Om en söndagsångest som är behaglig
Ni känner ju mig. Om inte, så har ni ett arkiv från 2009 att läsa igenom någon regnig dag. Men de flesta av er vet att jag hatar söndagar. En dag då det känns som att gå i havregrynsgröt och det hela blir en lång väntan, och ångesten inför veckans utmaningar och prövningar samlas på hög.
Idag är det annorlunda. Även fast det är
grått och trist ute, disken svämmar över i diskhon och jag fortfarande ligger i sängen klockan 11.41 så gör det absolut ingenting. Hela veckan har jag gått upp extra tidigt för körlektioner, läst körkortsteori så fort jag kommit från skolan, haft möten angående mitt projektarbete, tränat, pluggat, jobbat, flängt runt. Inte en sekund har jag haft tid att andas eller tänka efter. Söndagen erbjuder ett andningshål, en pause.
En dag då jag bara ska springa runt i skogen och dricka gott kaffe och äta
turkisk youghurt direkt ur burken. Behagligt.
