Jenny

När jag tänker tillbaka på min egen barndom så minns jag spänningen med att parkera sig i soffan och trycka på ON-knappen.

En orubblig trygghet, att oavsett vad så var det alltid Bolibompa när den stora visaren stod rakt upp och den lilla rakt ner.

Förväntningarna när man räknande ner minuterna och dukade fram massor med godsaker, klämde ihop sig med syskonen och tittade på Disneydax på fredagar. Att se på TV var en lyx och satt vi mer än så sa oftast mamma att vi skulle ta på oss kläderna och gå ut och leka.

Jag undrar jag hur det egentligen är med utbildning. Personligen tror jag att TV gör människor dumma i huvudet. Det är en sådan manipulativ marknadsföring att det blir mer eller mindre som en hjärntvättning, och sjuka ideal är något som unga tjejer matas med medan det döljs bakom snabba klipp och högljudda intron.

Man pausar sin egen vardag och tittar istället på Big Brother där de äter, sover, knullar, slåss och dricker sprit.

Utbildningen är ett svepskäl för föräldrar att ta en paus. Strunta i sina ungar och hinna läsa tidningen i lugn och ro medan de dricker kaffe och funderar över vädret. Men jag undrar om det verkligen är värt det i slutändan, att uppfostra hela generationer framför TV-rutan.

Att en 5-åring känner stressen av att måsta hem från dagis fort för att inte missa sitt favoritprogram är diskutabelt. Att som 6-åring se klipp på nyheterna med död och blod är säkerligen skadligt.

Min egen TV är avstängd efter klockan 20.00. Efter den tiden börjar alla läskiga program och ser jag dom själv så kan jag inte sova.