C'est la vie
"När man får en uppsatt gräns - ett slut. Då blir tiden fram till dess ett uppehåll, något trögflytande och omöjligt att avnjuta. Ett fenomen av längtan efter ingenting. Kanske enbart för att man vet att det snart kommer... Ett ingenting."
Ungefär som ett vakuum; ett trögflytande vakuum.
En tid som är tom på allt med tomma människor som i ren panik försöker anpassa sig efter Allt som är Rätt med svarta jeans och vita converse och allt vad de innebär.Som kliver upp timmar innan skolan för att spackla kinder och ögon för att se Rätt ut. I åratal så har förväntningarna pumpats upp av äldre syskon och kompisar. De har pratat om gymnasiet med en högtidlig stämma och tydligt lovat oss att det kommer bli den bästa tiden i hela livet.
Mitt första år var ett helvete. Ett helvete som i största möjliga mån berodde på Matte B, något jag var oförmögen att lära mig och som orsakde många sömnlösa nätter och nedbitna naglar. Många av vännerna som jag alltid haft sedan barnsben blev bekanta ansikten på stan. Mat åt jag knappt och att sova själv var det värsta jag visste. I skolan gick jag från toppelev med vg och mvg i alla ämnen till en medelmåtta som skrev G på allt.
Men. Jag lovar er att man lär sig sin ensamhet. Förstår efter diverse vitanminbrister att kroppen behöver mat för att kunna prestera. Att man måste trötta ut sig själv genom träning för att kroppen ska kunna sova ordentligt. Att man måste träffa sina kompisar och skratta några gånger i veckan och att lite gofika kan behövas ibland för att själen ska må bra.
Poängen är att gymnasiet är inte alltid roligt. Du kommer bli besviken, sårad, gråta dig till sömns. Äta fil till middag och glömma bort att köpa toalettpapper. Hata livet när du inser att du köpt fel glödlampor (igen) och ringa till mamma i panik.
Men. Jag lovar er att gymnasiet åtminstone har varit den lärorikaste tiden i mitt liv, så kommer jag att minnas den. Jag har lärt mig mer om mig själv än vad jag trodde att det fanns att veta, men även om min omgivning. Om människor som är själviska, glider på andra, som skyller sina egna misslyckanden på Dig; sådana behöver man inte. Jag har lärt mig hur olika saker kan vara ur olika personers perspektiv, den enes sanning är den andres lögn, och hur du i slutändan endast är ansvarig för dig själv. Att du mår bra. Att du går till skolan. Att du kommer i tid. Att du är nöjd med vad du presterar. Att du försöker.
Studenten närmar sig med stormsteg, och jag vet att jag snart är där. Med tacksamhet i hjärtat kommer jag le åt allt som gymnasiet har lärt mig, men ingen kommer vara gladare än jag.
Då börjar ingentinget, men ett annat ingenting. Inget utsatt mål finns utom döden. Och fram tills dess tänker jag leva.
Kommentarer
Trackback
