Jenny

:@ Såna här gubbar gjorde man när man var 12 år och chattade på det underbart spännande MSN messenger. Ett nytänkande och kreativt chattforum där man kunde göra :) :( :D :P och efter lite om och men uppfanns även xD x) x'). Och om man chattade med någon som var söt på sin bild kunde man även göra ;););). Blinkblink liksom. 

 

Men detta inlägg ska ej handla om MSN-smileys, även fast ni kanske trodde det. Detta inlägg dedikeras till ilskan. Ilskan när saker inte går som de borde. Sån ilska som gör att en del gäster kräver pengarna tillbaka på Mc.Donald's för att deras burgare var för pepprig/saltig/gurkig/lökig/såsig/varm/kall. Sån ilska när ens kö på ICA går långsammast av alla. Sån ilska när man tappar bort saker som man borde ha haft just på ögonblicket, typ bankomatkort, bilnycklar, andra nycklar - sånt man kan tycka är ganska viktigt. Sån ilska som sköljer över en som en våg när det inte blev som man tänkt.

 

Man måste vara kreativ för att lura sin ilska. Min pappa och jag är varandras likheter när det gäller viktiga ting som nycklar och kort. Ena sekunden så har vi all koll i världen medan vi i nästa skriker i raseri när allt är borttappat. Typ som nu. Det blåröda decimeterlånga kortet som ger mig tillgång till hela min förmögenhet, som brukar vara som en solidarisk vän i alla lägen - har bestämt sig för att springa bort. Och ingenting gör mig så arg.

 

Min pappa förvarar sitt coop-kort i kassan. Det är roligt tycker jag. Varje gång han kommer dit så säger dom bara tjena Per! och drar hans kort åt honom för att de vet att han är för slarvig för att hålla reda på det själv.

 

SÖKES: korthållare. Du ska vara pålitlig, snäll och rolig att prata med. Kunskaper i kök och hushåll är ett plus men inget krav. Du ska gilla fotboll och FRIENDS och alltid tycka att jag har rätt. Massagekunskaper ett måste. Ansök idag!