när döden passerar går ingen oberörd
Staden där jag bor är liten. Så liten att man knappt får plats. Gör man bort sig så är det ingen stadshemlighet utan rykten sprider sig i samma takt som gräset växer. Charmigt på sitt sätt, jobbigt ibland. Men det allra värsta är när döden kommer och knackar på och lämnar ett mörker över hela staden.
För det är alltid någon man känner till. Någon man hejat på inne på Cubus. En bekants bästa kompis. En gammal väns syster. Någons flickvän. Någon man varit på samma fest som. Någon man andats samma luft som. Att denna någon inte kommer andas mer medan resterande av världen snurrar vidare är förevigt otröstligt. Staden går i koma, för en stund. Orelevanta saker som vem som gick hem med vem från festen sätts i perspektiv. För en stund.
För det är alltid någon man känner till. Någon man hejat på inne på Cubus. En bekants bästa kompis. En gammal väns syster. Någons flickvän. Någon man varit på samma fest som. Någon man andats samma luft som. Att denna någon inte kommer andas mer medan resterande av världen snurrar vidare är förevigt otröstligt. Staden går i koma, för en stund. Orelevanta saker som vem som gick hem med vem från festen sätts i perspektiv. För en stund.
Kommentarer
Trackback
