Sometimes autumn is confusing and know exactly how you feel

Sommaren var 2007, och jag var tretton år.
Det var så okomplicerat alltihop, och problemen var så små. Det insåg jag givetvis inte då, utan tyckte att dom var gigantiska, men tiden har gett mig ett litet annat perspektiv.

Det var då jag packade min väska, och åkte på fotbollsläger i en vecka. Planerna var grönare än hemma, och vi levde och andades fotboll och sol tillsammans.
Sovsalarna var fulla med glädje, sån där äkta glädje, som bara uppstår när barn får göra något som dom verkligen tycker om. Det var så fint, alltihopa. Vi var så levande, och det var så självklart att vi skulle vara det.

Tänk om vi hade kunnat pausa. Precis där. Då vi levde i ett paradis av soliga dagar, roliga träningar och åt bananer konstant.
Nu är vi, allihopa utkastade i verkligheten, i livet. Prestera måste man göra, och hela tiden på något vänster ta sig framåt.

Nu tar jag mig en tupplur, för det är tröttsamt att vara femton kan jag lova.





Cigarettes and innocence are scattered on the floor
It's the first of October and the summer is gone
You can't walk away and try claim that none of this was real
Sometimes autumn is confusing and I know exactly how you feel


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0