adjö och tack för kaffet
Jaha, mina vänner. Eftersom mitt datorfria sommarlov fuckade till det här med datorandvändning totalt, så jag inte klarar av att vara medlem på en enda sida så säger jag adjö nu.
Om exakt sju timmar försvinner bloggen, eller rättare sagt slutar uppdateras och jag återgår till att skriva dagbok istället eftersom det här ändå bara leder till en massa tjafs.
Så tack för den här tiden, och tack för alla possetiv respons och fina kommentarer.
jag kommer sakna er, det kommer jag.
men jag kanske dyker upp någonstans, någon gång.
/jb
sabb
Jag är så jävla less på människor, alla jävla människor i all jävla allmänhet.
Som förlovar sig åt höger och vänster, som delar ut ordet föralltid som trevlighetsfras och som varenda jävla sekund av dygnet måste stå centrum. Och jag säger att jag är less, men ändå hör jag dit. Det gör vi allihopa.
Som man beter sig blir man bemött, man blir som man umgås and so on, så vi har helt enkelt skapat denna skittillvaro alldeles själva, och ingen är bättre än någon annan.
som man bäddar får man ligga, gratulerar!
den enda människa som är bäst heter erika bergvall och är 2,5 år och skriker för full hals att hon hatar bajsmat och försöker rymma ut till lekparken.
älskade barn.
/jb
Som förlovar sig åt höger och vänster, som delar ut ordet föralltid som trevlighetsfras och som varenda jävla sekund av dygnet måste stå centrum. Och jag säger att jag är less, men ändå hör jag dit. Det gör vi allihopa.
Som man beter sig blir man bemött, man blir som man umgås and so on, så vi har helt enkelt skapat denna skittillvaro alldeles själva, och ingen är bättre än någon annan.
som man bäddar får man ligga, gratulerar!
den enda människa som är bäst heter erika bergvall och är 2,5 år och skriker för full hals att hon hatar bajsmat och försöker rymma ut till lekparken.
älskade barn.
/jb
nobody puts baby in corner
Man måste alltid, på nått tvistat sätt förtjäna sin plats.
Tillexempel, när jag var ute en kväll här om veckan och åkte bil med några pojkar med nytagna körkort, så irrade dom osäkert runt lite här och där. Försökte dra nån bil på raksträckan till Ragunda, sladda vid skolan, eller dylikt. Men varje gång, så ökade dom farten lite när vi passerade handelsbanken. (Där står alla extremfräna 25 åringar och konverserar genom sina nervevade glasrutor för er som inte visste det)
Efter ungefär 20 minuter kunde jag inte hålla mig längre.
- varför ställer vi oss inte på handelsbanken då?
Jag fick en frustning, ett skratt och sen en bekymrad blick genom backspegeln som svar.
- vi, på handelsbanken!?
Därför sitter jag här och försöker analysera och fundera på vad jag kan ha gjort för att förtjäna att hamna precis här.
/jb
Tillexempel, när jag var ute en kväll här om veckan och åkte bil med några pojkar med nytagna körkort, så irrade dom osäkert runt lite här och där. Försökte dra nån bil på raksträckan till Ragunda, sladda vid skolan, eller dylikt. Men varje gång, så ökade dom farten lite när vi passerade handelsbanken. (Där står alla extremfräna 25 åringar och konverserar genom sina nervevade glasrutor för er som inte visste det)
Efter ungefär 20 minuter kunde jag inte hålla mig längre.
- varför ställer vi oss inte på handelsbanken då?
Jag fick en frustning, ett skratt och sen en bekymrad blick genom backspegeln som svar.
- vi, på handelsbanken!?
Därför sitter jag här och försöker analysera och fundera på vad jag kan ha gjort för att förtjäna att hamna precis här.
/jb
vill du se en stjärna, se på mig
så sjöng en svensk operasångerska vid namn Zara Leander. Hon blev känd som primadonna, och vart väldigt omtyckt speciellt i Tyskland, där hon vistades under andra världskriget.
Hon blev utpekad som både spion och Hitlers älskarinna, men det finns en bok som heter just sanningen om Zara Leander, skriven av Bosse Schön.
" I Sverige blev hon utfryst och dåvarande Radiotjänst som vägrade att spela hennes musik. Men av dokumenten i säpoakten framgår att anklagelserna mot Zarah Leander var lögn och att hon utsattes för en hänsynslös historieförfalskning.
Idag har jag iallafall kollat på stjärnor.
Jag gillar kalla höstkvällar när luften inte är kvälmig och sommrig, utan kallare, råare. Friskare.
Appropå det måste jag köpa en vinterjacka.
Och appropå att Zara Leander blev totalt utfryst av samhället, så fyller världens bästa malin femton år om bara några timmar.
Så med Zara i tankarna kommer vi ihåg hur lätt det är att bli kategoriserad, så det kanske är bäst för alla samtliga om vi slutar spendera våra idrottslektioner i killarnas dusch...
överochut, varulvstjut
/jb
Hon blev utpekad som både spion och Hitlers älskarinna, men det finns en bok som heter just sanningen om Zara Leander, skriven av Bosse Schön.
" I Sverige blev hon utfryst och dåvarande Radiotjänst som vägrade att spela hennes musik. Men av dokumenten i säpoakten framgår att anklagelserna mot Zarah Leander var lögn och att hon utsattes för en hänsynslös historieförfalskning.
Idag har jag iallafall kollat på stjärnor.
Jag gillar kalla höstkvällar när luften inte är kvälmig och sommrig, utan kallare, råare. Friskare.
Appropå det måste jag köpa en vinterjacka.
Och appropå att Zara Leander blev totalt utfryst av samhället, så fyller världens bästa malin femton år om bara några timmar.
Så med Zara i tankarna kommer vi ihåg hur lätt det är att bli kategoriserad, så det kanske är bäst för alla samtliga om vi slutar spendera våra idrottslektioner i killarnas dusch...
överochut, varulvstjut
/jb
till rebecka
Mitt liv är numera komplett.
Jag säger bara snoppkonster, jag har bevittnat snoppkonster.
Och mitt liv är troligen förlängt med x antal ljusår, för jag skrattade så jag höll på att dö.
så nu vet ni.
/jb
Jag säger bara snoppkonster, jag har bevittnat snoppkonster.
Och mitt liv är troligen förlängt med x antal ljusår, för jag skrattade så jag höll på att dö.
så nu vet ni.
/jb
uääääääh
Jahaja mina gulliga vänner, söta bekanta och nyfikna bloggläsare.
Efter en total värdelös Måndagskväll sitter jag nu här och sentimentaltittar på CSI, och inser att det var bättre förr.
Och min engelskabok ligger totalt orörd i min väska, och JA, jag vet att nästan hela lärarkåren på Andersolof skolan läser detta, men det kan inte hjälpas.
Men om någon tjurig sate känner för att skjuta mig för det i dessa älgjaktstider får ni väl helt enkelt ta och göra det.
Jag har skrattat ikväll. Åt 40:sarna, som någon så propert kallade dom. Som invarderar från alla håll.
En del är ju värre än andra, kallar sig rockmorsan, partymamman och dylikt och visar glatt upp solariumorangea magar fulla med bristningar i alldeles för korta vågade linnen.
Och det är då jag funderar.
Att fjortonåriga fjantbrudar håller på så och skriver om sina senaste köp och lägger upp dagens outfit kan jag ha viss förståelse och tolerans för, fast jag tycker att det är totalt ointressant eftersom 90% av alla tonåringar har basplagg från Gina, linnen från BikBok, skor från Stadium och underkläder från Lindex.
Men det jag såg nyss fick mig att tvivla på dagens samhälle. "Jeans från Kappahl 299 kr, blus från HM 49 kr."
Hjälp.
Har ni verkligen inget bättre för er, vuxna människor!? Inte konstigt att arbetslösheten är stor, när folk hellre stannar hemma och tar kort på sina hängpattar.
Men samtidigt, så leker jag med tanken att det här kanske är erat teritorium egentligen? Vi kanske börjar för tidigt?
/jb
Efter en total värdelös Måndagskväll sitter jag nu här och sentimentaltittar på CSI, och inser att det var bättre förr.
Och min engelskabok ligger totalt orörd i min väska, och JA, jag vet att nästan hela lärarkåren på Andersolof skolan läser detta, men det kan inte hjälpas.
Men om någon tjurig sate känner för att skjuta mig för det i dessa älgjaktstider får ni väl helt enkelt ta och göra det.
Jag har skrattat ikväll. Åt 40:sarna, som någon så propert kallade dom. Som invarderar från alla håll.
En del är ju värre än andra, kallar sig rockmorsan, partymamman och dylikt och visar glatt upp solariumorangea magar fulla med bristningar i alldeles för korta vågade linnen.
Och det är då jag funderar.
Att fjortonåriga fjantbrudar håller på så och skriver om sina senaste köp och lägger upp dagens outfit kan jag ha viss förståelse och tolerans för, fast jag tycker att det är totalt ointressant eftersom 90% av alla tonåringar har basplagg från Gina, linnen från BikBok, skor från Stadium och underkläder från Lindex.
Men det jag såg nyss fick mig att tvivla på dagens samhälle. "Jeans från Kappahl 299 kr, blus från HM 49 kr."
Hjälp.
Har ni verkligen inget bättre för er, vuxna människor!? Inte konstigt att arbetslösheten är stor, när folk hellre stannar hemma och tar kort på sina hängpattar.
Men samtidigt, så leker jag med tanken att det här kanske är erat teritorium egentligen? Vi kanske börjar för tidigt?
/jb
snoppkonster!
Förresten, så glömde jag ju att skriva vad som händer på Tisdag! Jag skulle ju egentligen kunna flika in det i förra inlägget, men det här mina vänner, är så stort så det förtjänar faktiskt ett helt eget.
JAG SKA SE PÅ SNOPPKONSTER!
Ja, de är ju tydligen så att dom homofobiska små gullpojkarna i min klass leker med sina könsorgan i duschen efter idrotten. Eh, ja.
Och på tisdag ska alltså jag och malin få bevittna dessa konstigheter, blandannat så finns flygande ekorren, kobran, och kvinnan.
Jag längtar mer än både till min födelsedag och julafton!
/jb
JAG SKA SE PÅ SNOPPKONSTER!
Ja, de är ju tydligen så att dom homofobiska små gullpojkarna i min klass leker med sina könsorgan i duschen efter idrotten. Eh, ja.
Och på tisdag ska alltså jag och malin få bevittna dessa konstigheter, blandannat så finns flygande ekorren, kobran, och kvinnan.
Jag längtar mer än både till min födelsedag och julafton!
/jb
söndagkväll, med ett grönt mattehäfte
Idag har jag spelat fotbollsmatch. Den här säsongen har vi vunnit väldigt mycket, så förlusten idag kändes ordentligt vill jag lova. Men å andra sidan, så mötte vi ett lag som bestod mest av spelare som går upp i division 2, och vi spelar ju faktiskt i 4an.
Och visst, dom håller sig till reglerna stadslagen, men jag tycker det är riktigt osportsligt att ni håller på sådär. Men både ni och vi vet ju att vi klår erat B-lag hur lätt som helst.
Nu har jag hämtat mina matteböcker på skolan, så nu jäklar blir det mattematik för hela slanten.
/jb
Och visst, dom håller sig till reglerna stadslagen, men jag tycker det är riktigt osportsligt att ni håller på sådär. Men både ni och vi vet ju att vi klår erat B-lag hur lätt som helst.
Nu har jag hämtat mina matteböcker på skolan, så nu jäklar blir det mattematik för hela slanten.
/jb
olovolovolov
Olov Hyttsten är en pojke som går i min klass. Han är liten och blek och luktar svett. NÄRÅ!
Jag har alltid hatat Olov, för när jag var liten och vi åkte i samma taxi så var jag nog i hemlighet lite kär i honom, men det var jag för feg för att berätta, vilket han bara utnyttjade och vann alla mina pengar när han besegrade mig på tummbrottning.
Så ja, Sanna och Carro, ni hade rätt. Grattis. Nu är de bra precis 5 år sen, så det fallet är redan preskriberat.
Jag vet inte riktigt vad mer vi kan tänkas säga om Olov. Idag hade vi sex & samlevnad, och tjej och killgrupper fick göra listor om hur en partner ska vara. Snäll, stora tuttar, snygg, stora tuttar, mysig, stora tuttar.
Överallt dessa förbaskade tuttar. Mums med körtlar som vi ska mata våra blivande barn med. Men det tycker tydligen lille Olov iallafall.
Jag ber om ursäkt för detta värdelösa inlägg, men jag skrev det under pistolhot. Jag skulle nog skriva att Olov är bäst här någonstans också, så lika bra att få det överstökat.
Förresten luktar du ganska gott, haha.
puss & godnatt!
/jb
Jag har alltid hatat Olov, för när jag var liten och vi åkte i samma taxi så var jag nog i hemlighet lite kär i honom, men det var jag för feg för att berätta, vilket han bara utnyttjade och vann alla mina pengar när han besegrade mig på tummbrottning.
Så ja, Sanna och Carro, ni hade rätt. Grattis. Nu är de bra precis 5 år sen, så det fallet är redan preskriberat.
Jag vet inte riktigt vad mer vi kan tänkas säga om Olov. Idag hade vi sex & samlevnad, och tjej och killgrupper fick göra listor om hur en partner ska vara. Snäll, stora tuttar, snygg, stora tuttar, mysig, stora tuttar.
Överallt dessa förbaskade tuttar. Mums med körtlar som vi ska mata våra blivande barn med. Men det tycker tydligen lille Olov iallafall.
Jag ber om ursäkt för detta värdelösa inlägg, men jag skrev det under pistolhot. Jag skulle nog skriva att Olov är bäst här någonstans också, så lika bra att få det överstökat.
Förresten luktar du ganska gott, haha.
puss & godnatt!
/jb
SKIT
Inatt vaknade jag klockan prick 12 minuter över 12, och inser att jag inte har tränat tillräckligt till franska glosförhöret. Till halv tre nöter jag, tills allting sitter där de ska. Då kryper jag ner i min säng, lycklig att jag kan alltihopa, och inte kommer få sämst resultat av alla.
Det var fel redan från början, när min lillasyster kröp ner i min säng innan jag hade vaknat ordentligt, tillsammans med sina äckliga, halvmeter höga dockor utan ögon.
- Jenny, du ligger på min jänta, upp med dig! Ja, upp med mig.
Jag kastade på mig kläderna som var närmast, som i det här fallet fick mig att se ut som en lyxprostituerad från Taiwan. Andra brudar kan ha tröjor som slutar vid rumpan - men det är inte min grej.
När jag kommit halvvägs inser jag att jag glömt mina nycklar.
Jag springer sista biten i mina klackiga klackskor och hinner precis återfå balansen innan jag möter några små gulliga 7;or. Då va klockan halv.
9 minuter sen är jag till första lektionen, bra gjort jenny, bra gjort.
Trött som ett as är jag, efter nattens bravader och jag blir inte piggare av att det är film hela morgonen.
Tills det blir franska. Jag hämtar min bok ur min väska, och tigger en penna av lilla gulliga olov.
Står rak i ryggen, nån frågar om jag har tränat.
- Njaaaaae, typ inte.. Satan vad ni kommer tappa hakorna allihopa när jag får alla rätt, tänker jag och känner hur mohahahrösten ekar i mitt huvud.
Tills någon annan med gäll stämma säger; åh, de här va så lätt. Man kunde ju typ redan allt. Jag protesterar.
Tills en tredje person instämmer med person ett, och förresten var det ju bara 15-20 glosor det handlade om.
Öhm, va!? BRA JENNY ATT DU HAR LÄRT DIG ALLA GLOSOR PÅ FEL JÄVLA STYCKE, POÄNG IGEN!!
Det enda roliga på hela dagen var möjligen när en stackars liten 6;a ville försäkra sig om att vi verkligen bara var vänner.
Det som hindrade mig från att dö var tanken pä att snart, så får jag gå hem och sova. SOVA!
När jag kommer hem inser jag att det var idag som vi ska barnvakta världens sötaste brorsbarn. Så mycket med den sömnen va.
Sen anklagar min mamma mig från att mata barnet med karameller också, för ja - om sanningen ska fram ska fram har jag alltid önskat att hon ska dö. Eller inte. För farao inte mitt fel att hon hittar massa små konstiga saker hon pillar i sig hela tiden!
Skitmamma. Skitskola.Skitfranska.Skithelvete.
Folks humör har förändrats konstant också, från Mount Everest till underjorden typ. Jag har ju åtminstonde hållit samma nivå hela tiden. Skitmänniskor.
Det enda som kan få mig att kanske möjligen bli som en människa istället för zombie är family guy.
Åh, family guy!
/jb
Det var fel redan från början, när min lillasyster kröp ner i min säng innan jag hade vaknat ordentligt, tillsammans med sina äckliga, halvmeter höga dockor utan ögon.
- Jenny, du ligger på min jänta, upp med dig! Ja, upp med mig.
Jag kastade på mig kläderna som var närmast, som i det här fallet fick mig att se ut som en lyxprostituerad från Taiwan. Andra brudar kan ha tröjor som slutar vid rumpan - men det är inte min grej.
När jag kommit halvvägs inser jag att jag glömt mina nycklar.
Jag springer sista biten i mina klackiga klackskor och hinner precis återfå balansen innan jag möter några små gulliga 7;or. Då va klockan halv.
9 minuter sen är jag till första lektionen, bra gjort jenny, bra gjort.
Trött som ett as är jag, efter nattens bravader och jag blir inte piggare av att det är film hela morgonen.
Tills det blir franska. Jag hämtar min bok ur min väska, och tigger en penna av lilla gulliga olov.
Står rak i ryggen, nån frågar om jag har tränat.
- Njaaaaae, typ inte.. Satan vad ni kommer tappa hakorna allihopa när jag får alla rätt, tänker jag och känner hur mohahahrösten ekar i mitt huvud.
Tills någon annan med gäll stämma säger; åh, de här va så lätt. Man kunde ju typ redan allt. Jag protesterar.
Tills en tredje person instämmer med person ett, och förresten var det ju bara 15-20 glosor det handlade om.
Öhm, va!? BRA JENNY ATT DU HAR LÄRT DIG ALLA GLOSOR PÅ FEL JÄVLA STYCKE, POÄNG IGEN!!
Det enda roliga på hela dagen var möjligen när en stackars liten 6;a ville försäkra sig om att vi verkligen bara var vänner.
Det som hindrade mig från att dö var tanken pä att snart, så får jag gå hem och sova. SOVA!
När jag kommer hem inser jag att det var idag som vi ska barnvakta världens sötaste brorsbarn. Så mycket med den sömnen va.
Sen anklagar min mamma mig från att mata barnet med karameller också, för ja - om sanningen ska fram ska fram har jag alltid önskat att hon ska dö. Eller inte. För farao inte mitt fel att hon hittar massa små konstiga saker hon pillar i sig hela tiden!
Skitmamma. Skitskola.Skitfranska.Skithelvete.
Folks humör har förändrats konstant också, från Mount Everest till underjorden typ. Jag har ju åtminstonde hållit samma nivå hela tiden. Skitmänniskor.
Det enda som kan få mig att kanske möjligen bli som en människa istället för zombie är family guy.
Åh, family guy!
/jb
heeh
Jag har en vän som heter Elin, som är vida känd för sina fina kläder och höga intellekt. Men här får ni iallafall en konversation från fotbollsträningen i Torsdags.
elin: Vilket fint hårband! Jag har sett det någonstans, var har du köpt det?
jenny: på Glitter, i Stockholm.
elin: jaha, har du varit i Göteborg?
(hon är faktiskt blondin)
/jb
elin: Vilket fint hårband! Jag har sett det någonstans, var har du köpt det?
jenny: på Glitter, i Stockholm.
elin: jaha, har du varit i Göteborg?
(hon är faktiskt blondin)
/jb
flowerpower
Jag har väldigt lätt för att drunkna. Jag är simkunnig, faktiskt, men ändå förlamas alla lemmar när jag sjunker djupare och djupare i min egen självsympati. Vilket jag väldigt ofta gör, från den perioden då höstregnet piskar mot min ruta tills snön är borta.
Därför, mina kamrater har jag här gjort Jennys måbra lista! För att förhindra drunkningsolyckor helt enkelt.
nu - fotbollsträning!
/jb
Därför, mina kamrater har jag här gjort Jennys måbra lista! För att förhindra drunkningsolyckor helt enkelt.
- Spring/gå med favoritmusiken i lurarna, och andas bara.
- Varmt bad med massor av badskum.
- Städa! Man mår betydligt bättre när man kan se golvet i sitt rum.
- Häng ut dina sängkläder på kvällskvisten och skaka bort alla snuskkvalster, och lägg dig sen och sov.
- Tryck ner en vän med verbal misshandel så du känner dig bättre.
- NÄRÅ
nu - fotbollsträning!
/jb
en sexakt mellan två bergsgorillor resulterade i mig.
Sverige smakar ganska falskt, sverige smakar medelmåtta. Sverige smakar skit och fis och bajs och alla andra värdelösa synonymer. Ibland, alltså, när jag är på det humöret.
En del dagar så smakar sverige rent och fint, underbart och vackert. En sån höstdag blir man ungefär förgiftad av små påstridiga moln med rosa proffshårspray, dateparfym och annan vidrig doft när man vill inhandla sin dagliga dos av sötsaker för att överleva kommande språklektion. Men nähä, då letar sig den lukten in i mina näsborrar och fräter sönder mina slemmhinnor inifrån, så jag får ligga där och krampa istället.
Appropå kramp så läste jag en bok nyligen. En rolig bok om tråkiga saker hette den, och var skriven av Bob Hansson om jag inte minns alldeles galet. "Jag är ingen särskilld, du skulle inte lägga märke till mig. Om jag inte stod i kön mitt emot dig på posten, och min kassa var snabbare än din. Då skulle du klandra dig själv. Hata dig själv. Varför har jag en tendens att alltid välja fel kassa?! Detta förbaskade självhat."
Enligt denna kanske inte allt för muntra saga, så bottnar hela mänsliga släktet i just det, självförakt.
Två bergsgorillor, skulle ha sex. Honan var inte riktigt lika pilsk men tänkte väl att visst, what the fuck, jag duger nog inte för nån annan ändå, jag som är så äcklig och ful och bara har två tänder, så okejdå. För er som inte riktigt förstod så började människans existens precis där. (Efter att samma hane hade haft sex med fjorton av den honans systrar, och han hade tänkt "jag är ändå så värdelös så jag duger bara åt detta djuriska begär, så äh, jag kör på de, ingen kan tycka om mig iallafall" och hon hade tänkt på att hon bara hade två framtänder. Allting var inavlat åt alla håll, så kom vi, efter några hundratals år.)
Man kan aldrig riktigt säga vad man tycker, för rädslan hur andra ska reagera ligger alltid först. Jag tror det är inbyggt, på samma sätt som det är inbyggt att bäbisar luktar gott och inte bara bajs, så mammorna ska vilja ha kvar dom små liven istället för att åka med dom till återvinningscentralen efter 24 timmar. Det skulle de bli ett helt berg med små skrikande ungar och det skulle ju bli hemskt jobbigt för grannarna, som i sin tur skulle bli psykotiska och börja slåss och göra uppror. Istället för att göra uppror, sätta ner foten, så fortsätter man - en självhatande tickande atombomb.
Rädslan att bli hatad är större än den fria viljan och åsikterna man har, och man kan inte ens ventilera dom på internet, för man vill ju inte direkt hoppa på någon, och inte heller bli känd som hatiskt, för vet ni vad mina vänner? Rädslan för att bli ensam är större än allt.
/jb
En del dagar så smakar sverige rent och fint, underbart och vackert. En sån höstdag blir man ungefär förgiftad av små påstridiga moln med rosa proffshårspray, dateparfym och annan vidrig doft när man vill inhandla sin dagliga dos av sötsaker för att överleva kommande språklektion. Men nähä, då letar sig den lukten in i mina näsborrar och fräter sönder mina slemmhinnor inifrån, så jag får ligga där och krampa istället.
Appropå kramp så läste jag en bok nyligen. En rolig bok om tråkiga saker hette den, och var skriven av Bob Hansson om jag inte minns alldeles galet. "Jag är ingen särskilld, du skulle inte lägga märke till mig. Om jag inte stod i kön mitt emot dig på posten, och min kassa var snabbare än din. Då skulle du klandra dig själv. Hata dig själv. Varför har jag en tendens att alltid välja fel kassa?! Detta förbaskade självhat."
Enligt denna kanske inte allt för muntra saga, så bottnar hela mänsliga släktet i just det, självförakt.
Två bergsgorillor, skulle ha sex. Honan var inte riktigt lika pilsk men tänkte väl att visst, what the fuck, jag duger nog inte för nån annan ändå, jag som är så äcklig och ful och bara har två tänder, så okejdå. För er som inte riktigt förstod så började människans existens precis där. (Efter att samma hane hade haft sex med fjorton av den honans systrar, och han hade tänkt "jag är ändå så värdelös så jag duger bara åt detta djuriska begär, så äh, jag kör på de, ingen kan tycka om mig iallafall" och hon hade tänkt på att hon bara hade två framtänder. Allting var inavlat åt alla håll, så kom vi, efter några hundratals år.)
Man kan aldrig riktigt säga vad man tycker, för rädslan hur andra ska reagera ligger alltid först. Jag tror det är inbyggt, på samma sätt som det är inbyggt att bäbisar luktar gott och inte bara bajs, så mammorna ska vilja ha kvar dom små liven istället för att åka med dom till återvinningscentralen efter 24 timmar. Det skulle de bli ett helt berg med små skrikande ungar och det skulle ju bli hemskt jobbigt för grannarna, som i sin tur skulle bli psykotiska och börja slåss och göra uppror. Istället för att göra uppror, sätta ner foten, så fortsätter man - en självhatande tickande atombomb.
Rädslan att bli hatad är större än den fria viljan och åsikterna man har, och man kan inte ens ventilera dom på internet, för man vill ju inte direkt hoppa på någon, och inte heller bli känd som hatiskt, för vet ni vad mina vänner? Rädslan för att bli ensam är större än allt.
/jb
min farfar är bäst.
Vardag upphöjt i två.
jenny; visst sa jag att maja kommer hit på höstlovet!? :D
mamma; ja, några gånger..
jenny; heh.. visste du att hon va dammallergiker?
mamma; nejmen oj, hur ska hon då kunna bo här?
appropå upphöjt i två så gjorde jag 24 tal i min mattebok häromdan. Jag blir lika förvånad varje gång jag slår upp facit och inser att jag har rätt, en helt ny känsla liksom!
jag hälsade på min farfar idag. Och min farmor då givetvis. Jag blir lika sentimental när jag går in där, och ser hur lite som har förändras sen jag var en liten knodd med egendesignad pottfrilla och mina gröna prasselbyxor. Samma lukt, samma tangent på det gamla pianot är fortfarande död, samma ihärdiga uppmaningar om att ta en till kaka.. Nästan så man fällde en tår.
Jag kollade i fotoalbum också, och då vart jag verkligen händförd. Det var magiskt. "Karin och Astrid badar i Gesundsjön, 1952" Kort på alla barn på böleskolan, på min pappa och min farbror när dom kröp omkring, och sen några kort på mina gulliga syskon. Och ett enda på mig. Men jag är van, jag var antagligen för ful för att fastna på bild, alternativt för tjock eller möjligen för vild. Troligast en kombination.
i'm not sure if this demage can be fixed.
/jb
hehe
jenny: Erika, vad håller du på med?
erika; jag bajsar åtminstonde inte.
vardag.
/jb
up yours
Min skola är fantastisk, vid närmare eftertanke. Gång på gång på gång arrangeras tillexempel musikuppträdanden, föreläsningar och moralpredikningar, och gång på gång på gång så förvånas jag över varför någon överhuvudtaget vill gå upp på den scenen framför tvåhundratalet otacksamma tonåringar som bara klappar händerna för att dom måste, för att sedan kasta flaskor på varandra.
Nu i veckan så stod A Tribute To Led Zeplin på schemat, och efter många höga suckar och mindre fina ord så försökte alla pressa sig in genom den lilla dörren samtidigt, som vanligt.
Dubbelmoraliskt?
Första sekunderna när artisterna kom ut med Erik Forman frillor, utsvängda byxor och uppknäppta flowerpower skjortor så frös Andersolofskolan klass 6 till 9 till is. Raggarsträngar, hade dom dessutom. Och väldigt tajta byxor, nog såg man lite mer än vad man egentligen ville.
Halva publiken skrattade. Andra halvan strirrade. Och tredje halvan som tekniskt sett inte borde finnas eftersom dom andra två halvorna redan har bildat hundra procent, vred besviket på sig och lämnade sina platser längst fram.
Dom väntade sig hårdrock, eftersom affischen var svart och läsa orkar man ju inte göra, och nu intog bögiga äckel med fula frisyrer scenen i utsvängda byxor och platådojor.
Dom var precis påväg ut genom entrédörren när första riffet fyllde lokalen, och dom vände, sakta men säkert. Och klappade tillochmed i händerna, och jag njöt av varje cell i hela kroppen. Motbevisade, deras första ytliga antaganden om vad som skulle ske spolades ner i toaletten, ut i avloppet och vidare till bajsverket.
MOHAHAHA
tillbaka till asien
/jb
Nu i veckan så stod A Tribute To Led Zeplin på schemat, och efter många höga suckar och mindre fina ord så försökte alla pressa sig in genom den lilla dörren samtidigt, som vanligt.
Dubbelmoraliskt?
Första sekunderna när artisterna kom ut med Erik Forman frillor, utsvängda byxor och uppknäppta flowerpower skjortor så frös Andersolofskolan klass 6 till 9 till is. Raggarsträngar, hade dom dessutom. Och väldigt tajta byxor, nog såg man lite mer än vad man egentligen ville.
Halva publiken skrattade. Andra halvan strirrade. Och tredje halvan som tekniskt sett inte borde finnas eftersom dom andra två halvorna redan har bildat hundra procent, vred besviket på sig och lämnade sina platser längst fram.
Dom väntade sig hårdrock, eftersom affischen var svart och läsa orkar man ju inte göra, och nu intog bögiga äckel med fula frisyrer scenen i utsvängda byxor och platådojor.
Dom var precis påväg ut genom entrédörren när första riffet fyllde lokalen, och dom vände, sakta men säkert. Och klappade tillochmed i händerna, och jag njöt av varje cell i hela kroppen. Motbevisade, deras första ytliga antaganden om vad som skulle ske spolades ner i toaletten, ut i avloppet och vidare till bajsverket.
MOHAHAHA
tillbaka till asien
/jb
aowiw
Någon vänlig själ som har en telefon till utlånes till en stackars fattig flicka som snart lämnar in sin på lagning?
/jb
/jb
it's raining men, amen!
Habbo!
Jag har ingen aning om varför jag nyss skrev ordet habbo, som inte ens är en hälsningsfras. Det kan kanske ha nått att göra med att jag har varit ute en sjärnklar höstkväll med världens finaste vänner och bekanta, och bara gjort sånt där man gör.
ibland så känner jag mig lyckligt lottad för att jag bor här, faktiskt.
Nu är det singstar för hela slanten, dock medverkar jag inte eftersom min hals blöder efter att jag skulle tolka med en kundvagn efter en moped. (Ja, jag sa ju sånna där saker man gör..Och förresten mamma så hade jag hjälm, eller nåja, kunde ha haft.)
Besvikelsen över 9;e året i skolan börjar sakta men säkert ersättas med en slags känsla av fullhet. Fråga mig inte varför, men höstmörkret och läxorna når mig inte, iallafall inte än. Det känns inte jobbigt att kliva ur sängen, utan jag mer studsar upp. (Man får inte böter för att överdriva)
Nä, men allvarligt talat så känns det.. komplett?
Nu ska jag återgå till att skratta åt mina söta vänninor som just nu låter som skadeskjutna rävungar, genom att sjunga I Just Wanna Dance With Somebody på singstar.
Närå, det är skitfint. Allvarligt. Heh.
"När en person tappar kärlek, plockar nästa upp den. Vi vältrar vidare något vackert till dem som tror sig förstå vad som komma skall. Borttappad kärlek är till synes en blind vandring i ett minfält, där bara omgivningen, vännerna, kan vägleda dig."
jag gillar kommentarer, speciellt smarta sådanna som får mig, en bortskämd skitunge att känna nått, tillexempel tacksamhet. Så tack för att mina vänner är bäst, och håller mig om ryggen så jag inte trillar. (www.denyme.blogg.se för lite bottendjup underbar mystik)
/jb
i would like to spy please
Det finns fotboll, och sen finns det damfotboll. Det finns människor, och sen finns det svarta - om en stackars vilsen själ i 8;e klass får säga sitt alltså. Klisterlappar med uppmaningar som "våga vägra svart!" "gruppvåldtäckt är nytt och spännande!" "ut med skiten!" "sverige skall förbli svenskt!" har jag knopprat bort idag, från skåp och toalettdörrar. För ett ögonblick hade jag lust att spy på hela jävla mänskligheten.
Ni får tycka precis vad ni vill, och det får jag också. Men om jag ser er fortsätta klistra upp och ventilera era rasistiska åsikter på det här viset så tänker jag slå. Hårt som fan.
Och dudå, min lillevän, som mest troligt helst av allt vill vara med någonstans, i en gemenskap, och inte riktigt bryr dig om vad det står för, jag tycker synd om dig.
Om gud ser ut som den i Bruce Den Allsmäktige, är jag ganska säker att du blir nekad att komma in genom pärleporten. Om det finns någon gud överhuvudtaget, alltså.
inför döden är vi alla lika, människor gjorda av kött och blod som söker efter sin plats.
/jb
Ni får tycka precis vad ni vill, och det får jag också. Men om jag ser er fortsätta klistra upp och ventilera era rasistiska åsikter på det här viset så tänker jag slå. Hårt som fan.
Och dudå, min lillevän, som mest troligt helst av allt vill vara med någonstans, i en gemenskap, och inte riktigt bryr dig om vad det står för, jag tycker synd om dig.
Om gud ser ut som den i Bruce Den Allsmäktige, är jag ganska säker att du blir nekad att komma in genom pärleporten. Om det finns någon gud överhuvudtaget, alltså.
inför döden är vi alla lika, människor gjorda av kött och blod som söker efter sin plats.
/jb
fredagsmys
Det är fint med kärlek. På håll alltså. När man ser hur små gulliga par går och håller handen, eller sitter på ett fik och tittar in i varandras ögon som att dom aldrig har sett ett par puppiler förrut. Det har även en inverkan på oss singlar, som går runt och känner oss mer och mer värdelösa. Ett exempel är ju när min söta kompis frida träffade sin pojkvän efter en hel vecka, och dom kastade sig över varandra och låg i mitten av fotbollsplanen och dregglade på varandra allt vad dom orkade. Att det var publik kunde inte spela mindre roll.
Då kände jag mig så hemskt ensam så jag var tvungen att ta fem snabba steg fram till Malin och kasta mig över henne, vilket resulterade i några ganska feta blåmärken.. Men vad gör man inte för att stilla ensamheten liksom?
Jag har gått I 9an i snart två veckor nu, och nästan allt har varit besvikelser. Ändå sen man var en liten sexa så har man gått omkring och längtat, efter kodskåp och cafeteria. Nu får vi inte ha nått av dom, och rektorskans starkaste argument angående andra punkten är att den tydligen har misskötts i tio års tid. Yeah, de lär ju hon veta, som varit här i ett halvår. Men om jag skulle skriva ett helt inlägg om henne så skulle jag kunna hålla på några månader, och 98% av alla ord skulle vara hemska och dom ytterligare 2% skulle bara vara relativt odrägliga. Så de skippar vi. :)
godnatt, och sov gott.
/jb
Då kände jag mig så hemskt ensam så jag var tvungen att ta fem snabba steg fram till Malin och kasta mig över henne, vilket resulterade i några ganska feta blåmärken.. Men vad gör man inte för att stilla ensamheten liksom?
Jag har gått I 9an i snart två veckor nu, och nästan allt har varit besvikelser. Ändå sen man var en liten sexa så har man gått omkring och längtat, efter kodskåp och cafeteria. Nu får vi inte ha nått av dom, och rektorskans starkaste argument angående andra punkten är att den tydligen har misskötts i tio års tid. Yeah, de lär ju hon veta, som varit här i ett halvår. Men om jag skulle skriva ett helt inlägg om henne så skulle jag kunna hålla på några månader, och 98% av alla ord skulle vara hemska och dom ytterligare 2% skulle bara vara relativt odrägliga. Så de skippar vi. :)
godnatt, och sov gott.
/jb
punkt
Det finns ett ord på två bokstäver som kan hålla mig vaken om nätterna. Ett farligt ord som man ska passa sig noga för, och det är varken mu, bä, eller ko.
Om.
Tänk och jag har gjort annorlunda, tänk om jag hade valt en annan väg. Tänk om jag sagt något annat, eller tänk om jag helt enkelt inte fanns. Tänk om ni kunde växa upp, tänk om små sexor kunde ha lite respekt och tänk om jag kunde gå in i franska klassrummet utan att få ångest etc etc.
På det stadiet är det ganska okej, utan att man möjligen blir lite snurrig av sina egna svindlande tankar.
Sen, efter en liten stund, så övergår det till ilska och nästa farliga ord inträder; VARFÖR!?
Sätt ett varför innan alla ovanstående påståenden, eller kanske frågor om man nu kan kalla dom så och jag svär att timmar man skulle kunna ha spenderat med huvudkudden snarkandes som en liten nassegris, istället övergår till ett maniskt dunkande med i huvudet i väggen.
Så istället för dagens outfit kommer här därför dagens varför;
VARFÖR ska ni försöka låtsas som att ni har nån slags pakt, där inga regler gäller? Tanken gillar jag, "I don't play your rules I make my own" fri som en fågel och jag gör som jag vill. Men VARFÖR förstår ni inte att man kanske måste anpassa sig, och göra skiten för att vara av med det sen?
VARFÖR lovade du massor av saker, tillexempel att du skulle skriva ett sms varje gång du drack sprit med dina fräna ettansnusbilförarkompisar? Jag fick inte ett enda, under tiden jag var borta. Jag kom hem till Hammarstrand, upprymd och förväntansfull över att träffa dig, att prata, och jag var stoltare än på alla vunna fotbollsmatcher genom tiderna, sammanlagt.
Jag går nerför Centralgatan, jag hade slängt iväg ett sms. Du svarade inte, så egentligen gick jag utan mål och mening när jag hörde någon som skrek och höll ut en cider ur ett bilfönster. Hur du sen på vingliga ben gick ut från bilen och fram till bankomaten. Hur du höjde ögonbrynen, och stirrade på mig, för att sen kliva in och skrika ännu mera.
Då gick musten ur mig, nånting sprack, och jag kände samma känsla som nu - jag orkar inte bry mig om någon som det inte går att lita på, nån som gör allt för att manipulera sanningen utan att ljuga.
Jag kan inte gå omkring och oroa mig och ringa en gång i timmen, för att höra vad du håller på med. Jag kan inte låta dig gå före allting annat, därför slutade jag helt enkelt.
Och du bara försvann.
Om du bara hade svikit mig, så hade det varit en helt annan sak. Du hade kunnat förtjäna tillbaka min tillit, om du verkligen ansträngt dig.
Många andra vänner strök med samtidigt, men jag har en liten tvåårig lillasyster som dagligen frågar när du kommer och hämtar på dagis och tittar på pippi, för det lovade du henne.
Jag kollar in i hennes små kloka klarblå barnögon, och vet inte vad jag ska svara.
Och att du inte bryr dig, är absolut oförlåtligt.
Jag håller mig undan med mina konstiga funderingar, och wierda tankar. Min lillasyster ska inte ha en lögnaraktig nikotinberoende snorvalp till förebild, så du kanske har rätt, det är lika bra.
(och VARFÖR står det att min dator har blivit ansluten till ett vägguttag, de borde jag ju veta eftersom jag pluppade i sladden.)
/jb
Om.
Tänk och jag har gjort annorlunda, tänk om jag hade valt en annan väg. Tänk om jag sagt något annat, eller tänk om jag helt enkelt inte fanns. Tänk om ni kunde växa upp, tänk om små sexor kunde ha lite respekt och tänk om jag kunde gå in i franska klassrummet utan att få ångest etc etc.
På det stadiet är det ganska okej, utan att man möjligen blir lite snurrig av sina egna svindlande tankar.
Sen, efter en liten stund, så övergår det till ilska och nästa farliga ord inträder; VARFÖR!?
Sätt ett varför innan alla ovanstående påståenden, eller kanske frågor om man nu kan kalla dom så och jag svär att timmar man skulle kunna ha spenderat med huvudkudden snarkandes som en liten nassegris, istället övergår till ett maniskt dunkande med i huvudet i väggen.
Så istället för dagens outfit kommer här därför dagens varför;
VARFÖR ska ni försöka låtsas som att ni har nån slags pakt, där inga regler gäller? Tanken gillar jag, "I don't play your rules I make my own" fri som en fågel och jag gör som jag vill. Men VARFÖR förstår ni inte att man kanske måste anpassa sig, och göra skiten för att vara av med det sen?
VARFÖR lovade du massor av saker, tillexempel att du skulle skriva ett sms varje gång du drack sprit med dina fräna ettansnusbilförarkompisar? Jag fick inte ett enda, under tiden jag var borta. Jag kom hem till Hammarstrand, upprymd och förväntansfull över att träffa dig, att prata, och jag var stoltare än på alla vunna fotbollsmatcher genom tiderna, sammanlagt.
Jag går nerför Centralgatan, jag hade slängt iväg ett sms. Du svarade inte, så egentligen gick jag utan mål och mening när jag hörde någon som skrek och höll ut en cider ur ett bilfönster. Hur du sen på vingliga ben gick ut från bilen och fram till bankomaten. Hur du höjde ögonbrynen, och stirrade på mig, för att sen kliva in och skrika ännu mera.
Då gick musten ur mig, nånting sprack, och jag kände samma känsla som nu - jag orkar inte bry mig om någon som det inte går att lita på, nån som gör allt för att manipulera sanningen utan att ljuga.
Jag kan inte gå omkring och oroa mig och ringa en gång i timmen, för att höra vad du håller på med. Jag kan inte låta dig gå före allting annat, därför slutade jag helt enkelt.
Och du bara försvann.
Om du bara hade svikit mig, så hade det varit en helt annan sak. Du hade kunnat förtjäna tillbaka min tillit, om du verkligen ansträngt dig.
Många andra vänner strök med samtidigt, men jag har en liten tvåårig lillasyster som dagligen frågar när du kommer och hämtar på dagis och tittar på pippi, för det lovade du henne.
Jag kollar in i hennes små kloka klarblå barnögon, och vet inte vad jag ska svara.
Och att du inte bryr dig, är absolut oförlåtligt.
Jag håller mig undan med mina konstiga funderingar, och wierda tankar. Min lillasyster ska inte ha en lögnaraktig nikotinberoende snorvalp till förebild, så du kanske har rätt, det är lika bra.
(och VARFÖR står det att min dator har blivit ansluten till ett vägguttag, de borde jag ju veta eftersom jag pluppade i sladden.)
/jb
