Jenny

Det pratas om att X och Y kromosomer är det enda som skiljer oss åt. Dock har jag börjat tvivla. Jag har börjat misstänka att vi tjejer inte har någonting gemensamt med dom apliknande bröliga varelserna som kallas pojkar. Dom hoppar omkring, spottar här och där liksom för att markera revir, dom mökar och skrattar åt det och sen ska dom självklart slåss i tid och otid också. Jag tror att dom måste ha en rangordning. Någon ska alltid vara ledare - hans ord är lag. Han är som trumfen i ett kortspel, han slår allt. Sen är dom andra underordnade som små betjänter och fans till the great one. Efter dom underordnade ska det självklart finnas en hackkyckling också. Han som är spinkigast, blekast och svagast får ligga unders i alla grabbhögar och stå ut med att dom slår på honom tjugofyra timmar om dygnet.

Sen kan helvetet braka loss på riktigt vissa gånger också. Då är det ungefär som tjäderspel. Hanarna närmar sig sakta varandra tills dom står 2 centimeter från varandras ansiktet. Den enas mun öppnas, och i slow motion höjer han ena knytnäven och väser mellan två tänder;
- Har du sagt till folk att du kan ta mig ensam? Vi kan ta det här & nu!
Skitsnack alltså. Om alla tjejer skulle flyga på varandra så fort nån snackade skit skulle hela kvinnosläktet vara utdött, jag lovar! Ungefär som mammuttarna. Jag undrar om dom verkligen dog i brist på papputtar? Papputtarna kanske var så allmänt dumma i huvet och omogna så mammuttarna bestämde sig för att döda dom allihopa även om det betydde att dom offrade sina egna liv på samma gång?
Jag ska tametusan fråga min supermentor Lelle imorrn.

"För psykoanalyser kan man aldrig ändra på, men flickan hade drömmar och det kunde man visst ändra på."
Lars Winnerbäck - balladen om konsekvenser.
/jB