Jenny

Missförstå mig rätt. Jag borde vara utvilad, redo att satsa på skolan och fit for fight efter tre veckor i Thailand, men huvudet är så fullt av reflektioner att jag inte riktigt vet vart jag har mig själv.

Saker och ting verkar så mycket tydligare än de någonsin gjort förut.

Att Östersund har stått stilla, som om man pausat med fjärkontroll, medan jag varit borta och upplevt massor av nya saker. Samma människor på samma förutsägbara fester, samma krogrundor, samma rutiner och samma snack som går.

Nu. Imorgon. Förevigt.