för jag skulle ju aldrig bli stor

Det gör lite ont i hjärtat ibland. Då man inser att tiden ligger före en på en ganska obekvämt sätt. Att man på något vis stannat i på 12års-stadiet då man skrev sina bästa vänner på presentationen på lunarstorm. Att man inte blivit vuxnare än så medan alla runt omkring har internetbank, dricker vin utan sprite (!!), och har körkort.
 
Jag minns när jag var liten. Så liten att mamma bestämde allting, vilka kläder jag skulle ha på mig, hur länge jag fick titta på TV, när jag skulle gå på toaletten. Ibland så kan jag sakna när det var så. Oftast är jag sjuk för att jag går ut för lite klädd. Alltid är jag så kissnödig att jag nästan avlider innan jag går på toaletten. När jag somnar framför TV;n och favoritprogramet kan jag önska att hon var där och styrde upp. Sa åt på skarpen.
Jag minns dåå jag och kompisarna var helt säkra på att vi skulle dö innan vi var 25 för då måste man ju ha levt färdigt när man funnits i så många år.
 
Slutsats; för att klara vuxenlivet krävs det att man på många sätt gillar att plåga sig själv. Missar favoritprogramet för att plugga istället. Äter mat istället för cheeseburgare. Går och tränar trots att man inte vill. Låter bli att dricka sprit på Onsdagar trots att alla andra gör det. Tvättar kläder på fredagkvällar. Och skriver ett skrytigt CV och får ett bra jobb trots att man egentligen är en ganska tråkig medelmåtta med råttfärgat hår som dessutom inte är klippt sedan förra juni. (En glad och utåtriktad tjej som talar både franska, italienska och engelska flytande eh..) 
 
Vet du inte hur man skriver ett bra CV så kan du ju lära dig här. kramis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0