Jenny

Du kommer vakna upp en dag i ditt rum och inse att du inte bor där.
Du kommer sträcka på dig och inse att nattlinnet sedan fjärde klass är alldeles för kort i ärmarna samtidigt som du äter frukost och sänder en tanke till en gammal vän.
Vid närmare eftertanke så vet du att du och dina vänner inte har samma kontakt längre, och när du tänker ett steg längre så vet du knappt vilka som hör till vänskapsgruppen och vilka som står och trampar på hallmattan i yttersta bekantskapskretsen och som man bara hejar på för sakens skull.

När du går förbi din gamla skola kommer du till insikt om att du inte har en aning om vilka som går där inne, vem som sitter i samma fönster som du suttit i miljontals gånger och vem som går i dina korridorer. Dina gamla korridorer.
När du funderar på den stora frågan "exakt när förändrades det" inser du med avsmak för dig själv att du varit så upptagen att du inte märkt att det varit en långdragen process och du har inte rört ett finger för att förändra.

Jag saknar er ikväll, jag saknar er så mycket att jag bara gråter och gråter, lyssnar på nostalgisk musik på spotify och dricker litervis te.
Kom ihåg att allting är utbytbart och tillfälligt så slipper ni smärtsamma uppvaknanden.

Med vänlig hälsning