Jenny

Livet är som en lottdragning. Och ibland får jag ångest, över att just min och dom flesta andras här i Sveriges var vinster.

Maten växer i munnen på mig - hur ska man kunna äta utan att skämmas? Hur kan man stå rak i ryggen när man hellre köper märkeskläder istället för att ge dom till behövande? Hur ska man kunna vara med sina kompisar och ha kul, sparka fotboll och låtsas att man är totalt ovetande om att andra dör samma sekund man blinkar? Det gnager i mig, det gnager så hemskt.
Ibland så känns det som att allt världens elände har flyttat in i mig och inte hittar ut.


jb