Jenny

Det är hon som är den utvalda.
Hon går förbi mig i princip varje dag, men än har vi inte gjort mer än utbytt blickar. Om vi bara hör på efternamnet så vet vi alla hur det kommer gå.
Det är hon som kommer börja skära sig snart, för hon mår så dåligt för att ingen ser henne.
Hon söker självklart kärlek på fel ställen och i nionde klass föder hon ett barn, medans andra klämmer finnar.
Gymnasiet är inte att tänka på, och medans hon sitter påverkad av både det ena och det andra i en väl inpissad lägenhet med ett hysteriskt spädbarn så har alla våra förväntningar slagit in. Det blev som vi trodde - va var det vi sa?

Jag förstår mig inte på människor som tror att bara för att man tillhör en viss släkt så måste man bete sig på samma sätt, och gå samma mörka framtid tillmötes som dom andra. Sist jag kollade så var vi alla olika individer, och bara för att andra personer har gjort fel val och handlat dumt betyder det ju inte att den här personen gör det, bara för att dom heter samma sak i efternamn, eller hur? 

Trycker upp msn rutor lite då och då och fnyser föraktfullt åt alla hjärtan och jag älskar dig-namn. Själv sitter jag här alldeles alldeles ensam och äter glass direkt ur paketet och tänker på en viss blond, blåögd, snygg norsk som inte verkar vara gjord av något annat än tomma löften.
Jag är så innåthelvete patetisk som går här och väntar fortfarande.
Mitt glasspaket tog slut precis nu, likaså detta inlägg.

På återseende kompisar! OCH KOM IHÅG, MÅLAR HELG I HELGEN PÅ UNGDOMSGÅRN! KOM DIT.  :)
/jB