Och så tänker jag

Att det är ganska fint här när mörkret faller och månen lyser. Att det är större än det verkar och det finns mycket som finns här som jag aldrig gjort.

Sen tänker jag att trots att jag andats här i snart tre år och slitit mina sulor mot asfalten i denna stad så är jag snart förbrukad. Kanske kommer aldrig någon veta att jag funnits.

Och jag tänker på allt jag gjort
Byggt upp, rivit ner, älskat, hatat, ordnat, förstört. Skrattat, gråtit, fått vänner, fått ovänner, vuxit, fått bra betyg, fått dåliga, trivts, otrivts, saknat, glömt ångrat hoppats. Lite så.

Och till allra sist tänker jag att jag vill ge dig en kram. Att jag sett den där melankolian i dina ögon förut och att jag vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0