EN RÄVHANES KLAGAN ÖVER STADEN

En sådan där dag när man vaknar rödgråten efter en mardröm klockan 05.30 trots att man har sovmorgon till 9.55 känns inte som en förutsättning för en hyffsad dag. Mycket riktigt, nog har man en sån där kvinnlig intitution alltid.
När man traskar till skolan i något som bäst beskrivs som snöstorm i blöta dosor och på tom mage har man mest lust att gå hem igen. Men tänk att det gör man inte för då missar man för mycket och det finns faktiskt skolplikt här i Sverige och går man inte i skolan får man inget studiebidrag och då kan man inte bo i sin lägenhet i stan utan då får man flytta hem till mamma och jobba lite på lillasysters dagis emellanåt.
När man helt plötsligt inser att en engelskaredovisning som skulle existera inte gör det och skriver ut ett papper från Wikipedia och presenterar ett arbete som Jenny Bergvall i tredje klass skulle gjort bättre och ens lärare som solar alldeles för mycket solarium ser besviken ut och pratar om betygssänkning, då tänker man på sin kvinnliga intitution och förbannar den.
När man inser att det inte finns någon mening med att gråta på skoltoaletten och kastar telefonen i papperskorgen i ren frustration så den går i tusen delar och sedan har det goda nöjet att plocka upp den igen - då önskar man att man hade litat på den där magkänslan.
När man sitter kvar på skolan till 17.30 för att göra klart ett arbete som är långt ifrån ens närheten till färdigt och dricker så många kaffekoppar för tre kronor att man får ont i magen - då kan den där kvinnliga intutionen som förresten nästan är omöjlig att stava till - dra åt helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0