för komplicerade bokstavskombinationer räcker inte för att beskriva mig
Kanske är det Kim Larsen som gör det, när han sjunger som bara han gör och insikten om att dagarna rullar förbi mig snabbare än småsingel under små nakna fötter slår ner som en atombomb.
Jag saknar mina nakna fötter, jag äger alldeles för många skor nu för tiden för att jag ska vara riktigt nöjd.
En gång i tiden behövdes de inte, men när livets omständigheter gjorde så jag var tvungen att förflytta mig till ett asfalterat område skulle man tydligen använda skor, istället för att sparka av sig dom i slutet av April och få köldknölar under fötterna.
Jag saknar min barndom, som var som hämtat ur lilla huset på prärien, utom all hungersnöd.
Alla vi barn i bullerbyn kanske är ett konkret exempel som beskriver den bättre, med det röda huset och farmor och farfar på gården.
Jag saknar min farmor och farfar också, på tal om dem.
Ni är bland de finaste människorna jag känner, och jag är uppriktigt sagt ledsen över att jag aldrig vågat tala om det för er.
Jag kanske måste göra det snart, så ni får ta med er det till himlen.
Jag saknar varma sommardagar när gräset var grönt och fotbollsplanen var mitt alldeles egna rike.
Jag saknar den dåliga vägen, där jag efter många om och men lärde mig att cykla.
Jag saknar min familj, den familjen som fanns en gång i tiden för väldigt länge sedan som utgjorde en egen, väldigt speciell liten enhet.
Jag förstår mig egentligen inte på mig som publicerar ett sådant här; stackars-mig-som-inte-har-det-som-jag-egentligen-vill-jag-saknar-min-famor-och-farfar-inlägg, som egentligen tillhör kategorin privatliv.
Men å andra sidan, vad är privat numera? Nyblivna mammor skriver glatt om att deras barn tappat navelsträngar, flickor om sin oerhörda mensvärk och några finniga killar om gårdagens erövringar.
Det finns inget privat längre.
Det fanns ingenting jag ifrågasatte när jag var liten, utom att jag var tvungen att tvätta mig och borsta håret.
På äldre dagar har jag blivit något av en mästare på det, att käfta emot och ifrågasätta för att slippa göra det jag egentligen borde.
Något som jag ifrågasätter nu, som jag aldrig lade märke till då; hur fan kunde jag titta på Rädda Joppe utan att skratta ihjäl mig? Ola är ju så sjukt ful!
this is my life, and I don't care
SV: Såg att du lade upp det, och ja det är okej, sålänge du länkar mig, som du gjorde!
kram
Jag blir glad när ser dina skriverier.
Det är bara naturligt att ha en massa tankar om allt och alla i din ålder. Sedan är du en känslomänniska och då kan det svänga........
Du har själv insett det och jag kan bara nicka instämmande i dina tankarn om att tala mycket med Farmor och Farfar och låta dem höra hur mycket de betyder för dig !
"I'll never lose affection, for people and things,
that went before, I know I'll often stop and think
about them, In my life, I love you more"
Och tänk att Bosse ritar på toalettdörrar!
säger bara det var mitt favorit program när jag var liten!!!...D
PS nu skulle du varit med sitter här i värmen på gran canaria!!!;)<33
sv; jag hoppas att det är så. menmen, livet går inte under för några motgångar, - det har det inte gjort förut.. love u, gråsten.
