this is my time, this is my life
Jag funderar på att klippa lugg igen, men jag kan verkligen inte bestämma mig!
Så dagens fråga; vad tycker ni?
Ibland så kan man fundera. Är det livet som leker, eller leker det med mig? Är jag som en liten marionett, som påverkas så hårt av min omgivning och allt som händer runt omkring mig att jag inte styr själv?
Är mitt öde redan besämt och ingraverat i stjärnorna, eller är det jag som håller i bokstäverna och får skriva dit det själv?
När man funderat tillräckligt länge, och inser att man inte kommer fram till några svar, kan man följa med två gospojkar ut och åka epa istället och sjunga låtar som "Greger är ett fint namn" "Piercad i ollonet" "Ta mina njurar" eller varför inte gamla hederliga Elvis? Gilla.
Ödet är bara skitsnack enligt mig! :)