Att veta sin plats

Kalla mig genialisk men jag har börjat utarbeta en ny teori. En alldeles egen och här med är ni mina primärer; (obs denna är bättre än den om att jesus studsade på vattnet för att han hade så platta fötter) det finns en plats för alla. Någonstans där man är menad för att vara och där alla andra är i princip likadana. Där spelar det in, det här med egenvärdet. En del trasiga människor hatar sig själva så mycket att de nöjer sig med att förevigt vara vilse och försöker orientera sig med droger och diverse. De blir samhällets bottenskrap och något man går en krok runt på stan. Men om man har insett sitt egenvärde, att man är helt fantastisk egentligen och ingen är som du, finns det ingen anledning att nöja sig med något man inte trivs med och plötsligt så är man hemma, bland människor med ungefär samma drömmar och värderingar. Igår när jag satt på café, ett sånt där svindyrt ställe där en kopp kaffe kostar 40 kronor , så tittade tjejen i kassan på mig och sa; vad vill du ha? Inte på ett sånt där överglatt kvittrande sätt som man bör använda om man står i en kassa och bryter mot alla sociala regler och inte ens säger hej till sin kund. Vad. Vill. Du. Ha. Överumplad som jag blev stammade jag fram det första jag såg på menyn. Hon nickade, slog in i kassan, ruinerade mig. Inte smaklig måltid, varsågod, ha en trevlig dag. Tystnad. Först blev jag arg. Tänkte att det var ett jävla sätt att bete sig på. Att hennes lön troligast är ganska bra och att det inte kan vara så jobbigt att bjuda till lite. Men sedan såg jag avskyn. Hur hon himlade med ögonen och helst ville spotta i folks prydliga sallader. Rengjorde lattevispar och skedar som att det vore livet. Jag satte nästan min macka i halsen när jag insåg vad jag tittade på. Prostitution mitt på ljusa dagen. Hur hon, ung tjej, sålt sina tjänster och nu hatade hon. Ett praktexempel på hur människor på fel plats, som inte är nöjda, är som gift för sin omgivning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0