Jenny

Jag känner er besvikelse. Min egen ockå för den delen. Jag vet att det ni förväntar er när ni klickar in här är milslånga filosofiska texter skrivna av mitt alter ego Mahatma Ghandi eller åtminstone några skojiga bilder när jag visar alla snorkusar i näsan eller all mat jag har i munnen eller annat sånt där som man egentligen slutade med när man gick i 4an. Ni fnissar eftersom er mentalitet också liknar en fjärdeklassares trots att ni försöker vara sofistikerade och häftiga. Vi finner varandra liksom och blir ett till alla snor-och-mat-bilder.

MEN. Har ni lagt märke till att menn:et alltid kommer precis där? 

MEN igen. Kanske att det är dags att göra något åt saken. Liva upp saker och ting. Skriva saker som betyder nåt för nån eller som roar någon liten stackare som har semester eller så. Skaffa en kamera kanske. Ett innehållsrikt liv att rapportera om.

 

Tills dess tycker jag att ni kan fnissa åt detta; Fredrik Backmans krönikor eller möjligen Alex Schulmans vitsiga klurigheter. Två män som jag skulle vilja dricka kaffe med någon dag. (OBS inte idag för jag har redan druckit två koppar och har ont i magen)