FÖR DU BLIR ALDRIG TILLRÄCKLIG.
Otillräcklighet är ledordet i tonåren. Trots att jag inte betalar min egen hyra, räkningar, eller är insatt nog i dagens politik för att kunna sitta och sucka åt politik-sidorna i Aftonbladet så skulle jag ändå vilja ta mig rätten att klaga.
Jag tror att om vuxenvärlden levde i samma värld som Oss så skulle revoulution utbryta. Kaotiska demonstrationer överallt. "ROPEN SKALLA MERA LEDIGHET ÅT ALLA" "TUSEN SPÄNN PÅ 30 DAGAR, DET EJ MIG BEHAGAR" skulle det stå med stora svarta bokstäver på havet av plakat. För egentligen, vid närmare eftertanke, så lever vi på ett minimum av minimum. På botten av botten. Socialbidraget minus bidrag till bostadskostnader är högre än de pengarna vi blir tilldelade per månad, trots att vi spenderar mellan 6 och 8 timmar på vårat heltidsjobb skolan varje dag.
Utöver skolan är det många ungdomar som tar på sig extrajobb, och man måste ju hinna med sina fritidsintressen (som helst ska bestå av någon slags träning, för ingen vill vara tjock) Varje dag ska man träffa några av sina vänner, (för ingen vill vara ensam) Varje dag ska man hinna med sådana vardagliga måsten som att städa och tvätta (för att det krävs) samtidigt som man alltid ska vara kontaktbar och med i spelet, (för ingen vill vara utanför) och varenda dag ska man rannsaka sig själv i spegeln och kontrollera vartenda litet ögonbrynshår för att sedan ställa sig frågan: Duger jag?
Man ska vara en bra kompis och en bra partner och prioritera rätt så ingen inblandad blir missnöjd samtidigt som man ska hinna med sig själv. Den yttre förväntningen om att ha så roligt jämt blir till en jakt där vi jagar den Sanna Lyckan som innebär att bli taggade med roliga människor på facebook.
Vi äter makaroner med ketchup till middag fyra dagar i veckan ur skålar som heter "HANNA" eller "KLARA" från IKEA, medan vi sitter uppe med inlämningsuppgifter tills klockan slår sent.
Det finns mycket charm i ordet studentliv, men även mycket fruktan. För om man inte träffar sina kompisar, blir bjuden på de roliga festerna, glömmer bort tvättiden, skiter i att träna för det är tråkigt, äter mat från Mc.Donalds varje dag eftersom de sänkt resturangmomsen och en dubbelcheese bara kostar 20 kronor - vad händer då? Ingen vet, för ingen har provat. Vi fortsätter framåt under konungen Krav som som styrt riket av Ungdom i alla dess år och vi ifrågasätter aldrig.
Jag tror att om vuxenvärlden levde i samma värld som Oss så skulle revoulution utbryta. Kaotiska demonstrationer överallt. "ROPEN SKALLA MERA LEDIGHET ÅT ALLA" "TUSEN SPÄNN PÅ 30 DAGAR, DET EJ MIG BEHAGAR" skulle det stå med stora svarta bokstäver på havet av plakat. För egentligen, vid närmare eftertanke, så lever vi på ett minimum av minimum. På botten av botten. Socialbidraget minus bidrag till bostadskostnader är högre än de pengarna vi blir tilldelade per månad, trots att vi spenderar mellan 6 och 8 timmar på vårat heltidsjobb skolan varje dag.
Utöver skolan är det många ungdomar som tar på sig extrajobb, och man måste ju hinna med sina fritidsintressen (som helst ska bestå av någon slags träning, för ingen vill vara tjock) Varje dag ska man träffa några av sina vänner, (för ingen vill vara ensam) Varje dag ska man hinna med sådana vardagliga måsten som att städa och tvätta (för att det krävs) samtidigt som man alltid ska vara kontaktbar och med i spelet, (för ingen vill vara utanför) och varenda dag ska man rannsaka sig själv i spegeln och kontrollera vartenda litet ögonbrynshår för att sedan ställa sig frågan: Duger jag?
Man ska vara en bra kompis och en bra partner och prioritera rätt så ingen inblandad blir missnöjd samtidigt som man ska hinna med sig själv. Den yttre förväntningen om att ha så roligt jämt blir till en jakt där vi jagar den Sanna Lyckan som innebär att bli taggade med roliga människor på facebook.
Vi äter makaroner med ketchup till middag fyra dagar i veckan ur skålar som heter "HANNA" eller "KLARA" från IKEA, medan vi sitter uppe med inlämningsuppgifter tills klockan slår sent.
Det finns mycket charm i ordet studentliv, men även mycket fruktan. För om man inte träffar sina kompisar, blir bjuden på de roliga festerna, glömmer bort tvättiden, skiter i att träna för det är tråkigt, äter mat från Mc.Donalds varje dag eftersom de sänkt resturangmomsen och en dubbelcheese bara kostar 20 kronor - vad händer då? Ingen vet, för ingen har provat. Vi fortsätter framåt under konungen Krav som som styrt riket av Ungdom i alla dess år och vi ifrågasätter aldrig.
Kommentarer
Trackback
