...
Jag tittar på debatt ikväll för andra gången den här veckan. Att jag aldrig upptäckt detta sätt att roa mig förut. Folk är snabba i käften och pratar i munnen på varandra och jag har nog lärt mig mer under dessa 120 minuter än vad jag gjort på 12 år i ett klassrum. Där sitter problemet.
Jag har gått i skolan sedan jag var 6 år. Jag har följt varenda kursmål, följt alla riktlinjer, skrivit alla uppsatser. Målat snirkliga bokstäver i varenda Ärtan Pärtan Puff. Gjort allt som man måste, som alla måste. För allt är lika för alla och man slänger fram samma material som använts sedan dinousarietiden. Att allt är lika och samma resultat förväntas av alla skär sig ordentligt illa med att alla är olika och har olika behov och möjligheter.
Jag kom till en stad och gymnasiet med brinnande förväntningar om att lära mig något. Föreläsningar, temadagar, workshops, studiebesök, praktik - jag skulle suga i mig allt som en svamp och trodde att det fanns möjligheter när jag inte längre bodde i Ragunda kommun, känd som Sveriges näst fattigaste och där man inte har råd att ge en unge mer
än fem blyertspennor per läsår.
Jag hade fruktansvärt fel. I gymnasiet på samhällslinjen är det, om möjligt, ännu värre. Med motiveringen att det står i kursmålen får man göra samma saker som alla andra gjort och inget nytänkande eller nyskapande existerar. Det är ungefär som att gå runt i kletig havregrynsgröt och det är, om ni inte förstått det, väldigt svårt att engagera sig i att lära sig något om man inte ser någon anledning till det eller när man ska kunna ha någon användning av den kunskapen. "Fröken varför ska jag kunna det här?" Svaret är tyvärr inte att "du behöver det i framtiden Jenny" eller "tänk dig in i det här scenariot så är det viktigt att du vet det här.."
NÄ, utan då svarar fröken att "det står i kursmålen"
Min mamma är lärare. Min morfar är lärare. Och jag kan utan facit eller statistik påstå att just den yrkesgruppen är den mest underskattade som finns.
Ja, skolan behöver bli mer individanpassad. Men hur ska det gå till när lärare redan nu är både över och utarbetade och får sitta med pappersarbete och utvecklingsplaner efter jobbet på obetald arbetstid?
Det är där satsningen måste ske tänker jag.
I debatt tror gamla 60åriga fosiler och nationalekonomer att dagens arbetslöshet beror på två saker. 1) Att det inte finns jobb. 2) Att ungdomar är lata.
Här kommer en liten historia. A bor inhyrd i en liten cell i ett ganska skumt område. Hon går i gymnasiet, har hyfsade betyg med åtminstone G i alla ämnen. Hon jobbar på Mc.Donald's på helger och nätter. Hon håller på att ta körkort. På onsdagar jobbar hon med handikappade på Friskis och Svettis. Hon tar alla påhugg hon kan få och i somras offrade hon en veckas festival för att plocka disk. På en vecka jobbade hon mer än 90 timmar. Hon sov från 04.00 då hon slutade tills 09.00 då hon började igen. Däremellan åt hon mycket huvudvärkstabletter och blödde ett par liter näsblod.
Sedan finns person B, som flyttar från Stockholm till det mindre samhället. Med ofullkomliga gymnasiebetyg söker hon inga jobb, går på socialbidrag och drar benen efter sig. Hon pluggar inte, utbildar sig inte, jobbar inte. Hon går på biopremiärer, shoppar, sover till 3 på eftermiddagen. Hon bidrar inte på något vis till samhället och ändå betalar staten hennes hyra, hennes mat och hennes biobesök. Hon har runda 10.000 att leva på varje månad efter att allt är betalat, som internet och telefonräkningar. Det är fem gånger mer
än vad person A har.
Om det är rättvist? Ungdom idag jobbar inte för att de lönar sig inte. Anställningsavtalen är alldeles för dåliga.
Varför ska A egentligen engagera sig i något överhuvudtaget när B får mer pengar
på att inte göra något alls?
Camilla Henemark pratar i debatt om hur hon "utnyttjade det svenska systemet" när hon var hemlös. Innebär det att ligga med kungen? Isåfall ska jag genast prova.
Förlåt för att jag tråkat ut er vänner. Snart ska jag nog medverka i debatt. Sven Wollter var med idag och han är så mysig. Han har sommarhus ett stenkast från där jag bor och jag minns hur rädd jag blev varje gång han ringde och sa "HEJHEJ DET ÄR SVEN HAR DU PAPPA HEMMA" med sina liksom rullande r. Det är en annan historia.
