grönt
Min mamma hade en saab. En saab som var ful och rostig och lät förskräckligt, och så ofta jag kunde så gick eller cyklade jag, istället för att sitta där och skämmas i baksätet. Och när jag väl gjorde det så halvlåg jag ner, för att ingen skulle kunna se vem det var som åkte runt i en sån hemsk bil.
Jag har läst om Indien idag, och sett hur olika prickar representerar olika klasser inom samhället.
Det är samma sak med bilar.
Jag bodde i en lägenhet ett tag, efter att mina föräldrar hade skilt sig. Då observerade jag länge och noga människors nerseende blickar och pliktskyldiga leenden, för att jag bodde i lägenhet. I en betongdjungel, med tre rum och kök.
Och dessutom så hade jag en Saab.
Tidningen Vi i Villa låg och skräpade här någonstans, en grå Onsdag. Jag öppnade den (grymt mycket vuxen poäng till mig!) och skrattade lite grann för mig själv. Patetiskt. Jag tittade tvärs över vägen, där dom dubbelt så stora villorna med gigantiska blomrabatter och fontäner stod och såg allmänt vackra och idylliska ut i solskenet. Ovanför mitt hus var det gråa moln. Eller kanske, egentligen inte.
Där man inte befinner sig själv ser det alltid bättre ut. Oavsett om det handlar om situationer, bilar, eller boenden.
För om vi verkligen tänker efter så sitter vi nog alla på vår beskärda del problem, sorger och hemskheter.
Gräset är alltså inte alltid grönare på andra sidan - bara betydligt mer jävla välklippt.
godnatt
/jb
Jag har läst om Indien idag, och sett hur olika prickar representerar olika klasser inom samhället.
Det är samma sak med bilar.
Jag bodde i en lägenhet ett tag, efter att mina föräldrar hade skilt sig. Då observerade jag länge och noga människors nerseende blickar och pliktskyldiga leenden, för att jag bodde i lägenhet. I en betongdjungel, med tre rum och kök.
Och dessutom så hade jag en Saab.
Tidningen Vi i Villa låg och skräpade här någonstans, en grå Onsdag. Jag öppnade den (grymt mycket vuxen poäng till mig!) och skrattade lite grann för mig själv. Patetiskt. Jag tittade tvärs över vägen, där dom dubbelt så stora villorna med gigantiska blomrabatter och fontäner stod och såg allmänt vackra och idylliska ut i solskenet. Ovanför mitt hus var det gråa moln. Eller kanske, egentligen inte.
Där man inte befinner sig själv ser det alltid bättre ut. Oavsett om det handlar om situationer, bilar, eller boenden.
För om vi verkligen tänker efter så sitter vi nog alla på vår beskärda del problem, sorger och hemskheter.
Gräset är alltså inte alltid grönare på andra sidan - bara betydligt mer jävla välklippt.
godnatt
/jb
Kommentarer
Trackback
