Utkast 12 februari 2011

För vi har vandrat samma gata, i samma fotspår, samma värld
Kanske i hundra år och kanske tusentals. Ljusår. Ord som är för stora för att förstå och meningar för obetydliga för att sätta sig in i. Situationer som liknar parodier och där ingen i din omgivning någonsin förstått.
Förstår.
 
Presens och imperfekt är rymder av tid som är viktiga att hålla reda på för att inte fastna i varken det förflutna eller framtiden, säger De. För De vet. De tror att de vet. De har åtminstone en gång vetat och det räcker.
 
Du bryter mot alla normer och alla regler en hel dag och äter med öppen mun i matsalen. Rapar. Struntar i att ställa undan tallriken. Pekar finger åt din lärare. Går hem, säger inte hej till grannen och tar inte in posten. 
Det finns inga skrivna regler och du bryter inga lagar. Du andas. Imperfekt och perfektion, ord som liknar varandra. l dåtiden hade du kunnat gjort annorlunda, sagt annorlunda, spelat en annan roll i den värdsliga bilden. Ridå. Da capo. Stående ovationer. Hyllad till skyarna, sällskapet minglar och champangekorkar flyger. Salta pinnar och plastglas med rött vin. Da capo, da capo. Vilken föreställning. Och den börjar om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0