Jenny

Återigen en sån där negativ influens i mitt liv, stenhjärtat har krackelerat. Helt plötsligt utan förvarning slutade jag skylla på tonårshormoner som jag tidigare varit övertygad om att kärlek var synonym till.

Fascinerande och skrämmande på samma gång, att vilja vara med någon så mycket att tankarna och hjärtat hela tiden befinner sig någon annanstans.

Idag har jag i ren ilska över att helgen inte blev som jag tänkt mig tvingat mig själv till drastiska beslut. Två hinkar färg, en skrapa och en roller inhandlades i förmiddags och sedan dess har jag lekt Martin Timell i hallen.

"Äntligen hemma" sa ju han förresten.