Jenny

Jag kommer på mig själv med att leva en vecka i förväg. Ständigt så tickar nedräkningen tills pojkvännen kommer hem och sätter sådant fokus på just ett datum att veckan som egentligen är bara försvinner i någon slags difus dimma. Sedan när han väl kommer hem så finns längtan till den 25, då löningen rullar in så vi kan göra massa roliga saker, som i sin tur blir veckan efter det då han är ledig igen.

De flesta av mina kompisar jobbar på annan ort (alla säger på vårkanten att JA SÅKLART SKA VI JOBBA I STAN FAN VA GÖTT VI KAN SES OCH FESTA TYP JÄMT OCH GRILLA OCH) sedan så blir det sommar och alla samtliga blir mammagrisar och åker hem och jobbar på långvården. De kompisar som jobbar här umgås jag ju såklart med, men det är ett evigt pusslande att samsas om tider då alla är lediga. 

 

Tränar gör jag icke då jag såklart dragit på mig en lunginflamation eller dylikt. Knaprar penicillin i detta nu och börjar sakta men säkert inse att det inte är jeansen som krymper utan jag som växer efter en fin diet på munkar, godis, chips, chokladbollar, glass och kakor och såklart massor av goda grillmiddagar. 

Nåväl. Nu ska jag efter en veckas ledighet återgå till jobbet och sprida mina baciller. Igår åt förresten alla syskon Bergvall middag tillsammans för första gången på fyra år. Värt att fira.