med vemod så fort jag ens nuddar vid tanken att lämna er, min trygghet.
Ni fantastiska människor som har format mig till den jag är.
En del av oss har gått tillsammans från dagis, från barnsben, och nu ska vi helt plötsligt snart lämna Hammarstrand och på något sätt försöka växa upp.
Glöm mig aldrig, för jag kommer aldrig glömma er.

Snart är det ett nytt år, vilket innebär väldigt många förändringar.
Tillexempel är det då klass 9B vandrar ut från Anders-Olofskolan, och aldrig mer kommer tillbaka på samma sätt.

Steinbeck skrev en gång; det förefaller mig, att om du eller jag måste välja mellan två banor av tankar eller åtgärder, bör vi minnas våran död och försöka leva på så sätt att den inte bringar någon lättnad för världen.

Glöm aldrig, att ni är vinnare allihopa.